Självbehärskning

Usch vilken jobbig känsla som bor i mig idag. Dålig, jag känner mig dålig. En oerhört trist och ångestframkallande känsla. Men jag fick faktiskt, bara genom att skriva de två första meningarna lite distans till känslan.  Jag börjar betrakta den istället för att den betraktar mig och talar om för mig hur ”dålig” jag är på allting.

En, för mig stor fördel med att ha barn är att de där svarta hålen, där den bristande självkänslan som snuddar vid självömkan bor fortfarande finns meeeen om jag trattar i så måste jag helt enkel kravla mig upp kvickt som attan. Jag kan inte bara hänge mig åt mitt egna taskiga mående.  En stor gåva, tack för det ungskrutta. Samtidigt så är det ju också dem eller snarare mitt agerande mot dem som kan utlösa ett fall ner i svarthålen… Vilken dåååååålig mamma jag är. Att jag inte kan ha lite mer självbehärskning!

Just nu är jag inne på självbehärskning. När jag googlade på det fick jag bl.a. upp kopplingar till mat, sex och vår evolutionära utveckling.

”Redan schimpansens och människans gemensamme förfader hade förmåga till själv behärskning, vilket är avgörande för ett bra liv.” Illustrerad Vetenskap.

Ja visste det, Jag VISSTE det. Självbehärskning är vägen till lycka harmoni och framgång!!! Sen hittade jag en annan länk med lite tips om hur man
kan förhålla sig när man känner att man håller på att tappa självbehärskningen.

Toppen, nu j-lar ska här jobbas och sättas upp mål och delmål, nu är vägen utstakad. I alla fall ett litet halmstrå för mig att hålla mig i just denna dag när självbehärskningen, vad det gäller att dissa mig själv är snudd på obefintlig.

Återkommer med testresultaten innan veckan är slut.