Min hjälte

I listan över, kvinnor jag beundrar, har ännu en ny kvinna dykt upp. Jag var på Kulturhuset i Stockholm igår på deras internationella författarscen. En av de två författarna var Lydia Cacho. En mexikansk journalist som riskerar sitt liv bara genom att använda sin rätt att berätta sanningen. Hon har i två böcker berättat om den omfattande människohandeln i Mexico där barn från fyra år utnyttjas och säljs som sexslavar.
Men om hon berättat det borde det väl sluta, tänker man. Men nej inte så länge de som har makten är en del av förövarna.
Lydia Cacho har suttit fängslad, blivit torterad och blir ständigt hotad till livet. Och de som vill se henne död är inte bara skurkar och banditer det är poliser, politiker och guvernörer.
De flickor och pojkar som lyckats rymma från de nätverk som sålt dem har Lydia Cacho öppnat ett hem för där anställda och hon själv arbetar för att barnen ska få en ny chans, bli trodda och få upprättelse.

När hon talade från scenen igår fanns det inget annat, hennes passion och styrka för det hon gör är så stark och hennes övertygelse att en människa alltid har rätt att använda sin frihet och skapa sin egen lycka så sann.

när vi i publiken stod upp och applåderade igår slogs jag av en enorm tomhet; här står jag upp och applåderar denna kvinna men det är ju inte det hon vill, hon vill ju att fler gör det självklara och gör rätt. Men vart börjar man?