Idag har jag byggt en skrivskola. I gammelrosa för KONCEPT, gå-på-heden-grönt för KARAKTÄRER, kaffe-med-havremjölk-brunt för TEMA åskmolnsgrått till STRUKTUREN och vårvindsblått för SCENER. STIL i smokingsvart, STORY i sjuttonhundratalsgult. Skrivskolan ligger mitt i Kulturveckan, är BFF-granne med de coolaste stjärnorna i stan: Maria Wells, Paula Ternström, Malin Watson & Lina! Sjung med Maria, tala med Paula, dansa med Malin & Skriv(a) med Lina! Skriv en bok som alla läser vetja. Kolla mig vinka på välkomstfilmen och anmäl dig här!

PS. Det där med färger kommer ni förstå när ni får Dagens-lektion på mejlen. 

Kulturveckan är ett volontärt ambassadörssamarbete mellan 1,6 & 2,6 miljonerklubben - hälsa & livskvalitet för alla kvinnor💃💃🏻💃🏼💃🏽💃🏾💃🏿 och skrivplattformen Picapen. Premiärvecka 1-7 februari, premiärpris 250 kr för medlemmar (ord pris 300 kr) och 300 kr för icke-medlemmar (ord pris 350 kr). 

Min comeback som sexarbetare går ändå rätt bra, trots restriktioner. Glöm glitter och glamour, det är hårda tag som gäller. Blott en stunds prokrastinering. Så jag skvallrar lite på telefon med mostrarna här i B-Byn om vårt evighetsämne Värmepannan, kikar bort mot havet, stryker Clark Kent medhårs, och mammar mig en stund - innan jag går till jobbet i soffan, lyssnar till bjällerklang med Erik Lundin från Jill's Veranda, doppar nybakt lussekrans som min gulliga granne Tarja levererat för avsmakning, och river av ett par heta erotiska lyssnarserier i novellform.

Bilden? En av berättelserna heter Det som händer i Venedig ... Av en händelse som kan framstå som mer än en tillfällighet firade jag 21-årsdag i full gala under karnevalen i Venedig. Ingen gris kom till skada under fotograferingen signerad pappa Wicke Vire Hallon

Wictor Forss, för den skadan var redan skedd. Vi visste inte bättre förra årtusendet, och ja kära barn, jag lyder och är numer nästan 100 % vego. När jag inte håller fingrarna i kors bakom ryggen, eller upp löshåret och ljuger föstås. Som vanligt har jag lite, lite svårt att skilja på dikt och verklighet

Egentligen kuppade de nog in mig: Alexandra Charles, Annika Jankell, Monika Ahlberg, Annette Lefterow och Gabriella Svanberg. Jag som brukar maxa mina promenader med poddar, nyheter, böcker, samtal gick plötsligt runt och tittade inåt, kom åt mina chakran eller hur man nu gör (Annika, hjälp!) och log milt. Som förberedelse för en ännu en kommande spännande vecka som jag ska vara med att leda i den makalösa 1,6 & 2,6-miljonerklubbens regi fick jag mejl från Hälsoveckan. Som den förberedelsejunkie jag är klickade jag upp dagens övningar och blev helt såld. Och inatt sov jag 10 timmar och 42 minuter.

Är ni också med?

"Gått runt Djurgården idag med Annika, Annette och Gabriella i öronen. Kramat träd på Annettes inrådan och aldrig velat släppa taget. Prickat i mina huvudpassagerare i Gabriellas kloka Livskompass. Inte haft så bråttom och sjunkit in i ro till Annikas vaggande stämma. Blev så lugn att jag helt glömde bort att åka till affären efter sparris till soppan. Känt mig lycklig, tacksam och lite lite ledsen över hur sällan jag lyssnar på mig själv - trots allt mitt babbel. Tack för att jag får vara med!"

Kram från Lina

Liv i brand

Avbön

Ärligt har jag deppat över dålig kontakt med er. Utan er är mina ord bara brus i vinden, för vem orkar liksom med en enda till tyckare. Inte jag iaf. En enda synlig läsare, däremot, gör en värld av skillnad för mig. Men jag har inte fått upp några kommentarer här på bloggen, inte haft nåt att svara på. Känt mig  dumt hybrisaktig som ändå fortsätter skriva. Gjort det för att jag älskar Alexandra, avgudar alla som jobbar på klubben, är stormförtjust i att stå mitt ibland er på Woman in Red och dansa till Susan Lanefelts sköna tjut från scenen, i själ och hjärta (speciellt hjärta såklart) brinner för 1,6 & 2,6's engagemang för kvinnohälsan och vet att kvinnliga möten, viskningar och rop framför lägerelden förlänger livet med 20000 %.

Men plötsligt dök det upp, en liten ruta som kanske kanske är dörren till Pandoras box, om jag bara kommer på hur man kikar in där. Såg ut som om det fanns kommentarer som jag inte svarat på! Blir glad och ledsen om vartannat, tacksam och skämmig. Skyndar vidare för att leta upp dem.

Kram från Lina och tack❤️

Sign of the time

Sitter här och biter på mina novemberhimmelsblågrå naglar över slutet på historien/det amerikanska presidentvalet/förestående inbördeskriget mellan alla skjutglada galningar som köpt vapen triggat av en patetiskt orange clown när jag får kärleksbrev:

"Och så är vi då snart där igen. Ljusstakar ska letas fram och halvdana tomtar från svunna tider ska stökas upp (ja, nog är en och annan något kroppsstympade efter viss ”hundincident”). En tid att bäva inför och samtidigt, bara fullkomligt älska. Denna ljuva vintertid.

Lagom till att stöket intar sin plats eller kanske precis just då när det är som allra närmast (läs: kaos hos familjen AB) finns här en utmärkt bok för att fylla på med lyckohormoner, glad förväntan och lusselängtan.

Jag ger er här tre önskningar, två världar och en oförglömlig jul.

Här får läsaren möta mamma Kate som inte bara lämnat reggaestjärnan Rock och just nu befinner sig i en ständig längtan efter den stora kärleken, utan även förtvivlat söker en vettig jultomte till sin dotter Britta. I ett annat hörn av staden sitter Kalle som vid sidan av barnboksförfattandet och letandet efter kärleken behöver hitta ett extraknäck inför jul och startar firman Tomteknäck. När julaftonsmorgon glimmar visar det sig att inte allena julgranskulorna lyser röda då även firmans bästa tomte – som Kate i sitt hörn tror ska förgylla dottern Brittas jul – råkat få mässlingen….

"Vad som är jobbigt är allas synpunkter,

ungefär som om man har fått en allvarlig könssjukdom",

viskar en hemlig källa. 

"Du har nog sen covid", sa sköterskan i tältet och skickade hem mig. Det var i juli, och enda gången jag hört begreppet nämnas i primärvården. Sent i september, på läkarbesök i annat ärende, frågade läkaren om jag i övrigt var frisk. Nja, det är en definitionsfråga. Förmodligen har jag långvarig covid - hört talas om det? Svaret blev nej, men att han kunde lista ut vad det betyder.

Långvarig covid-19, engelskans long-haul covid har varit ett begrepp i England sedan mars-april. Där forskas mycket, NHS erkänner det som officiell sjukdom. Googlar och hittar till min glädje att även Sverige inlett studier, även om diskussionen varit skral.

Måste vara så många med mig som släpar på denna ohälsa. Bortsett från återkommande symptom: ont i hjärtat, benen, plötslig hosta, huvudvärk, andnöd, febertoppar, plötslig utmattning, sömnsvårigheter osv är den mentala plågan konstant. Är jag sjuk, har jag varit, kan jag fortfarande smitta andra, har jag fått ny smitta osv.

Nja, säger expertisen, det är nog bara immunsystemet som fortsätter i givakt. Eventuellt T-cellsminnet, som kanske kommer ihåg en annan gammal covid-infektion från förr.

Det blir till ett stigma. Alla andra är experter, ingen tror dig, till slut håller du tyst. Testat mig två gånger när jag varit som sjukast, alltid negativt. Sedan debuten i februari, då vi var tre vuxna som blev sjuka på exakt samma klockslag, har ingen smittats av mig. Men så fort jag träffat andra får jag nytt påslag i en halv dag.

Träna regelbundet, nej kära nån! Häromdagen kände jag mig stark, hade simmat mot vågorna här i Spanien sex dar i rad. Men i trappan som jag brukar springa uppför slog det till igen. Benen bar inte, hjärtat gjorde ont, kallsvett, ytlig andhämtning. En halvtimme senare var det borta. Nej, jag gick inte till läkaren, hört svaret så många gånger, gör ett covid-test. Vilade en dag och igår simmade jag igen. Stark, tills nästa gång. Håhåjaja.

Hur mår ni?

https://www.theguardian.com/society/2020/sep/08/60000-may-have-long-covid-for-more-than-three-months-uk-study

Konstnär Cecilia Sikström

Kan det verkligen vara sant?

Kvar på gröna ön. Pappa döstädar galleriet efter översvämningen. Nej pappa, inte bokstavligt såklart. Jag vet att du är starkast i världen, det kallas bara så. Du har mig snart 100 % följsam, jag lär mig saker på rätt sätt. Inte ens regnet kommer åt oss. Bara katten och kaninen skapar dålig stämning ibland. Ninen som vilar på kudden intill mig, katten som jamar och leker under min solstol. De gillar inte det där, säger pappa. Katten och kaninen som inte ens bor här. Nähä, säger jag och lägger Ninen nära hjärtat. Knyter en leksak åt katten, låter den sova på min säng. I somras skrev en fåfäng kvinna till mig, eller om det var hennes obetydliga man, att med lite tur kanske jag lyckas med nåt nån dag. Kanske karma, idag har det hänt som jag drömt om sen Vildängel. Min senaste bok, feelgood/julromanen Kärlek i mån av snö finns på Ica Maxi, och jag finns. Hade jag inte glömt skulle boken boken tillägnats Sara Danius, såklart. Skrattar ihjäl mig åt måttet på framgång, livet är en anpassningsbar dans på rosor och grafit. När mamma var som sjukast blev veckouppgiften att köpa Bregott på fredag en lyckans bedrift. Om en enda av mina böcker så berör en läsare är det framgång för mig. Om Ica Maxi betyder mat på bordet för mina ungar är det framgångens högsta vinst. Efter Horace-gate gick jag ur Författarförbundet. I KiMaS dansar råttorna på Svenska Akademins långa blanka mötesbord. Molly & Kate på kansliet läser bara de kvinnliga författare som Horace hatar, och delar frikostigt ut påhittade stipendier ur skattkistan. Böcker skrivna för läsare som vet att diskbänksrealism i feelgoodförpackning är en överlevnadsstrategi. Cirkeln sluts på Ica Maxi. Ett paket Bregott tack.

Ny julpocket - Kärlek i mån av snö

PS i förskott: Eventuella likheter med mostrarna på bilderna är som det är med, trots att jag lovat att aldrig lägga ut bilder på dem. Inte på MinstaMostern iaf

Skriv om kärlek, det är kul

Särskilt om det är runt jul

Räkna ner från advent till nyårsdan

Regeringskaos och flykt från Svenska Akademien

följetong i världens länder

Sverige på glid som 2018’s julkalender

Britta föddes på Rocks världsturné

OS-mamma Kate var självklart med

Britta tror på jultomten men inte på pappa

Kärnfamiljsdrömmar är svåra att lappa

Kate är rik men inte likvid

Flytten går till B-byn hemmavid

Släng in ett gäng mostrar med hundar,

en dysse morsa och nostalgi

Upptakten till jul är en tripp i melankoli

Kate tar jobb ingen längre vill ha

på kansli till skandalös akademi

som förnekar det Sara sa

beskyddad av en kung som borde vända blad

Kollegan Mad-Molly är Robin Hood och Lady Gaga i ett

En avenger utan tålamod med etikett

Framförallt måste Horace ego tas av daga

Gamla gubbvälden går inte att laga

Resoluta kvinnor tar saken i egna händer

Från övergivet börshus delar de ut påhittade stipendier

Likt dansmöss på bordet i ledamöternas sal

Ger de glatt från kassan som inte är skral

Kalles svåger Fikru har utrikesministerns öra

Vid Godahoppsudden väntar han och maken sitt barn

Skyndar hem till Rosenbad med pigga förslag

För att få Sverige på hjul, lagom till jul

Brorsan Fredrik, pepparkakshusbakdag, låtlista,

#metoo och Micke Persbrandt i perfekt match

Bästisen Stina snövita sanningar, dickpics och Kalles Tomteknäck.

Regnbågsnorm, Benny Andersson som sexsymbol

Molly, Kalles ex som bytt sex

Tinder är inget hinder

När Kalle letar sällskap och heta kinder

Kate vill ligga och dela ansvar året runt

Inte med nån som lovar stort men håller tunt.

I Kärlek i mån av snö får ni se hur det går!

I sommaren skymning du somnade stilla

Och som den ska skiner solen idag

Ditt fnitter

som fågelkvitter

här i barndomens parker

Mitt ok blev att packa ner dig

i flyttlådor och en rosa hjärtformad ask

men inte ens döden kunde snara in din själ

Att sakna är så ofta, för ofta

att sörja det vi inte fick av de vi älskat

Så mycket att vi glömmer livet

våra döda gick miste om

Min oro hade haft en plats att vila

mina barn en öppen dörr att kalla sin

Du hade gjort en skål av handflatan

för mina tårar att falla i

Men vem hade du varit idag mamma?

Vad hade livet givit dig

som du aldrig fick

Hade du gått med dina syrror runt, runt kanalen

hade ni hållit sams i alla år

Aldrig och alltid

- vad är väl ett gräl, en dispyt, en konflikt

som inte är glömd redan igår

MinstaMostern och Moster Gugge

efter dig är inget stort nog

att komma dem emellan

Bara du klämmer in dig där

Gasen, bromsen och kopplingen

Morbror Jascha i sitt hus

tre stycken kvar av en familj på sex

Vet du mamma, vem jag än besöker

hänger de kvar, dina badrockar med namn på ryggen

Från butiken som inte var ditt kall

men blev din överlevnadsstrategi

Vilket år hade du kunna sälja,

sluppit jobba?

Du var bra på det, galet rolig

men möten med livet var mer din grej

Första Maj, 2:a Maj

människor på din väg

Männen ville vara med dig

Ibland låg det röda rosor vid din dörr

Ofta gula på din grav

Vissa var unga och såg ut som Magnus Uggla

och de gamla blev unga

när du satte glitterögat till

Det har regnat och luktar höst och hallon(blad) i skogen

Vi säger att vi känner våra döda

vet hur de velat ha det

Men hur kan man känna en fortsättning

som aldrig blev av?

Veta något om resten av det liv som aldrig gavs?

Var hade du bott mamma?

Vad hade du gjort?

Hade du byggt balkong?

Hade du tränat mer, hade du tränat mindre?

Hade du, äh jag vet inte ens, hade du börjat sticka?

Nä, du hade inte börjat sticka.

Så mycket vet jag.

Och det jag vet säkert

är att du skulle älskat Ruben, Melker & Hildur

att du hade älskat dem, Felle, Alex & Vire

mer än om de var jag

och JerkaPerkaBrorsan såklart.

Du var ingen skogsmulle som jag e.

Hade du köpt nya skidor?

eller nöjt dig med de gamla,

som jag fortfarande envisas med att åka på?

Förresten är det sällan snö i Stockholm längre

Gärdet är ganska grönt

hela året runt.

Hade du köpt dig ett litet landställe

efter krisen ’92 som du iaf slapp

och ditt älskade Fågelbro blev sålt?

Eric hade nog hjälpt dig i alla dina dar

om du bara fått ha dem kvar.

Jag tror att du hade fortsatt skratta

och gjort mitt liv mera glatt

Inte nödvändigtvis lättare för nån av oss

men roligare nästan jämt

Vi hade ätit söndagsmiddag, det vet jag.

Och gått på krogen, sett på serier, diskuterat böcker.

Sånt som många gör.

Du hade nog tagit en kurs på universitet med mig, tror jag

Och lyssnat på Hildurs genusvetenskapssamtal

Varit stolt över Rubens rakryggade patos

Älskat varenda litet filmklipp från Melkers håll

Du hade varit med oss mamma

I alla dar du skulle fått

Åsa Wigart 30 augusti 1991

Inom oss är vi alltid tillsammans

Corona-cut

Lina (L): Hej, jag vill beställa tid. 

Doktorn (D): Vi tar inte emot patienter nu i corona-tider. 

L: Jag har covid-testat mig flera gånger men jag är inte sjuk. Eller jag är sjuk. 

Doktorn (D): Har du hosta?

Lina (L): Ja. 

D: Bra, jag skriver ut astmamedicin. Har du tagit det nån gång?

L, veckan efter: Jag blev inte frisk av astmamedicinen. 

D: Gör det ont om du står på huvudet? 

L: Ja, åtminstone i ryggen. 

D: Perfekt, testa antibiotika. 

L: Men närakuten sa att jag har covid i sent stadie, då hjälper väl inte det? 

D: Är det vad de sa? 

L: Nej, för de tar inte emot såna med covid och jag verkade för frisk för att vara sjuk. De rekommenderade mig att söka till er. 

D: Gjorde du det då? 

L: Ja, för några veckor sen. Men ni sa åt mig att gå till dem. Och nu igen. 

D: Det här låter ju inte bra. Hur länge har du varit sjuk egentligen?

L: Sen första gången jag ringde, det borde stå i journalen. 

D: Eh. Borde och borde. Varför var du på närakuten?

L: För att ni sa åt mig. 

D: Tog de covid-prover?

L: Nä, men jag har gjort flera på drive-in, och jag har det inte. 

D: Så vad vill du att jag ska göra åt saken?

L: Kan inte ni testa mig? 

D: Mot vadå ha du tänkt?

L: Såna där sjukdomar man hade före covid. Du vet, halsfluss, vanlig gammal lunginflammation, borelia kanske.

D: Hur skulle det gå till? 

L: Eh. 

D: Har du förresten försökt med  Alltid öppet! Appen ska avlasta oss som inte vill jobba med patienter i Stockholms Läns Landsting.

L: Den har döpts om till Alltid stängt! Gå in där är som att spela Monopol, man hamnar direkt i fängelse utan att passera gå.

D: Vilket är deras fängelse? Hmm, jag som trodde att SLL bedrev sjukvård.

L: 1177. Man måste dit för att boka test, och ska kunna göra det utan nyckelkod. Men väl där måste man tillbaks till Alltid stängt! för nyckelkod. Som alltså inte finns, för allt kraschade när de skrev att sån behövdes.

D: Nåväl. Ta antibiotika. Är du allergisk mot nåt?

L: Gräs, hundar och antibiotika. Helst råttor och Kalles Kaviar om jag får välja. 

D: Har du astmamedicin mot det?

L: Njao, men mot hosta... 

D:  Utmärkt, då tar du den om du blir dålig. Lycka till nu!

Apotekare: OJ, det är en väldigt stor dos antibiotika du har fått. Vad är den emot?

L: Eh, jag vet inte. Inte astma iaf. 

Extra kärlek till all vårdpersonal i frontlinjen. Speciellt nu när strålkastarljuset sveper bort samtidigt som ni fortsätter trolla fram svar ur okända frågor. Folkhälsomyndigheten förväntas redovisa stabila forskningsresultat mitt under pågående projekt och utmattade läkare, sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal lider av uppenbar systemkollaps i ett historisk skede långt ifrån redo att förklaras.

Under tiden gör jag vad jag kan och har klippt mig själv. Clark Kent är förfärad. Oh, well. 

PS. Zana på Headspot, jag kommer tillbaka!

PPS. Nästa gång ska jag skriva om covid-testet som inte var på äldreboendet i Märsta. Tur, för det hade varit en sjukt dum idé till och med för SLL. Eller Malmö som de också skrev.