Jag är annorlunda. Jag har fått vaccin.

O jag är offentligt smygkär i min nya Dr. George Kry, som skrev upp mig på hemliga överraskningslistan - Riskgruppslistan, för symptom som jag inte hittat på. Vill både skratta o gråta, och köpa blommor till Dr George. Han heter som min morfar, morfar var också läkare o kanske jobbar de ihop. En på jorden o en som motar Olle i grind i himlen, för det får vara nog med covid-döda där. Ja, jag svamlar o det kommer jag nog fortsätta med hela dagen, berusad på Pfizer, hopp och tacksamhet. Hjärtklappning, blir säkert sjuk som regn till midsommar, men än sen.

Tufft år? Säg en enda av ungefär sju miljarder som inte haft det. Ibland blir jag ledsen och gråter. Ärligt mindre ofta för världens orättvisa grymhet, än för mina egna, ömkligt stora nederlag. Tårarna kan komma fort som snöstorm till valborg, när snälla frågor möts med hårda svar. Eller långsamt o uppbyggligt likt den lavin som brister o nog så gärna krossar, som när jag plussat jätteduktigt i matten men ändå får minus varenda månad som tar slut. Jag gråter när jag borde vetat bättre, kunnat lite mer, satsat fel eller trott att omtanke trumfar bluff o båg - som saxen påsen i sten, sax, påse. Det händer att jag gråter när självföraktet ger sig ut för att vara viktigare än vänner, o mitt jobbigt babbliga jag blir tyst. Jag gråter när sanningar slår hårt i ansiktet, inte alla är lika värda, jag inte får följa med på tåget o Norwegian ställer in planet till pappa men luras om pengar tillbaks. Inte för att jag inte fattar konkurs, rekonstruktion o tuffa tider, utan för att pappa är ensam nere på den gröna ön.

Men idag är jag jättejätteglad. Inte en enda vettig sak har jag fått gjord. Jo, just det - jag har fått vaccin. Ett gränslöst litet steg för världen, men framtidshopp för mig. Tack världen, alla läkare o sjuksyrror o vårdpersonal, o hej pappa, vi ses snart

Jag önskar alla, alla, alla samma känsla Plötsligt fattar jag vaccinbilderna

Hej Irene Lundqvist Svenonius, Anna Starbrink, Björn Eriksson, Sara Östberg, Lars Rådén och Johan Bratt!

Hjärnspöken håller hov om natten, på dagarna är det bara hunden och jag som hörs. Efter ett år av långvarig covid är det fenomenalt tråkigt. Ändå var det under pandemins nio första månader stillheten jag saknade mest. 

Ingen behöver påminnas hur livet förändrades i fjol, hos oss blev det hela huset stormar. Kärbon gick från större kontors-planer till mitt skrivbord. Sonen som gigat på krog och skola tappade båda jobben. Storebror pluggade hellre här än i i kollektivets pannrum. Bonusdottern avbröt Asienluff för soffan i vardagsrummet och från sängen zoomade dottern fram sin ljusnande framtid med studentmössan på. Hunden älskade det, jag gick ut och krattade. Fick noll och inget skrivet men skavsår i händerna och fint på tomten. 

Nu saknar jag saknaden och hunden sin flock. Ungarna kommer och går, deras bubbelvänner förhåller sig till min hälsa. Artigt och empatiskt önskar de mig ett friskare år. Gen Zoomers, den tidigare utskällda generation Z har visat sig suveränt slitstark och epigenetiskt anpassningsbar. De är en tvättäkta krigsgeneration som tar ansvar för virusnivåer, antikroppstester och munskydd.  

Jag blev sjuk i februari 2020. Inte särskilt sjuk, förmodligen med låga virusnivåer. Inga tester fanns att ta. Jag har inte smittats av rejält sjuka familjemedlemmar, heller inte smittat någon annan. Saknar antikroppar. Under vår och försommar återkom hosta, svår huvudvärk, halsont och minusfeber i regelbundna skov, men testade negativt gång på gång. Samtidigt började vilopulsen skena. Primärvården skrev beredvilligt ut medicin för allt möjligt, bara jag inte kom dit. 

Så kom ljuvliga juli. Äntligen hostfri vågade jag smygträna. Då tog sömnstörningar och RLS: Restless leg syndrom (ont, det gör ont, det gör ont hela natten men sällan på dan) vid. Kliande tår, hjärndimma som bestod. Från november bröstont, heshet, hjärtarytmi, tinnitus och någon slags sporadisk och ansträngningsutlöst afasi. Blodtryck och vilopuls inom normen, men högt för mig. Återkommande sömnsvårigheterna, grund andning har börjat väcka mig om jag sover på rygg. Och när orken tar slut blandar siffror ihop sig. Kognitiva och exekutiva funktioner liksom upphör och jag blir uppriktigt dum i huvudet. I en familj som bestrider allt säger ingen emot. 

Arbete? Aldrig har jag jobbat så mycket under så lång tid, och fått så lite gjort. Trippel ansträngning ger en fjärdedels resultat, och min intjäning har varit minimal. Jag har sålt mammas vigselring, sådant man gör. Tänkte ta lärarvik, men stannar hemma med symptom. 

I höstas återupptog jag studier mot kandidatexamen i specialpedagogik. I januari en ny fjäder i hatten med kurs vid Uppsala universitets teologiska och filosofiska intuition. 75 %, och höga poäng på mina arbeten. Med egenplanering av vila blev distansundervisning ett lyckokast. Men symptomen tilltog, tempen fortsatte att droppa. Ny husläkare, tusen prov. Datortomografi på lungorna visar nodules på lungorna och reaktiva lymfkörtlar. Remiss till lungspecialist. 

Då kom snön. Jag tog en lättsam svängom på skidor och fick tvärstopp. Tröttheten slog till nästa dag, mjölksyra i trappan, sitta i duschen. Muntemp från 36,8 till 33, 8 och ja, termometern fungerar. Familjen försökte få mig till akuten, hålla mig vaken. Jag vägrade, orkade inte tänka, sov i fjorton timmar och vaknade levande. Sedan dess veckovis regelbundenhet. Livsuppehållande åtgärder, som att handla mat eller gå till läkaren triggar, med eller utan munskydd. Hesheten är första tecknet, så droppar tempen och jag somnar i soppan. Det börjar som en eldsvåda långt ner i bröstet. Hjärtat rusar, benen tröttnar, och allt det andra. För en vecka sedan visade nytt covidtest negativt. 

Jag är författare med fem års högskoleutbildning. Medlem i Svenska Covidföreningen och i supportgruppen Body Politics som löpande deltar i forskningsstudier vid framstående engelska universitet. Jag hämtar information från forskningslitteratur och följer seriös internationell media. Hyser tacksamhet för Läkare med långvarig covid som trots egen sjukdom sprider kunskap www.langtidscovid.se, inte minst till primärvårdvården. Min läkare är empatiskt, engagerad och intresserad. Efter att ha använt verktygen i primärvårdslådan gick remiss till Karolinska sjukhusets multidiciplinära mottagning för långvarig covid, där Judith Bruchfeldt med team bedriver forskning. Dvs - jag hade turen att remitteras till deras kö innan mottagningen plockades bort som remissmottagare i informationen om långtidscovid, enligt viss.nu (regionens kunskapsstöd till primärvården). Enligt Svenska Covidföreningen saknar Karolinska sjukhuset fortfarande officiellt avtal, eller finansiering från regionen avseende vård av långtidssjuka. Och Tyresö Husläkarmottagning - det enda initiativet för långtidssjuka på primärvårdsnivå - tvingas lägga ner sin satsning på långtidscovid, i brist på officiellt uppdrag eller finansiering från regionen. Socialstyrelsen saknar information från primärvården om antalet långvarigt covidsjuka, sägs det på nyheterna. Åtgärder kommer ta tid, sa nyligen Hallengren. 

Med smältande isar och nymornad fågelsång hörs svaga rop på hjälp. Ett år in i pandemin rör vi oss från gruppens omsorg om kollektivet till individnivå. Oavsett socioekonomisk, geografisk och intersektionell hemvist, antikroppar, T-celler, död och sorg börjar vi bli märkta. Förra våren trendade långa telefonsamtal, nu textar vi igen. För vad har vi att berätta, vilket mod har vi att ingjuta varandra? Någon har blivit folkskygg, en annan sliter förtvivlat åt sig syrgasmasken utan ork att se sin nästa, en tredje döstädar som utmaning av ödet. Människor är panka, utleda på fjolårets då så spännande projekt och längtar efter vaccin.

I ett år har min största rädda världen-insats varit att stanna hemma. Ödmjukt råder Läkare med långvarig covid att välinformerade patienter bidrar till kompetensutveckling av sjukvårdspersonal. Det är ingen enkel sak de dagar min hjärna är i träda, och i samtal med Försäkringskassan svamlar jag. Mot min slags sjuka tycks mental och fysisk vila + isolering bästa medicin. Inte en rekommendation Folkhälsomyndigheten långsiktigt föreskriver. Så när hjärnspöken tar sig in behöver vi hjälp att jaga dem väck. För det krävs snabba insatser på organisatorisk nivå. Långvarigt covidsjuka vill jobba, återbygga samhället och betala tillbaka för förnämliga sjukskrivningsdagar. Hjälp oss att hjälpa varandra, finansiera mottagningar för långvarigt covidsjuka nu. Snälla.

Jag är ambassadör för 1,6 miljonerklubben, som i regi av Alexandra Charles verkar för hälsa och livskvalitet för alla kvinnor. Jag är författare, jag har en röst och plattformer att nå ut. Det enda jag egentligen saknar är hälsa och kraft. Långvarig covid är ett samlingsnamn för många tillstånd, varav flertalet kan avhjälpas med fysioterapi och medicin. Det forskas intensivt och spirande bekrätelse gör mig starkare. Möjlighet till utredning ger mig hopp och med behandling blir jag snart frisk. Insiktens kraft vill jag använda att hjälpa andra till bekräftelse av vården, snar utredning och behandling. 

Nedkylda hälsningar från Lina Forss som tålmodigt väntar på kallelse till utredning av Socialstyrelsens ICD-10-SE, kod U09.9

PS. Det förekommer ett forskningsfall med covidpatient, (till skillnad från mig i 60-årsåldern med multipla underliggande sjukdom) som dog av en temperatur på 30,6 grader Celsius. 

Maj ’20 

Husläkare på telefon: Får du ont i pannan om du står på huvudet? 

Jag: tror det. 

Husläkare: Då är det bihåleinflammation, det är så man testar det. Jag skriver ut antibiotika. 

Apotekare: Oj, det här är en hästkur! Får jag fråga mot vad, ska du verkligen ha så stark dos?

Juni ’20 

Sjuksköterska vid covidakut: Vad är dina symptom?

Jag: Bl.a låg temp. 

Sjuksköterska: Temp är irrelevant, vänta ska vi ta din. Nu har du iaf 36,9, det är normalt. 

Januari ’21

Vårdcentral: Du är lågtempad. Vissa är det.

Februari ’21

1177 Vårdguiden: Under 35 grader Celsius bör du söka vård. 

1177 på telefon: Med så låg temp och bröstsmärta kan vi inte utesluta hjärtinfarkt. 

Akuten: 

- Det finns inget som heter lågtempad.

- Sluta ta tempen. 

- Gör mig en tjänst, gå hem och ta tempen. 

Idag har jag byggt en skrivskola. I gammelrosa för KONCEPT, gå-på-heden-grönt för KARAKTÄRER, kaffe-med-havremjölk-brunt för TEMA åskmolnsgrått till STRUKTUREN och vårvindsblått för SCENER. STIL i smokingsvart, STORY i sjuttonhundratalsgult. Skrivskolan ligger mitt i Kulturveckan, är BFF-granne med de coolaste stjärnorna i stan: Maria Wells, Paula Ternström, Malin Watson & Lina! Sjung med Maria, tala med Paula, dansa med Malin & Skriv(a) med Lina! Skriv en bok som alla läser vetja. Kolla mig vinka på välkomstfilmen och anmäl dig här!

PS. Det där med färger kommer ni förstå när ni får Dagens-lektion på mejlen. 

Kulturveckan är ett volontärt ambassadörssamarbete mellan 1,6 & 2,6 miljonerklubben - hälsa & livskvalitet för alla kvinnor💃💃🏻💃🏼💃🏽💃🏾💃🏿 och skrivplattformen Picapen. Premiärvecka 1-7 februari, premiärpris 250 kr för medlemmar (ord pris 300 kr) och 300 kr för icke-medlemmar (ord pris 350 kr). 

Min comeback som sexarbetare går ändå rätt bra, trots restriktioner. Glöm glitter och glamour, det är hårda tag som gäller. Blott en stunds prokrastinering. Så jag skvallrar lite på telefon med mostrarna här i B-Byn om vårt evighetsämne Värmepannan, kikar bort mot havet, stryker Clark Kent medhårs, och mammar mig en stund - innan jag går till jobbet i soffan, lyssnar till bjällerklang med Erik Lundin från Jill's Veranda, doppar nybakt lussekrans som min gulliga granne Tarja levererat för avsmakning, och river av ett par heta erotiska lyssnarserier i novellform.

Bilden? En av berättelserna heter Det som händer i Venedig ... Av en händelse som kan framstå som mer än en tillfällighet firade jag 21-årsdag i full gala under karnevalen i Venedig. Ingen gris kom till skada under fotograferingen signerad pappa Wicke Vire Hallon

Wictor Forss, för den skadan var redan skedd. Vi visste inte bättre förra årtusendet, och ja kära barn, jag lyder och är numer nästan 100 % vego. När jag inte håller fingrarna i kors bakom ryggen, eller upp löshåret och ljuger föstås. Som vanligt har jag lite, lite svårt att skilja på dikt och verklighet

Egentligen kuppade de nog in mig: Alexandra Charles, Annika Jankell, Monika Ahlberg, Annette Lefterow och Gabriella Svanberg. Jag som brukar maxa mina promenader med poddar, nyheter, böcker, samtal gick plötsligt runt och tittade inåt, kom åt mina chakran eller hur man nu gör (Annika, hjälp!) och log milt. Som förberedelse för en ännu en kommande spännande vecka som jag ska vara med att leda i den makalösa 1,6 & 2,6-miljonerklubbens regi fick jag mejl från Hälsoveckan. Som den förberedelsejunkie jag är klickade jag upp dagens övningar och blev helt såld. Och inatt sov jag 10 timmar och 42 minuter.

Är ni också med?

"Gått runt Djurgården idag med Annika, Annette och Gabriella i öronen. Kramat träd på Annettes inrådan och aldrig velat släppa taget. Prickat i mina huvudpassagerare i Gabriellas kloka Livskompass. Inte haft så bråttom och sjunkit in i ro till Annikas vaggande stämma. Blev så lugn att jag helt glömde bort att åka till affären efter sparris till soppan. Känt mig lycklig, tacksam och lite lite ledsen över hur sällan jag lyssnar på mig själv - trots allt mitt babbel. Tack för att jag får vara med!"

Kram från Lina

Liv i brand

Avbön

Ärligt har jag deppat över dålig kontakt med er. Utan er är mina ord bara brus i vinden, för vem orkar liksom med en enda till tyckare. Inte jag iaf. En enda synlig läsare, däremot, gör en värld av skillnad för mig. Men jag har inte fått upp några kommentarer här på bloggen, inte haft nåt att svara på. Känt mig  dumt hybrisaktig som ändå fortsätter skriva. Gjort det för att jag älskar Alexandra, avgudar alla som jobbar på klubben, är stormförtjust i att stå mitt ibland er på Woman in Red och dansa till Susan Lanefelts sköna tjut från scenen, i själ och hjärta (speciellt hjärta såklart) brinner för 1,6 & 2,6's engagemang för kvinnohälsan och vet att kvinnliga möten, viskningar och rop framför lägerelden förlänger livet med 20000 %.

Men plötsligt dök det upp, en liten ruta som kanske kanske är dörren till Pandoras box, om jag bara kommer på hur man kikar in där. Såg ut som om det fanns kommentarer som jag inte svarat på! Blir glad och ledsen om vartannat, tacksam och skämmig. Skyndar vidare för att leta upp dem.

Kram från Lina och tack❤️

Sign of the time

Sitter här och biter på mina novemberhimmelsblågrå naglar över slutet på historien/det amerikanska presidentvalet/förestående inbördeskriget mellan alla skjutglada galningar som köpt vapen triggat av en patetiskt orange clown när jag får kärleksbrev:

"Och så är vi då snart där igen. Ljusstakar ska letas fram och halvdana tomtar från svunna tider ska stökas upp (ja, nog är en och annan något kroppsstympade efter viss ”hundincident”). En tid att bäva inför och samtidigt, bara fullkomligt älska. Denna ljuva vintertid.

Lagom till att stöket intar sin plats eller kanske precis just då när det är som allra närmast (läs: kaos hos familjen AB) finns här en utmärkt bok för att fylla på med lyckohormoner, glad förväntan och lusselängtan.

Jag ger er här tre önskningar, två världar och en oförglömlig jul.

Här får läsaren möta mamma Kate som inte bara lämnat reggaestjärnan Rock och just nu befinner sig i en ständig längtan efter den stora kärleken, utan även förtvivlat söker en vettig jultomte till sin dotter Britta. I ett annat hörn av staden sitter Kalle som vid sidan av barnboksförfattandet och letandet efter kärleken behöver hitta ett extraknäck inför jul och startar firman Tomteknäck. När julaftonsmorgon glimmar visar det sig att inte allena julgranskulorna lyser röda då även firmans bästa tomte – som Kate i sitt hörn tror ska förgylla dottern Brittas jul – råkat få mässlingen….

"Vad som är jobbigt är allas synpunkter,
ungefär som om man har fått en allvarlig könssjukdom", viskar en hemlig källa. 

"Du har nog sen covid", sa sköterskan i tältet och skickade hem mig. Det var i juli, och enda gången jag hört begreppet nämnas i primärvården. Sent i september, på läkarbesök i annat ärende, frågade läkaren om jag i övrigt var frisk. Nja, det är en definitionsfråga. Förmodligen har jag långvarig covid - hört talas om det? Svaret blev nej, men att han kunde lista ut vad det betyder.

Långvarig covid-19, engelskans long-haul covid har varit ett begrepp i England sedan mars-april. Där forskas mycket, NHS erkänner det som officiell sjukdom. Googlar och hittar till min glädje att även Sverige inlett studier, även om diskussionen varit skral.

Måste vara så många med mig som släpar på denna ohälsa. Bortsett från återkommande symptom: ont i hjärtat, benen, plötslig hosta, huvudvärk, andnöd, febertoppar, plötslig utmattning, sömnsvårigheter osv är den mentala plågan konstant. Är jag sjuk, har jag varit, kan jag fortfarande smitta andra, har jag fått ny smitta osv. Nja, säger expertisen, det är nog bara immunsystemet som fortsätter i givakt. Eventuellt T-cellsminnet, som kanske kommer ihåg en annan gammal covid-infektion från förr.

Det blir till ett stigma. Alla andra är experter, ingen tror dig, till slut håller du tyst. Testat mig två gånger när jag varit som sjukast, alltid negativt. Sedan debuten i februari, då vi var tre vuxna som blev sjuka på exakt samma klockslag, har ingen smittats av mig. Men så fort jag träffat andra får jag nytt påslag i en halv dag.

Träna regelbundet, nej kära nån! Häromdagen kände jag mig stark, hade simmat mot vågorna här i Spanien sex dar i rad. Men i trappan som jag brukar springa uppför slog det till igen. Benen bar inte, hjärtat gjorde ont, kallsvett, ytlig andhämtning. En halvtimme senare var det borta. Nej, jag gick inte till läkaren, hört svaret så många gånger, gör ett covid-test. Vilade en dag och igår simmade jag igen. Stark, tills nästa gång. Håhåjaja.

Hur mår ni?

https://www.theguardian.com/society/2020/sep/08/60000-may-have-long-covid-for-more-than-three-months-uk-study

Konstnär Cecilia Sikström

Kan det verkligen vara sant?

Kvar på gröna ön. Pappa döstädar galleriet efter översvämningen. Nej pappa, inte bokstavligt såklart. Jag vet att du är starkast i världen, det kallas bara så. Du har mig snart 100 % följsam, jag lär mig saker på rätt sätt. Inte ens regnet kommer åt oss. Bara katten och kaninen skapar dålig stämning ibland. Ninen som vilar på kudden intill mig, katten som jamar och leker under min solstol. De gillar inte det där, säger pappa. Katten och kaninen som inte ens bor här. Nähä, säger jag och lägger Ninen nära hjärtat. Knyter en leksak åt katten, låter den sova på min säng. I somras skrev en fåfäng kvinna till mig, eller om det var hennes obetydliga man, att med lite tur kanske jag lyckas med nåt nån dag. Kanske karma, idag har det hänt som jag drömt om sen Vildängel. Min senaste bok, feelgood/julromanen Kärlek i mån av snö finns på Ica Maxi, och jag finns. Hade jag inte glömt skulle boken boken tillägnats Sara Danius, såklart. Skrattar ihjäl mig åt måttet på framgång, livet är en anpassningsbar dans på rosor och grafit. När mamma var som sjukast blev veckouppgiften att köpa Bregott på fredag en lyckans bedrift. Om en enda av mina böcker så berör en läsare är det framgång för mig. Om Ica Maxi betyder mat på bordet för mina ungar är det framgångens högsta vinst. Efter Horace-gate gick jag ur Författarförbundet. I KiMaS dansar råttorna på Svenska Akademins långa blanka mötesbord. Molly & Kate på kansliet läser bara de kvinnliga författare som Horace hatar, och delar frikostigt ut påhittade stipendier ur skattkistan. Böcker skrivna för läsare som vet att diskbänksrealism i feelgoodförpackning är en överlevnadsstrategi. Cirkeln sluts på Ica Maxi. Ett paket Bregott tack.

Ny julpocket - Kärlek i mån av snö

PS i förskott: Eventuella likheter med mostrarna på bilderna är som det är med, trots att jag lovat att aldrig lägga ut bilder på dem. Inte på MinstaMostern iaf

Skriv om kärlek, det är kul Särskilt om det är runt jul Räkna ner från advent till nyårsdan Regeringskaos och flykt från Svenska Akademien följetong i världens länder Sverige på glid som 2018’s julkalender

Britta föddes på Rocks världsturné OS-mamma Kate var självklart med Britta tror på jultomten men inte på pappa Kärnfamiljsdrömmar är svåra att lappa

Kate är rik men inte likvid Flytten går till B-byn hemmavid Släng in ett gäng mostrar med hundar, en dysse morsa och nostalgi Upptakten till jul är en tripp i melankoli

Kate tar jobb ingen längre vill ha på kansli till skandalös akademi som förnekar det Sara sa beskyddad av en kung som borde vända blad

Kollegan Mad-Molly är Robin Hood och Lady Gaga i ett En avenger utan tålamod med etikett

Framförallt måste Horace ego tas av daga Gamla gubbvälden går inte att laga

Resoluta kvinnor tar saken i egna händer Från övergivet börshus delar de ut påhittade stipendier Likt dansmöss på bordet i ledamöternas sal Ger de glatt från kassan som inte är skral

Kalles svåger Fikru har utrikesministerns öra Vid Godahoppsudden väntar han och maken sitt barn Skyndar hem till Rosenbad med pigga förslag För att få Sverige på hjul, lagom till jul

Brorsan Fredrik, pepparkakshusbakdag, låtlista, #metoo och Micke Persbrandt i perfekt match Bästisen Stina snövita sanningar, dickpics och Kalles Tomteknäck. Regnbågsnorm, Benny Andersson som sexsymbol Molly, Kalles ex som bytt sex

Tinder är inget hinder När Kalle letar sällskap och heta kinder Kate vill ligga och dela ansvar året runt Inte med nån som lovar stort men håller tunt.

I Kärlek i mån av snö får ni se hur det går!