Mellan åren 2001 och 2003 minskade hormonbehandlingen för klimakteriebesvär dramatiskt som en effekt av de ”larmrapporter” som då presenterades.
Nyligen publicerades en undersökning i den medicinska tidskriften Lancet där man efter denna nedgång i USA sett en minskning av bröstcancerinsjuknande hos kvinnor äldre än 50 år.
Detta gällde framförallt de östrogenkänsliga bröstcancertumörerna.
Det intressanta var att minskningen sågs redan efter ett år, och hur stämmer det med att flera tidigare undersökningsresultat visar att det tar fem behandlingsår innan man kan se en ökning av antalet bröstcancerfall?
Sannolikt är det här frågan om två olika mekanismer.
- Mer än fem års behandling med framförallt kombinationen östrogen och gulkroppshormon ökar risken för bröstcancer
- Om en kvinna redan har en hormonkänslig tumör kan hormonbehandling påskynda utvecklingen av cancertumören vilket gör att den upptäcks tidigare och prognosen till och med kan bli bättre. Detta stöds av flera undersökningar som visar att kvinnor som stått på hormonbehandling när de får sin diagnos har bättre prognos.
Många forskare ställer nu frågan: Innebär denna tydliga minskning av antalet bröstcancerfall nu att vi istället senarelägger bröstcancerdebuten av de hormonkänsliga tumörerna och att man totalt sett inte får någon minskning av antalet kvinnor som drabbas av bröstcancer?
Gunilla Björk, specialist, gynekolog.