ADHD – både styrka och svårighet

Att ADHD berör många blev tydligt på vårt seminarium ADHD – hinder eller möjlighet i Stockholm i mitten av november.

 – Ibland tror jag att vi fokuserar för mycket på svårigheterna med ADHD och bortser från att det också är en tillgång, berättade kvällens föredragshållare Elisabeth Wallin.

Elisabeth Wahlin är föreläsare inom personlig utveckling och författare till boken Yes! – om mod, vägval, glädje och drömmar”.  Medverkade gjorde också Elisabeths son Carl-Fredrik Wahlin.    

Redan 1991 då Carl-Fredrik var två år – började hans föräldrar reagera. Elisabeth och hennes man tyckte att han var anmärkningsvärt livlig och den enda gången han satt still var när något annat rörde sig som fångade hans uppmärksamhet – som till exempel tecknad film på TV.

Han var gladlynt, väldigt busig och råkade alltid ut för saker. Inget ovanligt i sig för småkillar, men det var svårt att nå fram till honom ibland, berättar Elisabeth. Han skojade liksom bara bort allting hela tiden.

När det blev dags för Carl-Fredrik att börja skolan kom problematiken ännu mer upp till ytan.  Lärarna reagerade på att han hade svårt att koncentrera sig, avbröt och somnade ibland på lektionerna. BUP kopplades in men Elisabet kände inte att Carl-Fredrik fick rätt hjälp där.

–  Vi avslutade kontakten med BUP och det som istället hände var att jag kom i kontakt med en annan mamma som hade barn med ADHD.  Då började jag förstå att det troligtvis var det som min son hade och nu började min kamp för att få till en utredning och så småningom en diagnos. Väntan på en sådan var vid den tiden två år!

På 90-talet var detta med ADHD inte alls ett lika känt begrepp. En karusell tog fart där Elisabeth sökte kontakt med skolsjukvården och kommunen – för att få till en utredning. Efter många samtal, brev och enträgna försök fick Carl-Fredrik så småningom diagnosen ADHD. 

–  Genom att få en diagnos får man en förklaring till ett beteende som kan vara svårt att förstå för oss som inte har det. Nu kunde även Carl-Fredrik få extra hjälp i skolan genom bland annat en personlig resurs.

Carl-Fredriks tonårstid blev turbulent. Han medicinerade och precis som många andra ungdomar ägnade han sig åt en hel del festande med för mycket alkohol.

 – Att kombinera ADHD-medicin med alkohol ställer ju till det på olika sätt och till sist kände även Carl-Fredrik själv att hans sätt att leva fick för många negativa konsekvenser för honom själv.

Idag är Carl- Fredrik 25 år och jobbar som konferensvärd på ett hotell – ett jobb där hans personlighet och sociala kompetens kommer till sin rätt.

Elisabeth menar att vi ofta pratar om de problem och ”hinder” som ADHD kan innebära, men missar ofta alla de positiva egenskaper som diagnosen medför.

–  Personer som har ADHD är ofta charmiga, socialt kompetenta och mycket kärleksfulla. De tänker ”utanför boxen”, är kreativa och intuitiva. Tänk om vi kunde flytta fokus litet och lyfta det positiva med denna diagnos!