Välbefinnande

Alldeles nyss stod jag i en mörk hage med flyende stormmoln på himlen och en spinnande katt på min axel. En flock keliga hästar hängde över mig. Vet ni hur det känns i magen när en purrig liten katt nosar på en jättelik hästmule och båda fnyser ut värme när man står mitt i? Det känns som kärlek och lycka. Igår red jag en av hästarna, vi blev lite osams. Egentligen är jag livrädd för hästar men det är en hemlighet. Av någon anledning red jag i mörker för skymningen kom i kapp mig, men hästen som inte brukade bli riden ville inte mer. Den slängde med huvudet och jag parerade med att kasta mig lite fram och tillbaka för en hästskalle i på näsan gör jätteont. Till slut ville jag också gå in men jag var tvungen att vinna annars skulle vi aldrig reda ut det här. Så jag tänkte att en bråkig häst egentligen inte är farligare än en bråkig hund och till slut nådde vi en kompromiss.

Imorgon ska jag rida en Belgian. Det är enligt vissa världens största hästras. Det tror jag kommer att vara nyttigt för mig.