Meny
När man tänker 2,6 miljonersklubben ligger det nära till hands att tänka på hälsan och vad som bidrar till att man mår bra. Jag mår bra av att hålla på med sådant som jag älskar att göra, och jag försöker att göra så mycket av det som möjligt. Jag försöker att inte göra det jag borde göra utan det jag vill göra. Undrar hur länge jag klarar mig på det? Jag älskar inte att träna så det gör jag så lite som möjligt.
Jag älskar att vara med mina barn och jag älskar leksaker, så jag köper alldeles för mycket prylar som man kan göra med dem, spel pyssel mm. Jag har hela källaren full av leksaker, många leksaker är lika gamla som min äldsta son Måns som är 20 år. Vårt hem är ett paradis för traktens ungar. De flesta föräldrar tycker att jag är helt galen. Så där mycket leksaker kan man ju inte ha, då blir barnen bortskämda. Men jag då, jag vill ju leka. Istället sparar jag in på annat. Äta tycker jag är tråkigt, och vin och sprit och sånt. Äter gör jag för att bli mätt och kunna leka vidare, dricker gör jag för att slippa vara törstig. Jag köper med mig lite mat på vägen hem så att jag har det löst. Vatten finns i kranen. Pynta hemma är också urbota trist.
Jag älskar också att jobba. Jag funderar ibland över min mamma, Gunilla, som nu är över 80 och jobbar lika stenhårt nu som förr. Hon har en stark passion för sitt yrke och skulle inte låta något stå i vägen för arbetet. Hon är frisk som en nötkärna. En slump? Kanske. Eller så mår man bättre av att göra det man vill.
Genom åren har jag också blivit allt mer kär i mina katter i takt med att barnen har annat att göra än att leka med sin mamma. Det har gått så långt så att jag har börjat föda upp Norska skogkatter. De får mig att må prima. De är så vackra, sensuella, lekfulla, självständiga och kelsjuka. Kan det vara bättre?
Att klä ut sig är också roligt. Jag brukar passa på när det är barnkalas att klä mig helt uppåt väggarna galet. De andra föräldrarna är vana men tycker nog att jag är ett psykfall. Men jag är för mycket i styrelserum och ledningsrum för att kunna flippa ut där. Ibland bär jag korsett eller något annat märkligt i styrelserummen, men det funkar bara om jag först har bevisat på tidigare möten att jag har något intressant att säga som kommer att ge ökat klirr i kassan.
Klart att jag måste tvätta och tömma kattlådor och sådant också, men jag gör det när jag får lust för det. Nåja, kanske är inte mitt liv riktigt så här enkelt men så länge jag intalar mig själv att det är så så verkar hjärnan och hjärtat tro på det. Nu ska jag gå och sjunga, det är också något jag älskar att göra.
Beata
