Meny
Godkväll…
Ibland kan man bara inte sluta att tycka synd om sig själv, idag har varit en typisk sådan dag för mig.Onsdagar brukar vara en av mina favoritdagar då man har klarat av de två första dagarna vilka brukar vara galna med jobb då de flesta, inklusive jag själv, vill få iväg så mycket som möjligt direkt efter helgen och man först under onsdagen har hunnit komma ifatt sig själv och känner att helgen snart stundar. Denna onsdag har dock skilt sig från det normala och jag har känt mig allmänt bitter, ensam och nedstämd.
Dagen började med lite kallprat i fikarummet där semester var samtalsämnet. Det var här jag började tycka synd om mig själv och känslan av ensamhet smög sig inpå. Det stod plötsligt klart för mig att ALLA utom jag själv hade ”någon” att planera in sin ”perfekta” semester med. Varför har inte jag någon som jag måste matcha min kalender och min inbokade semester med? Ensamheten blev sedan ett faktum då jag klockan kvart över fem insåg att jag var nästsist kvar på kontoret och hörde kommentaren från den andra kollegan som var kvar att ”Nu sticker jag Kristina, middagen står klar därhemma”. Jaha, där sitter jag och tycker ännu mer synd om mig själv, vem väntar på att jag ska komma hem till middagen?! Ingen skulle bry sig det minsta om jag satt kvar hela natten, varför inte sitta kvar framför dumburken till imorgon bitti när man ändå har ångan uppe?! Nåväl, jag masade mig ifrån jobbet och i samma stund som jag kom ut i solen där jag möttes av glada turister, glass ätande barn, båtfärjor i skyttetrafik och ett i största allmänhet underbart Stockholm som visade sig från den absolut finaste sidan så började jag inse att jag faktiskt inte har så mycket att gå och hänga läpp för. Visst, jag är singel i en storstad men att vara singel är långt ifrån detsamma som att vara ensam.
Jag begravde min bitterhet och ringde direkt en väninna. Vi tog en promenad ut på Skeppsholmen (ligger mittemot vårt fina Kungliga slott för Er som inte är riktigt hemma i Stockholm), och avslutade med en stor och gottig mjukglass samtidigt som vi vilade våra ögon på den enormt fina utsikten. Jag insåg då plötsligt att jag trivs ganska bra med min tillvaro som den är. Visst, det är mycket i livet som andra har och som jag saknar men jag har mycket som istället de i sin tur saknar, exempelvis möjligheten till spontanitet i vardagen.
God natt mina vänner!
