Ett par nya bröst, tack.

Bea: – Kan någon av er tänka er att göra en skönhetsoperation?
E1, C, J (i mun på varandra): – Ja!
Bea: – Vad skulle ni göra då?
C: – Tuttar!
J: – En bröstförminskning.
E1: – Jag vet inte exakt. Fettsugning kanske?
E2: – Jag skulle byta ut alla mina tänder mot trätänder.

Så lät det för några timmar sen när jag åt söndagsmiddag med fyra tjejkompisar. Alla skrattade såklart åt det där med trätänder, men om man funderar på vad som faktiskt kom fram så är det väl ändå ganska sorgligt? Att tre av oss fem kan tänka sig att lägga sig under kniven – helt utan anledning.

Jag dömer ingen enskild människa som bestämmer sig för att svänga förbi Akademikliniken för att fixa till sitt yttre, men jag dömer ut vårt samhälle som hetsar folk till att göra det. Ungefär på samma sätt som att ingen blir arg på ett hyperaktivt barn med ADHD, men man måste säga ifrån när man tycker att hela samhället lider av ADHD.

Jag tycker att plastikoperationer kan vara jättebra. Hade jag fått bröstcancer och opererat bort ett bröst eller båda hade jag blivit överlycklig för nya, om jag råkar ut för en hemsk olycka vill jag såklart att en plastikkirurg återskapar så mycket som möjligt och säg att jag skulle gått ner 50 kilo och hade lös hud överallt som gav mig eksem – räkna med att jag hade ringt Jan Jernbeck jag också.

Däremot blir jag lite ledsen av att kvinnor i medelåldern injicerar botox för att få bort rynkorna och lyfter pannan och ögonlocken. Jag förstår argument som att man gör det för att man vill se lika pigg ut som man känner sig men det är sjukt att rynkor automatiskt ska förknippas med att man är trött, gammal och ute ur leken. Men det som gör mig riktigt ledsen det är unga tjejers vilja att operera sig. Ett alltid lika aktuellt ämne, inte minst nu när bloggerskan Kissie nyligen förstorat brösten och på köpet fick en miljon (!) besökare på sin blogg. I kretsar där jag umgås är det inget konstigt med att skönhetsoperera sig, det är ungefär lika uppseendeväckande som att man använder ägg i en omelett. Varför är det ingen som reagerar på att unga tjejer utsätter sig för risker och betalar tusentals kronor för att sövas ner och få silikoninlägg? Varför är det normalt? För att många män uppskattar det, förstås.

För ungefär ett år sen såg jag ut ungefär så här (med lite proffshjälp):

Foto: Pavel Maira

Då fick jag ett mejl av företaget Q-med där de erbjöd mig att testa Macrolane mot att jag skrev om det i min dåvarande blogg på Stureplan.se. Jag svarade att jag tycker att jag är fin som jag är och aldrig skulle vilja uppmana mina läsare att göra något sånt. Det blev både artiklar och för en tid sedan även ett tv-inslag i Aktuellt. Jag har också pratat om min syn på operationer i radiokanalen NRJ med följd av att en massa unga (opererade) tjejer ringde in och var riktigt förbannade på mig. De hatade nog mig en smula, till och med.

Men titta på bilden där ovanför. Ser det ut som en tjej som skulle behöva lite hjälp för att få större bröst, plutigare läppar och en rejäl injektionsomgång mot celluliter? Nej. Ändå erbjöds jag medlet. Ändå hade kirurger mer än gärna injicerat en massa skit i min kropp. Jan Jernbeck hade antagligen inte sagt nej till att operera mig.

Jag inser att jag kommer att behöva utveckla mitt resonemang (fastän jag redan skrivit en halv uppsats) eftersom folk alltid blir sura när jag säger det här och inte ens försöker förstå vad jag vill förmedla. Men ärligt talat tjejer. Ni opererar er inte för er egen skull. Ni opererar er för att ni lever i ett sjukt samhälle. Ni kommer inte bli lyckligare med stora bröst (de kommer bara ge er ont i ryggen och problem att hitta bh:ar och kläder som sitter snyggt). Är ni bara attention seekers har ni kanske hittat ett bra sätt. Men de killar som kommer uppmärksamma er är såna killar ni inte vill släpa hem till föräldrarna.

Till sist. Jag är inte heller osmittad av samhällets skönhetssjukdom. Jag har intervjuat kändisar som fått hylla botox i mina texter och jag har varit med och jobbat med programmet ”Plastikkirurgerna”i Tv4+, som blev mest uppmärksammat för att Anna Book visade brösten för hela svenska folket. Jag tycker att Sveriges mest kända plastikkirurg Jan Jernbeck är trevlig. Jag är inte oskyldig. Men jag har i alla fall reflekterat kring skönhetshysterin. Hoppas du också fått dig en tankeställare nu.

Arga? Kom igen, hit me!

/Bea

Kommentarer