Livet som gåva

Ängel
Ängel

Att ta tillvara de gåvor man har fått och glädjas över de små tingen i livet, visst skulle det vara skönt om alla kunde göra det?
Att alla kunde uppskatta att vi har fått livet som gåva och att vi ska göra allt vi kan för att förvalta denna gåva på bästa sätt.

Ibland när jag vaknar upp på morgnarna tänker jag på vad jag har i mitt liv.

Jag lever i ett land utan krig, jag har en stor kärleksfull familj, jag har goa vänner, jag har en fantastisk man som älskar och uppskattar mig och som jag älskar tillbaka.
Jag har två underbara, fantastiska döttrar, jag har någonstans att bo och jag tjänar ok med pengar på det jag tycker är det roligaste jag vet.

För sjutton år sedan var jag med om en bilolycka.
Det kunde ha gått mycket illa men jag klarade mig.
En liten räv sprang framför bilen.
Häftig inbromsning.
Vattenplaning.
Bilen voltade ett varv och krossades mot en klippvägg.
Jag och min dåvarande pojkvän var chockade.
Blod rann från min panna men jag kände armar och ben.
Jag tittade på pojkvännen. Han var blek, kritvit faktiskt, men han levde.

Ett par kom och höll oss sällskap tills ambulansen kom.
Kvinnan höll i mina händer.
Jag har aldrig förr eller senare sett ett sådant ansikte.
Hennes ansikte var stort och helt täckt av en massa vårtor och hon hade vänliga lysande ögon.
Hon var min ängel.
Hennes händer var varma.
Hon talade lugnt med mig.

Väl i ambulansen sade narkosläkaren att vi hade haft änglavakt.
Bilen var totalkvaddad.
Jag hade ett litet sår i pannan.
Pojkvännen en minimal rispa på halsen.

Vi var på sjukhus under ett par tre timmar för observation.
Det konstaterades att vi var hela även inuti.

Då vi kom ut från sjukhuset gick vi och åt på en pizzeria.

Vi var hungriga och på tv var det någon slags friidrottstävling.
Då slog det mig att detta evenemang hade gått på tv även om jag hade dött.
Livet hade fortsatt även utan mig!
Jag fick min kanske största aha-upplevelse någonsin.
Jag insåg att jag verkligen var dödlig.

Detta blev en väckarklocka för mig och jag bestämde mig för att alltid och så länge jag lever njuta av att jag fick chansen.
Chansen att få uppleva livet.
Jag insåg då att jag är en lyckans ost som har fått födas, möta människor, höra och utöva musik, få njuta av litteratur, teater, konst, naturen och allt som hör livet till.
Även att jag får uppleva de mörka sidorna som är en förutsättning för att uppskatta ljuset.

Jag anser mig vara en turgumma!

Kommentarer