Meny
Så har det då blivit dags för mig att debutera som gästbloggare för 2,6 miljonerklubben.
Jag insåg här på förmiddagen att en liten hämmande känsla av prestationsångest tagit mig i besittning. När jag märkte att jag på klassiskt försöka- hålla- det- ifrån- sig manér började göra ALLT möjligt annat utom att koncentrerat sätta mig ner framför datorn och skriva mitt första inlägg insåg jag att ett miljöombyte till kvartersfiket nog skulle göra susen. Och här sitter jag nu och har gjort om prestationen till en mysig fikastund bara för mig. Och det är denna typ av självbedrägeri som jag tror på väldigt skarpt men som det har tagit lång tid att komma fram till. Fortfarande kan jag drabbas av den där robotlika inställningen av att allt kreativt arbete måst springa ur blod, svett och tårar, annars är det inte på riktigt. Vad nu ”på riktigt” är?
Under den här veckan har jag tänkt skriva om mina egna betraktelser och tankar kring olika stressframkallande områden som jag själv upplever och ser omkring mig.
SVININFLUENSAN
Hur ska man förhålla sig till detta abstrakta och i högsta grad påtagliga hot om ohälsa och i värsta fall död? Jag som själv är gravid i 4 månaden fick i förra veckan en mindre panikkänning när jag i en fullproppad tunnelbana vagn med morgontrötta medresenärer läser i Metro att HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR är den största smittorisken och överst i (hela) listan står det KOLLEKTIVTRAFIKEN… Pust, det var ju knappt att jag kunde hålla mig i nån av stängerna ännu mindre andas när jag tyckte mig höra en nysning längst bort i andra ändan av vagnen. Tusen tips om hur man bäst förebygger och undviker smittorisken är ju en liten tröst att håll sig i.
Men som med alla andra yttre faktorer som kan påverka och förändra mig och mitt liv så tvingas jag tillslut ändå fejsa att det egentligen inte går att kontrollerar någonting. Att tro det är en illusion. Trygghet är inte att aldrig råka ut för något utan snarare att veta att det förr eller senare kommer hända mig något som jag inte, vare sig jag vill det eller inte kan styra över och att det gäller att försona sig med den ovissheten. Hur lätt som helst…
Om du är nyfiken på vad jag gör när jag inte sitter på kvartersfiket och skaldar gå in HÄR och se dig omkring.
Hej så länge/Gertrud
