Många vägar bär till lyckan

Efter ett mycket givande pass på gymet är jag nu redo att ägna mig åt en av mina favvo-hobbies, matlagning. Familjen – som till stora delar ligger utslagen efter gårdagens studentskiva – kommer att utföra små kalviga glädjeskutt när de inser att Daddy’O tillagat allas favoriträtt: Spaghetti alla carbonara med zucchine.

Hur tillreds då denna variation på den mest romerska av alla romerska pastor? Busenkelt! Förutom ett gott humör behöver du:

– Ett paket spaghetti eller farfalle. Bra märken som finns i den svenska handeln stavas De Cecco, Voiello och Garofalo. Barilla kan duga i nödfall. Fullkornspasta, detta gastronomiska miffo, går helbort.

– Cirka 200 gr tärnad pancetta. Bacon kan duga.

– Ett par vitlöksklyftor

– En stor eller ett par mindre zucchini

– Timjan

– Olivolja

– 5 äggulor

– En skvätt grädde

– Färskriven parmesan, Grana padano eller pecorino. Riven från bit, förstås, inga jädra påsar

– Salt och nymald svartpeppar

Koka pastan al dente. Tänk på att den fortsätter att mjukna efter att du hällt av vattnet så koka den gärna en minut kortare än vad som står på paketet.

Under tiden gör du såsen. Krossa vitlöksklyftorna med den platta sidan av ett knivblad och finhacka dem. Fräs tillsammans med pancettan i generöst med olivolja, men låt inte vitlöken ta färg. Efter någon minut tillsätter du zucchinin som du tärnat fint. Låt bryna på medelvärme och rör då och då. Zucchinin ska lösas upp till en kräm med små bitar i. Använd en träslev till att mosa bitarna på ett varligt sätt. Det tar ca 15-20 minuter. Krydda med timjan och svartpeppar. Pancettan och osten är salta så ta det försiktigt med salt. I en separat skål blandar du äggulorna med grädden, lite salt, peppar och rikligt med riven ost.

Blanda den avrunna pastan riktigt ordentligt med zucchiniröran. Därefter blandar du det hela riktigt ordentligt med äggblandningen. Hettan från maten får äggulorna att stelna men se till att inte utföra detta moment med kastrullen på spisen. Konsistensen ska vara krämig och inte påminna om scrambled eggs. Såhär på sluttampen brukar jag skvätta på lite extra olivolja.

Ställ fram svartpepparkvarnen och en skål med extra ost och minns att ” ’A carbonara va cotta e magnata” (ungefär: carbonara ska ätas direkt).

Den sallad som du förmodligen vill ska ingå i denna måltid inmundigar du med fördel efter pastan. Pastarätter är självständiga varelser och vill inte ha konkurrenter på tallriken. Bortsett från detta vill jag bara rekommendera dig att ha brödkaveln redo ifall någon skulle börja svamla om ketchup, samt önska dig en rungande:

Buon Appetito!