Meny
Sä länge allt flyter på och går sin väg ser allt likadant ut. Frågan är hur man agerar när något strular, blir tokigt, eller kanske riktigt illa. Om man rycker på axlarna och tänker att ja ja, detta blir en bra lärdom inför nästa situation, eller bannar sig, svär över sitt misstag, ältar vad man borde gjort, slår på sig själv för sin miss?
Harvardforskaren Richard j Davidson beskriver i sin bok ”The Emotional Brain” att detta är ett personlighetsdrag som ser olika ut från början, där somliga ramlar ned i ett svart hål vid motgång, medan andra skakar av sig och reser sig likt en katt som ställer sig på alla fyra efter ett fall. Dock innebär detta inte att det behöver vara konstant. Vi kan alla träna upp förmågan att ta motgångar på så konstruktivt vis som möjligt.
I terapirummet blir detta drag tydligt. Vi råkar alla ut för motgångar i livet och mer och mer tydligt har det blivit för mig hur viktig denna hantering är. Ofta är det inte missar eller motgångarna i sig som leder till det riktiga lidandet utan ältande tankar och destruktiva cirklar det kan leda till. Faller man, börjar slå på sig själv, anklaga sig själv, får ångest, dövar det med mat eller alkohol, får ångest över det, drar sig undan….så är den onda cirkeln snart ett faktum.
En liknelse är att slå i tån i ett bord. Det händer oss alla och det gör förbaskat ont en stund. Börjar vi dock anklaga oss själva för att vi varit så klantiga och gått in i bordet, banna oss för att det hänt, oroa oss för vad vår onda tå ska ställa till med etc så gör vi smärtan till ett lidande.
Vare sig jag arbetat med klienter inom primärvård, företagshälsovård, missbruksvård eller tung psykiatri ser jag mönstret. Inte sällan är det just en liten smäll i livet som kan ha lett till onda cirklar. Det är en konst att centrera smärta och inte göra den till ett oändigt lidande som sätter krokben för framtiden.
Precis som professor Richard Davidsson tror jag vi föds med en viss läggning gällande detta. Jag tror också vi har formats mycket under vår uppväxt, hur vi blivit emottagna när vi haft bekymmer, vilket mentalt prat till oss själva vi lärt in. Jag är idag också övertygad om att dessa mönster kan läras om. Precis som när vi ska ändra vilket tankemönster eller beteende som helst så handlar det om att stanna upp, bli medvetna, acceptera att vi har det mentala tjatter vi har och lite försiktigt rucka på det. Likt när vi ska lära in ett nytt språk kommer ursprungsspråket att komma spontant en längre tid, innan vi automatiskt tänker på det nya språket. Kanske får man acceptera tankar som ”å vilket idiot jag är” och låta de vara utan att för det tro på tanken och låta den hindra nästa steg.
Med hjärnforskningens nya rön kan vi idag se hur olika tankesätt påverkar oss. Vi vet att vårt inre självprat kan påverka vår kemi, vårt immunförsvar, stress, ångest, ja hela vår natur. Kanske blir det som man i årets Global Education och Skill Forum förutspådde – förutom matematik kommer vi i framtida skolor även lära oss förmågor som öppenhet, nyfikenhet och en ickedömande attityd.
Blir spännande att följa utvecklingen! kram/Gabriella
obs – om du läser detta och får dömande tankar som ” å jag är verkligen inte bra att hantera motgångar”. Då kan du börja träna redan nu på att inte döma dina dömande tankar. Stanna upp och notera dina tankar. Låt dem vara, klappa dig själv på axeln för att du noterade dem, andas, och säg till dig själv ”Ok, jag kanske ej har de tankar jag vill ha just nu, men nu är det så och vill jag så kan jag jobba på detta. Det hjälper inte mig att jag slår på mig själv för detta” .Det handlar inte om att ”lyckas/misslyckas”, det handlar om att vara en hjälpande coach mot sig själv….återigen….vi kan bara göra vad vi kan i stunden…..
