Meny
Ljuset har kommit tillbaka! Jag får en glädjechock. Känner ni vad som händer i kroppen? Det är som den öppnar sig och vecklar ut sig igen efter att ha varit instängd i mörkret. Jag har inte tagit något D-vitamintillskott men det hade nog behövts. Min artonåring har fått sedan i augusti eftersom vi mätte att han hade brist och faktiskt blev deprimerad (för det kan man bli) och han är gladare nu. Det forskas mycket kring D-vitaminet. Hur viktigt det är med solljus! Så gå ut och fånga ljuset när du kan, din kropp behöver det!
Jag och Grynet Molvig håller på att repetera Höstsonaten av Ingmar Bergman. Vi har gjort en bearbetning som fokuserar på mor och dotter relation och planerad premiär är på Mors Dag i Nora. Ingmar Bergman har skrivit en så otroligt stark text. Jag och Grynet blir helt slut efter en repetitionsdag eftersom det är så mycket känslor. Det är arbetsamt att känna så mycket. Omtumlande. Denna mor och dotter har inte träffats på sju år av olika anledningar. Trots allt är det väl ett val de har gjort. En prioritering. Grynets karaktär Charlotte är konsertpianist och hon lever i musiken. Kanske har dottern känt sig bortprioriterad? Grynet tycker att min karaktär är en lipsill men jag måste ju försvara henne. Det viktigaste är ändå att det inte är för sent. Det får aldrig vara för sent att försonas. Det tar jag med mig! Det vill jag att ni tar med er!
Kram Paula
