En läsares utmaning

Idag besvarar jag en utmaning som en av mina läsare skickade till mig, som jag är övertygad om, inte gäller bara henne – utan väldigt många med henne. Kanske mitt svar inte bara hjälper henne vidare – utan även dig?!

Detta är en komprimerad version av brevet jag fick:

Har ett utmattningssyndrom. Har varit utbränd 3 ggr och min hjärna har förändrats efter det. Jag är oerhört stresskänslig, ljud- och ljuskänslig och har svårt att hantera när det blir mycket rörelse omkring mig. Jag har svårt att hålla uppe koncentrationen och blir oerhört trött av alla intryck. Jag har svårt att fungera och utföra saker när det ställs för höga krav. Sedan i höstas har även kroppen börjat att reagera med värk, giktattacker och eksem. Ska på läkarutredning gällande detta. Jag arbetstränar men det tar slut i sommar och jag är bara uppe i 12 tim/vecka än.

Det skapar mycket frustration i mig att min vilja är starkare än vad kroppen klarar av. Även om jag tänker att jag försöker så gott jag kan, så skapas frustration när jag möter mina egna tillkortahavanden och min sårbarhet, när min kropp och mitt tänk bara lägger ned. Det krävs ork, energi och gott humör för att orka ta sig genom möten med vården och arbetsförmedlingen, och jag gör mitt bästa för att tänka på det ”som det är” för att inte ställa onödliga krav på mig själv, men oron för hur det ska bli i framtiden, om jag kommer bli frisk, om ekonomin gör mig ofta ledsen och frustrerad. Och även om min starka önskan att åter bli som jag var driver mig målmedvetet att försöka lära mig fungera bättre än jag gör, så får jag ständiga bakslag genom att kroppen reagerar med att jag tappar energi och blir sjuk. Frustrationen av att mina försök inte leder dit jag vill skapar daglig frustration och tankarna om det upprepas flera gånger om dagen.

Jag har gått på samtalsterapi, gör ofta avslappningsövningar till cd, skriver mycket för att bearbeta och påminna mig om processen, läser mycket om mental träning för att hitta verktyg, försöker påminna mig själv om att jag duger precis som jag är och jobbar ständigt på att vända tanken, – att bara acceptera det som är, men när jag gång på gång möter kroppens reaktion landar jag ändå i känslor av frustration.

Det jag har svårast för – är att hitta acceptansen! Jag frågar mig själv hela tiden, varför ska jag försöka så mycket hela tiden – med det mesta?! Jag är inte den stressade person jag var för några år sedan, och jag har tagit bort en massa krav jag ställde på mig själv, men kroppen reagerar direkt när sinnena blir överväldigade och när det blir för rörigt omkring mig. Och det skapar en enorm frustration – för just då slutar jag helt att fungera och ingenting ”går in” 

Ja, att denna person är inne i en rejäl utmaning, behöver man inte vara hjärnforskare för att förstå direkt. Jag känner verkligen hennes frustration och jag förstår den, för jag är också en doer. Och när jag blev sjukskriven för utbrändhet, gjorde jag precis som hon, jag försökte på alla sätt jag kunde att bekämpa utbrändheten, så jag skulle komma tillbaka till min gamla ork, och mitt gamla jag – så fort som det bara gick. Och just den inställningen, gjorde att det tog mig mycket längre tid att hitta jämnvikt, än det behövt göra om jag hade kommit till insikt om några viktiga saker redan från början. Som tur var, kom de till mig under vägens gång och gav mig insikten om den vitala mentala och känslomässiga förändring jag var tvungen att göra för att även få en synlig förändring till stånd i mitt liv. Nu blev jag inte lika hårt drabbad som denna kvinna blivit, för jag tror mer än jag gick in i ”krattan” snarare än i väggen, vilket gjorde att jag stannade upp – långt innan denna kvinna som vi kan kalla Victoria. Varför jag väljer just det namnet, är för att det betyder segrarinna – och det är den energin jag vill aktivera i henne. Victoria skriver dessutom att hon gått in i väggen tre gånger, vilket starkt visar att hon inte lärde sig mycket på att göra det och därför, är hon nu i detta läge, där kroppen hjälper henne att bli smärtsamt medveten om när hon gör saker som inte gagnar henne, enligt gamla mönster. Det är med andra ord, – ren feedback! Victoria skriver också att hon längtar efter att bli som förr, men eftersom det var genom att vara som hon var förr som hon är där hon är just nu, så känns det inte som ett bra ställe att längta tillbaka till… för det betyder bara att hon kommer hamna där hon är – igen, och igen och igen. Det Victoria behöver välja nu, är att hitta vägar till att skapa sig en ny person som mår precis så bra som hon vill må. Och bli nyfiken på vem denna person kan vara – istället för att sakna den gamla Victoria.

Frustration, saknad, försök till anpassning till något hon varken vill ha eller vill vara i, – och sorg. Det är de känslorna som är mest i fokus hos Victoria, – och att gå omkring i dessa känslor tär enormt på systemet, eftersom det blir en inre stress – och stress gör att adrenalin och noradrenalin står och tok peakar, vilket i sig blir ett slitage på kroppen och hela systemet sätts i alarmberedskap som det sig bör när hjärnan signalerar fara. Problemet är dock, att när ingen lättnad kommer, utan systemet är aktiverat för att fly eller slåss hela tiden, så försvagas kroppen, eftersom det blir ungefär som att försöka köra i 100km/tim på ettans växel på motorvägen.

Att sakna det hon inte kan göra nu, på det sättet hon gjorde förr

Att sörja över den Victoria hon inte kan vara längre

Frustration  för att kroppen inte vill vara henne till lags

Oro för ekonomi, för fortsatt kraftnedsättning, för att inte vara någon att räkna in i ”de aktiva kraftfulla” som driver Sverige

Tankar om brist på livskvalitet, brist på pengar, brist på ork etc

ALLA dessa saker – om man ser det ur ett energiperspektiv, är starkt dränerande att fokusera på. De är dessutom en stark bidragande orsak till varför läkningen går så långsamt framåt, för sett ur ett LOA perspektiv (lagen om attraktionskraften) så KAN hon inte dra till sig något annat än mer av det hon fokuserar mest på, eftersom lika – attraherar – lika. Även om Victoria skriver att hon läser om mental träning, att hon mediterar,och att hon reflekterar och skriver för att hitta ett sätt att förhålla sig till det inträffade – så är det med all säkerhet inte i lika starkt och återkommande dagligt fokus som känslorna av brist, saknad, sorg och frustration. Dessutom är det av oändlig vikt ur vilket perspektiv och med vilken känsla i fokus som hon gör reflektionerna.

Vår kropp är fantastisk, för den har ett väl utvecklat alarmsystem som gör att när vi känner en negativ känsla i magen, då visar den oss att vi inte tänker/fokuserar just nu på ett sätt som gagnar oss. Victoria lyssnade uppenbarligen inte på vad den försökte varna henne om, – vilket gjorde att den skrek högre och högre och till slut, var den tvungen att golva henne, – för hon vägrade lyssna! Vad Victoria har allt att vinna på nu, är att VILJA lyssna på vad hennes allra bästa vän – kroppen vill säga henne och visa henne. Och hur lång tid det kommer ta – beror helt på Victorias vilja att lyssna och vilja att känna, tänka, fokusera och agera annorlunda.

Vägen dit kan vara att läsa min bok JAG BLIR VAD JAG TÄNKER och jobba med medvetandefrågorna i varje kapitel

Att läsa en massa av mina blogginlägg här och på finest.se/liliöst eftersom där har jag bloggat längre än här, för att skaffa sig klarhet och medvetenhet om sitt eget beteende och sitt eget fokus

Att kontakta mig för coachning

Och/eller söka på Ester Hicks på youtube och lyssna på så många klipp som hon behöver, tills hon – på djupet – förstår HUR hon kan använda LOA för att bli en stark, hel och väl fungerande harmonisk människa.

Victoria – segrarinna. Det är DEN bilden du har allt att vinna på att visualisera när du tänker på dig själv, eftersom lika – attraherar lika. De flesta lever med inställningen att ”de måste se det – innan de tror det” vad det än gäller. Vi är så enormt evidensbaserade och hyser mycket lite tillit till saker som vi inte ser synliga bevis på, eller inte ser tillräckligt stora synliga bevis på… Vi har ALLT att vinna på att förstå, – att det är precis tvärt om, – du KAN INTE se det i din fysiska verklighet – innan du till 100% tror på, förväntar dig och utgår ifrån – att det kommer att visa sig där, även om du inte ser det än. Tillit är vår bästa vän. Tvivel – vår värsta fiende!

När vi får utmaningar, sk kontraster i livet, så har de en viktig uppgift. – Att ge oss klarhet. När vi blir väldigt medvetna om vad vi INTE vill ha – skapas direkt ett begär att få klarhet i vad vi vill ha istället. De flesta fokuserar dock inte på att fokusera på att bjuda in det – utan på att fokusera på att konstatera hur mycket de hatar det som inte ÄR det de egentligen vill ha, vilket ständigt skapar en dissonans mellan det som ÄR – och det som hela ens väsen vet att det VILL ha. I våra kontraster är det viktigt att vi får klarhet i vad vi inte vill ha – men L-A-N-D-A-R i vad vi vill bjuda in istället. Att fokusera på att ta ut njutningen i förskott så mycket vi kan, så att vägen dit blir så kort som möjligt. För vi kan inte fastna i att betrakta det ogillade som ÄR, och tro att vi ska kunna dra till oss något annat än just mer av det! Därför – istället för att jobba på att acceptera det som ÄR (vilket är ett riktigt skitläge som du avskyr) fokusera istället på allt det som du vill vara på väg till och använd din fantasi i att måla upp hur du tror att det kommer att vara och kännas när du väl kommer dit. Kombinera dessa tankelekar med att fokusera generellt på positiva saker som både finns i ditt liv och generella saker som är positiva som fungerar. Vad du än tänker på, så ska det skapa en BRA känsla i magen på dig. En känsla av lättnad. För det är alltid din känsla NU som är den viktigaste, för det är den som sätter an och står som ansvarig för både hur du mår och vad du sår i ditt nu OCH vad du får skörda i ditt sen!

Nästa veckas blogg har jag ett par utmaningar som handlar om att dra till sig rätt jobb. Missa inte den. Och bidra gärna med DIN utmaning.

With love/Lili