How to get at job at Google

Jag läste igår en artikel om Sayan Isaksson vars restaurang Esperanto just fått en stjärna i guide michelin. En sak är att få en stjärna, en annan att hålla den kvar. Sayan beskriver vikten av öppenhet och att våga prova nya saker.

IMG_6227

Lite senare under dagen läste jag en artikel av Thomas L. Friedman som skriver i New York Times. Under vinkeln ”How to Get a Job at Google” belyser han vad som efterfrågas idag, vad som ligger i tiden. Även han trycker på flexibilitet och förmågan att våga pröva sig fram och växa. Ur ett evolutionsperspektiv är tanken intressant. En gång i tiden var det de giraffer med längst halsar som överlevde, kanske är psykologisk flexibilitet det mest passande för dagens värld. I denna föränderliga snabba värld behöver vi vara lyhörda, medvetna, flexibla och anpassningsbara. Friedman beskriver att det inte är IQ som efterfrågas som nr 1 idag utan det han beskriver som ”learning agility”.Han belyser detta med dagens snabba tillväxt och påpekar att chefen som inte ständigt växer och utvecklar sig blir förbiväxt av sitt eget jobb. ”Du måste utvecklas och växa snabbare än ditt jobb”. De fem faktorerna som räknas till sk ”learning agility” är : mental flexibilitet, självmedvetenhet, människoflexibilitet, förändringsbenägenhet, och resultatflexibilitet. Det handlar om att våga gå utanför sin comfort zone, vara beredd på alla utfall, men lära av eventuella misstag och gå vidare med de erfarenheterna.

IMG_8077

 

 

 

 

 

IMG_6162

 

 

 

 

 

 

 

Jag gör en koppling till det som efterfrågas inom psykologvärlden. Idag är det psykologisk flexibilitet som gäller. Förmågan att vara i nuet med full medvetenhet och öppenhet till det som är och agera i riktning mot sina värderingar.  Precis om en PT på ett gym är min uppgift att se vilken av delarna som kan behöva tränas lite extra för att få balans och denna psykologiska flexibilitet. I stjärnan ovan ser ni de 6 processerna man jobbar med och de går i varandra och ger tillsammans flexibiliteten. Några kör på utan inre kompass och behöver jobba med att förtydliga sina värderingar. Några behöver jobba upp sin självmedvetenhet och beteendeövervakning för att se var man gör rätt och fel, andra behöver jobba med initiering, att våga ta de där små stegen. Det vanligaste och kanske svåraste är dock att jobba med acceptansen. Vi har ett val att inte våga pröva nya saker och det är ok, men ska vi följa Sayans och Friendmans förslag att växa mer än våra jobb måste vi våga utmana våra egna gränser.  För att våga behöver vi vara beredda på alla tänkbara utfall och ge oss en god klapp på axeln för att vi vågade växa. Alla utfall blir bra. Antingen går det bra och då är det bra, eller så blir det en flopp och då har vi lärt oss en jäkla massa inför nästa steg. Acceptans är inte att tycka allt är bra, det är att ta det som är på konstruktivt vis. Det är att välja ett konstruktivt perspektiv. Ett perspektiv som hjälper. Vi tycker inte att det är bra när vi klättrar upp för ett berg och plötsligt drabbas av ett ösregn. Acceptans i detta läge är att notera alla tankar och känslor man får, men låta dem passera utan att hindra sin färd uppåt. Att inte fightas med sina tankar och känslor, utan låta dem vara likt en radio som står på i ett hörn utan att rubba det vi gör. Ett konstruktivt perspektiv kan också vara den insikten att raka vägar faktiskt inte skapar några duktiga förare!

IMG_1702

Kram /Gabriella

Kommentarer