Meny
Vi läser om barn och vuxna som ägnar dagar och nätter åt spelande. Jag hörde senast idag en person säga ” jag tittade på klockan och såg att den var 23. Jag tänkte att jag skulle spela en liten stund till och nästa gång jag tittade på klockan var den 03″
Vad är det med detta spelande som är så speciellt? Som får miljontals människor att tappa tid och rum. På gott och ont. Jag faller in i tankebanorna gällande spelmissbruk, våra ungdomar och ovisshet om framtiden. Samtidigt tänker jag att vi borde ha mycket att lära av spelindustrin. Om vi hittar vad det är som triggar vårt belöningscentra så oerhört som spel gör, bör vi kunna utnyttja delar av det inom arbetslivet och privatlivet.
Se Tom Chatfields intressanta teori om hur spelandet belönar vår hjärna på 7 olika sätt! Tom Chatfield: 7 ways games reward the brain
1) Vi får hela tiden ett mått på hur vi ligger till
2)Korta- och långsiktiva mål varvas
3) Vi belönas för vårt jobb/flit även innan vi når våra mål
4)Vår feedback är tydlig och kommer direkt kopplad till insats utan fördröjning
5) Det finns hela tiden element av ovisshet!
6) En förhöjd uppmärksamhet råder
7)Många spel uppmuntrar och belönar samarbete med andra
Hur vore det om varje arbetsplats såg till att belöna våra hjärnor på samma sätt som spelindustrin? Spännande tanke, eller hur?
Allt allt gott inför ett spännande 2014! /Gabriella
Bifogar en krönika som jag efter detta inlägg skrev i tidningen Doktorn mars 2014:
