Lina Forss

Låt dem få leva, de är ju så sköna

Av Lina Forss den 2020-06-22 14:24

Max tio minuter tills jag drabbades av total sinnesrörelse. Doften av jasmin som letade sig genom hettan, färgdjupet i mättad grönska, ljudet av rofyllt fågelkvitter när den värsta parningsivern lagt sig, glädjeruset över rådjursmammorna modiga återvändande till tomten med sina veckogamla kid, lugnet i den flerhundraåriga ekens skugga, smakminnet av riktigt kall hemkokt svartvinbärssaft. Förnimmelser av allt det som en gång varit, de kära söta som en gång gått och stått och levt på den mest älskade platsen. En kvart hade jag fått på mig att bestämma om jag var vuxen nog att våga hyra mormor och morfars gamla hus.

Svimfärdig vände jag åter till skärgårdskommunen för att andas ut på branta klippor ner till svalkan i salta bad, med blicken fäst över vida horisonter och tanken på vilan i vilda skogar. Skulle det funka? Jag räknade på fingrarna tills de tog slut, och övergick till beprövad erfarenhet i form av ordstäv (tredje gången gillt), vidskepelse (tredje gången gillt och vem är jag att utmana ödet), begränsad impulskontroll (vilken handbok som helst i ADHD) lust (till förändring) och längtan (efter familjens historia). Ringde ungarna som med sedvanlig expertis lyckats pricka in regnsäsongen i Östafrika, klickade bort samtalet när frågorna blev för svåra, ringde moster och tackade ja. Måndag efter midsommar, 27 juni 2016.

Flytt i slutet av augusti, när naturen stillat sig en aning. Men rörelsen förblev och fast det låter stört knäppt hade jag svårt att vänja mig vid den vackert tillrättalagda och välklippta naturen. Van vid ensamma vandringar i otuktad skog, upp och ner över stock och sten fick den plötsligt plana parkmarken mig att tappa balans. Till den här våren, som bjudit så mycket förändring. Man ur huse, ett med naturen och allemansrätt har fått oss alla att söka nya stigar här på Djurgården. Fyra år senare vilar en särdeles frid över sommargrönskan som inte beror på att det som vanligt blivit tyst när folk lämnat stan. Tvärtom. Hemester fyller kanalen med båtar, picknick både här och plötsligt där, och där, och där enligt nya vanan social distans. Inställda evenemang och restriktioner sporrar fantasin till spontanfester och dansmusik som färdas över land och hav i natten. Och sist med inte minst, skralt i kassan hos Stockholms Stad och Djurgårdsförvaltningen (nja, budgetbeting för riktigt tomma är nog inte kungens skattkista ännu) har lett till Änglamarkstankar hos förvaltningen. Ingen strid alltså som jag trodde mellan Stat och Kapital om vem som skulle bekosta årets blomlådor på Lilla Sjötullsbron, fick min rådiga kompis till svar. Bara omprioriteringar av resurser.

Så längs kanalbanken växer gräsen höga (so what, ta ett extra allergipiller), på Gärdet häckar lärkor i sina rutor och ingen är lyckligare än jag. Men något ordnat har åren på Djurgården trots allt tuktat mig till: blomlådor ska prunka. Annars är det ingen mening. Ska vi plantera ihop?

”Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill. Låt dem få leva, de är ju så sköna”.

Så här skrev bok_ann 🙏på Goodreads om min Kärlek i mån av snö som utspelar sig ungefär precis exakt på Djurgården där jag bor 💖

⭐️Vad passar bättre den här tiden på året än en romantisk julkomedi. Författaren Lina Forss bjuder på både kärlek, komplicerade familjeförhållanden, verklighetsbaserade händelser och så lite Tomteknäck. @lina_forss skriver på ett humoristiskt sätt vilket lockar till många skratt, men de verklighetsbaserade händelserna har en allvarligare underton och det ger en fin balans i berättelsen.

Att varje kapitel har ett eget datum gör berättelsen mer levande och det blir mysigare ju närmare jul man kommer.

⭐️Att få lära känna Kate, hennes dotter Britta, mamma Dollan och hennes smått galna mostrar är en upplevelse. Här kan allt hända och det där med privatliv tycks inte existera.

Efter sin separation tycker Kate att hon har det bäst utan en man, vilket inte resten av familjen håller med om.

Plötsligt korsas Kates vägar av barnboksförfattaren Kalle, men vågar hon verkligen tro på kärleken och tomten...

"Kärlek i mån av snö" får av mig 4/5🌟

⭐️Tack snälla @lbforlag och @lina_forss för det fina recensionsexemplaret som gav julkänsla!🙏🏻♥️

Kommentera

En helt osannolik sannsaga - vill du också skriva en?

Av Lina Forss den 2020-06-08 17:06

9 november 2016

Den oväntade snöstormens vita täcke förlamade sakernas tillstånd. I staden ekade tystnaden mellan snöklädda träd, varav vissa inte ens hunnit fälla blad och klä om till vinterskrud. Medan fotgängare vandrade hemåt i hala gators mitt satt plogbilar lika fast i drivorna de sökt undanröja som fordonen till vars undsättning de varit på väg. Samtidigt spred sig den goda viljan. Matvaruhandlare pulsade iväg till motorvägarna för att bjuda kaffe och bulla, andra delade hoppfull ut tröst och varma filtar till de som sedan långa timmar satt fångade i kalla bilar. De som fick kissa på sig, eller i flaskor eftersom nöden inte lyder någon lag. Omfamnade av gemenskap tog människorna sig genom natten, vissa lyckades till och med skratta med andra i samma båt. Och till gryningen började maskineriets kuggar råda ordning i kaos. Lyckosamma pendlare plockade upp liftare vid bortsnöade busshållplatser och gemensamma krafter fick fram elever och personal till sina skolor. 

Ändå lyckades novembermorgonens svaga solstrålar inte skingra omvärldens töcken. I en förenad nation av stater, långt borta och ändå alldeles nära hade den första kvinna ämnad att vigas till president förlorat till förmån för en egentligen ofrivillig clown. Om än oälskad besatt den vita kvinnan de facto både politiskt kapital och flest röster. Trots det vann den gamle skrävlande gårdfarihandlaren flest elektorat. Nåväl, sådan är demokratin även om segraren själv förblir dåligt inläst på dess uppkomst och mekanismer. I solariebränna, orange over-comb och  pingvinkropp med slagsida förtjänar hans utseende att nämnas. Personangrepp, påhopp, misogynism, rasism och allmän diskriminering är de retoriskt laddade redskap som grävt mannens värdegrund, i den mån någon sådan ens går att hänvisa till. (Brasklapp) Okunskap, bildningsförakt, dyssig empatiförmåga, narcissistisk personlighetsstörning med grandiosa vanföreställningar - hönan kan inte längre skiljas från ägget. För det är sant att makt korrumperar och den diagnos redan valkampanjen viskade om har sedan dess vuxit exponentiellt. Mannen är bortom räddning och har äntligen satt spaden till sin egen grav. 

Men det är en sorglig historia som visat vägen. Den där novembermorgonen stod folk med öppna munnar och trodde inte sina ögon. Sen gick allt rysligt fort. Trots pussygrabbing, hela havet stormar med personalen i det vita huset, diplomatisk destruktion, Twittermissbruk, människoförakt, trigger-happiness, vitmakt-sympatier, världsrekord i lögn och historieförvanskning gick börsen upp och skatterna ner för de som bara får mer och mer. Det republikanska etablissemanget lärde sig att se mellan fingrarna med presidentens metoder, trots att han gått till val på att röra om i den gryta de glatt lät honom bevara. Så kom Mueller-affären, trollfabriksförnekandet, Best Friends For Ever-kampanjer med världens värsta diktatorer, försvaret av charmtroll som Kronprins MBS (förmodligen för att Slump-Trump inte vet skillnad på samtyckes-BDSM och systematisk kränkning av mänskliga rättigheter), Presidenten-gör-vågen för Charlottesville-mördarna, blir bästa kompis  med Galningen Giulianis gulliga grabbar DunderKarlsson & Blom Parnas & Fruman, misstänks ha beställt mordet på Pedopolaren Jeffrey Epstein, har imperfekta telefonsamtal, skäller som en skadeskjuten bandhund, förnekar att han använder brunkräm och en massa annan smörja. 

Men så riksrätt!!! På välförtjänt höga hästar red hon in, Queen Nancy af USA’s Representanthus och ställde den ofullständiga presidenten inför rätta. Skulle äntligen den oupptänkliga men tyvärr högst verkliga såpan se rättvisa? Men nä, nä, nä - ni kan ju redan detaljerna i den berättelse som ständigt svängt mellan fars och parodi, till lika sorglig som plötslig tragedi. Mot alla odds, bättre vetande, kärlek till din nästa och en hel lång radda goda budord för den som behöver sådana som råd i ryggen verkade ondskan segra. Trumps vrede och pengarnas värde var för höga insatser för Senaten att rösta emot. Inte någonsin i USA’s historia har någon president så framgångsrikt OCH på Twitter utnämnt sig själv till president ”4EVA”.

Men Andra chansen då, får man inte en sådan? Självklart så, men nu snackar vi tunga artilleriet. Entré Covid-19. Förfärligt ond och oförutsägbar död, skräck, stängda gränser, ekonomisk kollaps, enorm arbetslöshet, utanförskap, psykisk ohälsa, stormaktspolitik, småkallt krig, hopplös ensamhet, stängda skolor och inte minst grusade semesterplaner - av gammaltestamentliga proportioner (fast kanske inte det där med studenternas charter till Cypern). Mitt i allt smög sig omtanke, hjälpsamhet, gemenskap, lugn, samarbete, förståelse och känslan för hur underbart det är att förspilla tid sig på. Ändå förnekade Trump & hans ljugande gäng allvaret. Förmodligen är det därför han vägrar munskydd, för att kunna fortsätta spy ur sig eviga osanningar utan att spotta sig själv i ansiktet. För alltså hur, hur bara hur kan en dåre som promotar klorin som botemedel och måste vara Joe Exotics brorsa fortsätta vara populär? Förlåt en elitistisk fråga, men vad är det för fel på folk?

I början av mitt författande utlovade jag högfärdigt att aldrig saluföra lyckliga slut - bara för sakens skull. Ni skulle ha sett minerna på de älskade agenterna runt Grand Agencys sammanträdesbord. Lyckliga slut säljer sa de pedagogiskt och mina böcker behövde en spark i rätt riktning. Dramaturgi+humor+välskrivet+hopp+lycka är inte alls så trist som det låter. Om så inte förr har Corona-pandemin fått mig att fatta. Första månaden av självpåtagen karantän räddade den högst inofficiella kulturklubben Culture o’holics oanständiga, fnissigt fåniga och fåfängt finurliga filmklipp mig från att komplett drunkna i mörkret av covid-statistik, under jakten på NÅT. Jag läser för att fatta vad som händer, jag skriver i försök att få ordning på det som sker. Betraktelsen av  den historiska våren 2020 är långt ifrån presentabel, det tar många år av bearbetning för att inta nya perspektiv. Däremot är jag helt helvetiskt hänförd över att president Trump nog äntligen faller. Varken filmmakarna Johan Renck, Spike Lee, Pamela Adlon, Greta Gerwig eller ens Quentin Tarantino hade fått till dramaturgin. 

I den dramatiska tredje eller femte akten (beroende på vilken manus-guru man tillber) löser sig rubbet och allt blir som det ska - det vill säga, i sagornas perfekta värld. Verkligheten däremot, är grym, ofrånkomlig och långt ifrån tillrättalagd. Inga skyddslappar kan styra fokus till enbart Trumps uppgång och fall, för sanningen är det brutala mord på George Floyd som leder dit. Inga lögner kan längre rädda den man som trots sin retoriska rekordlista helt saknar ord som självinsikt, mentaliseringsförmåga och blygsamhet. Men det som för evigheters evighet diskvalificerar Trump från att ens omnämnas i historieböckerna är oförmågan till humanism, solidaritet och empati. 

In i det sista blir upploppet komplicerat, trots de mänskliga rättigheternas sju diskrimineringsgrunder. Omvalssugna senatorer och guvernörer kan inte annat än fördöma den regelvidriga presidentens fortlöpande brott mot alla anständighetens regler. Samtidigt måste de manövrera under radarn för den maktfullkomliga galningens vrede för att få tillbaka ordning i kaos. Men världen står upp och vettiga ledare säger ifrån. Alltmer desperat kommer Trump fara ut till dess han tvingas se sig slagen. Det kommer bli en tuff sommar, höst och vinter till dess en förhoppningsvis välförtjänt president äntligen tillträder i januari nästa år. USA har inte färdats genom 400 blodiga år för att en komplett dåre och hans klan ska sitta kvar på tronen. 

Vore det inte en så fruktansvärd berättelse skulle den ta priset i alla kategorier. 

Vill du också börja skriva? 

Bli inspirerad och skriv din bok hos Picapen! 

Picapen är en digital plattform och app där man enkelt skapar och arkiverar böcker. Texterna konverteras automatiskt till digitala böcker, för tryck och till ePub för publicering. Innehållsförteckning och layout skapas automatiskt. 

Ha roligt när du skriver och bjud in upp till 5 medförfattare per bok. Vill du ha hjälp med ditt bokprojekt eller korrekturläsning kan man beställa personlig skrivhjälp av duktiga lektörer hos Picapen. Skriv dagbok, memoarer, kokböcker eller varför inte påbörja en roman? Allt man skriver är helt privat. 

Picapen vill gärna erbjuda alla i 1,6  och 2,6 miljonerklubben 6 mån gratis Picapen Premium. För att ta del av erbjudandet registrera konto på gratislänken  https://picapen.com/register?register_token=1-6miljonerklubben eller registrera konto på www.picapen.com. Välj 6 månader Premium och aktiv i kupongen: 16MILJONERKLUBBEN på betalningssidan. Vid frågor och feedback maila gärna josefine@picapen.com 

Kul va?

Kärlek, sol och fred från Lina

Gatupratare i London efter valet av Trump. 

Kommentera

Stora bröst, störtmens, mord i sinne och andra mindre harmoniska hormonförändringar!

Av Lina Forss den 2020-05-30 15:10

För 5 år sedan började min mens uppföra sig som en irrationell tonårings intag av p-piller. Åtminstone min tonårings. Den dök upp skvättvis, missade nån månad men glömde alltid att höra av sig. Så träffade jag Clark Kent. Leken sanning och konka resulterade oväntat i urstora bröst och  plötslig störtmens, som fick mig att rodna likt en 13-åring i vita short. Kul, visst, men samtidig blev jag lite skärrad. Tänkte kroppen på fullt allvar att vi, gamla människorna skulle ha barn? Inte en chans i helvete tänkte jag, med bilden av mina tre egna människomarodörer på näthinnan, och travade iväg till gynekologen för montering av spiral. 

Efter en snabb blick på födelsedatumet i journalen och det finmaskiga rynknätet i mitt ansikte föreslog läkaren att ”Preventivmedel är nog inte nödvändigt. Det där med störtmensen och det stora brösten var nog bara en sista dödsryckning. Men du kan åtminstone reglera den mens du fortfarande har med en hormonspiral.”* 

Hon talade vänligt och pedagogiskt, trots att jag sparkat vilt när hon satte in fanstyget. Och eventuellt sa hon sista rycket, inte dödsryckning. Men det blir dråpligare så och författare får ljuga. 

”Snälla doktorn, kan jag få hormonplåster också? Min familj påstår att jag är ständigt förbannad och sist vi sågs hävdade mina vänner samma sak. De var jättedumma.”

Pling lät det i telefonen när e-receptet nådde min mobil. ”Byt plåster var tredje dag så kommer du, din familj och dina kompisar snart bli mycket gladare.” Doktorn log uppmuntrande och sträckte fram handen. 

”Mina vänner?” sa jag oförstående. ”Tyvärr har jag redan mördat dem.”

Hon välkomnade mig inte åter, men skam den som ger sig. Eller ger sig på en ADHD-kvinna i den hormonella berg och dalbaneåldern i jakt på svar. Tillbaka till framtiden, dvs nuet på Sophiahemmets Ultragyn. 

”Dina äggledare är helt inaktiva!” Den unga gynekologen klappade mig på benet, slängde plasthandskarna i soppåsen och skrev ut inkontinensmedicin. ”Glöm bara inte att knipa. Om inget särskilt händer behöver du aldrig mer komma hit.”

Innan jag dör alltså, tänkte jag på kanske min sista skamfyllda promenad bort till trosorna. Ni vet den där mellan gynekologstolen och kroken bakom skynket, där byxorna väntar? I blus och strumpor med rumpan bar. Mitt inres konfliktfyllda känslor överröstade receptplinget. För nog log hon lite snett, den där läkarmänniskan i fortfarande fruktbar ålder som precis konstaterat min funktionsduglighet som fortplantningskärl över. Äntligen var min 10-årig klimakterieresa till ändå och övergångsåldern avklarad, det var slut på svett, svordomar och syndafloden, och tjolahopp tjolahej, jag är fortfarande tjej. Så varför kände jag mig plötsligt förbrukad och mindes med knivskarp skärpa hur gulliga mina barn varit som små? Jag tyckte till och med om att föda dem ❤️

Nåväl, anfall är bästa försvar, bara att bita ihop och gå vidare. Jag önskade läkaren ett lycklig liv och tänkte skadeglatt att Din tid kommer också, lilla stumpan. Faktiskt kommer du att välkomna den, för i kvinnan samsas alla hennes åldrar. Den leklystna lilla flickan, den lustfyllda tonåringen, den lockande unga kvinnan, den lättjefyllt levande legenden och alla, alla hennes sköna systrar. 

Sol från LinaPinaBallerina

*Jag fattar inte hur hormonella preventivmedel kan trolla bort mensen. Sedan biologifrökens lektion i Sex och samlevnad (hela 5 år efter åtminstone min första mens) är bilden av det obefruktade äggets blodiga vandring ur kroppen inpräntat i mig. Men vart tar mensen vägen om den inte får komma ut? Blir man uppsvälld, blodfylld Michelinekvinna som hotar att spricka? 

Det och mycket mer vill jag fråga Inger Sundström Poromaa, prefekt, professor och överläkare på 1,6 & 2,6 miljonerklubbens webinarium om myter och sanningar om hormoner och hormonella preventivmedel. Med är också underbara Annika Jankell, journalist och programledare och coola Ann Söderlund, författare och bloggare. Visst kommer ni?

Registrera er här så ses vi torsdag 4 juni 2020 kl. 18:30 . 

 

Kommentera

Minns ni första karantän/sociala distanseringsveckan?*

Av Lina Forss den 2020-05-26 12:07

Följ den grå slingan

Hur ser ni ut i håret? Jag verkligen älskar hur vi börjat visa våra äkta jag

På promenaden passerar vi på behörigt avstånd. På bråkdelen av en sekund synar vi av varandra, bekräftar med en vänlig nick. Menande, igenkännande - fast vi aldrig setts. Vi, det är jag och mina medsystrar i fifty shades av grått. Rebeller i det tysta, befriade från en livstid av egenmäktigt förtryck. Ingenting gör så ont som bristande knoppar - men när man väl tagit sig förbi de första centimetrarna utväxt är det lättnaden smått extatisk. Och plötsligt öppnar sig nya världar. Pilutta dig Corona, den var du inte beredd på! 1-0 till oss. 

- Gud vad snygg du är i håret! Vad modig av dig. 

- Det finns nya slingor man liksom målar på, så går det fortare. 

- Såna vill jag också ha. Vad heter de? 

- Nåt franskt, kolla Grombre-kontot på Instagram.”

*17/3-2002 dök bilden We are about three weeks away from knowing everyone's true hair color upp. Det var på den tiden det förhöll sig så att vi människor, som plötsligt fått all tid i världen blev peppade av roliga bilder & gifs/memes/TikToks  (nä, jag vet inte heller skillnaden). Dessutom orkade vi skicka dem vidare för att glädja andra. Those were the days ;)

 

 

Kommentera

Men vem är jag egentligen?

Av Lina Forss den 2020-05-22 13:27

I familjechatten ber jag barnen beskriva mig. (Jo, vi bor ihop men sedan den där marsdagen för en evighet sedan åberopar de myndigt social distansering så fort jag ber om hjälp. Corona-times har givit mig den tvivelaktiga förmånen att närgranska mina barns fläckvisa inlärnings- och fattningsförmåga. På frågan om vem som är Sveriges mäktigaste man svarar de unisont ”Riddar Tegnell, vår befriare!”) 

Jo, jag vet. Men allt nog och emedan. MelleMannen, min mellanunge föreslår ”Sadistisk 3-barnsmorsa med för lite att göra.” Sedan serverar han vegansk middag (karantänen begränsar hopplöst möjligheterna att tjuväta lammkorv på Karlagrillen) framför en skruvad komedi i 783 delar garanterad att göra mig glad. 

En välartikulerad blondin som älskar sin hund mest av alla sina barn”, skriver Ruben Starboy från någon hemligstans. Varje gång den ungen flyr stjäl han med sig mitt hjärta. Varje gång han hör av sig är jag tillbaka upp i sadeln. 

HildurPildur svarar såklart inte alls, men jag kan läsa hennes tankar. ”Min mamma går till och med vilse i sig själv, men ändå vet hon alltid var jag lagt mina grejer. På morgonen predikar hon så då får man hålla sig undan, på kvällen pratar hon inte alls. Men nånstans mitt på dagen tror jag att hon är rätt smart. Vi är så lika att det är läskigt att se mig själv i spegeln. Det måste i alla fall vara skönt att vara gammal så man slipper bry sig om utseendet. Mina kompisar tycker att hon är cool och milfig.

Så svarar hon ändå, på väg mellan disken och pizzabaket på sitt jobb: ”En tokig emotionellt virrig älskande inspirerande utlevande konstnärssjäl trapped in a body of a trebarnsmorsa”. Inga skiljetecken, ingen andningspaus och säkerligen skrivet med mjöliga fingrar. 

Lyckligt lottad, det är vad jag är!

Jag & mitt hjärtegäng❣️

Kommentera

Vem är du, jag menar jag?

Av Lina Forss den 2020-05-16 17:43

 

Fotograf: Orlando G. Boström

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Namn: 

Lina Forss

Favoritbok: 

Inte Pesten i alla fall.

Gör en lördagkväll: 

Jämför vilken epidemiolog på Folkhälsomyndigheten om är snyggast, i telefon med min 84-åriga faster. 

Gör en söndagmorgon:

Tränar på att säga epidemiolog. Min faster påstår att det är enkelt.

Faster: - Du kan säga epidemi, eller hur?

Lina: - Ja. 

Faster: - Duktig flicka. Sen lägger du bara till olog. 

Kärbo: 

Clark Kent. Kärbo betyder att vi bor ihop när vi vill och det passar. Nu bor vi ihop när det passar Coronan, senast var 3 veckor, 6 dagar och 23 timmar sedan. Men jag har sett honom genom ett fönster några gånger. Han är fin. 

Inget är som förr:

Jo, långfredagen var det i år!

Fundering: 

Hur stor del av livet borstar vi tänderna? Måste bli veckor, även om man fuskar. Månader?

Insikt: 

Kommer inte på någon. Att hägg doftar gott och att vi har sjukt många värmeljusstakar hemma. Värmeljusstakar är de nya Man kan aldrig ha för många fina servetter. Eller inte så nytt egentligen, jag är väldigt otrendig. Annan insikt:curlinggenerationen är på upploppet och att ärtgrönt nagellack är svårt att få tag på.

Utmaning 1: 

Hur klär sig en mor vid dotterns student-utspring? Måste vara något osynligt så skolan inte märker att vi är där och tar emot. 

Utmaning 2: 

Omvandla studentskiva till mottagning, i enlighet med Folkans föreskrifter och redan deppig studentskas förväntningar/stenhårda möte med verkligheten. 

Dricker: 

Vin varje kväll de första fem corona-veckorna, men nu hjälper det ju inte längre! Så jag har provat några gamla trick mot ångest och tristess: cykling, promenader, ringa en kompis. Och vatten. Till sommaren ska jag även simma i det. 

Ovetenskaplig teori:

Det är bara regn hos mig hela tiden för att vi ska slippa bränder i sommar. Jorden vet redan att vi är nere för räkning. Det var liksom målet, men framförallt att vi ska ta oss i kragen och skapa en bättre värld. För alla.

Följdfråga:

När börjar den då, den där nya världen? Åtminstone på ett ungefär sisådär, snälla söta. Hallå, Anders? Andra Anders?

Sensmoral:

Nog av värld för idag. Flyr verkligheten med 9-1-1 Lone Star och Rob Lowe (oiiii, han gillar hundar) på HBO. Goda samhällshjältar, hjärtlig mångfald, sköna människor, underfundig humor, tittarvänlig action och lyckliga slut. 

Kommentera

Fint som snus

Av Lina Forss den 2011-01-09 22:47

Hemma igen. Lycklig sol skiner över frusna isar men ledsen utebelysning vajar i vinden. Min mormor hade färgglada Kalle Ankalampor i sin utegran. Sedan dess har jag varit på jakt efter den mest maxade blink- och blänkkänslan som pengar kan köpa.

Jul igen

Jag har en överlägset orealistisk och totalromantisk syn på jul i södra Kalifornien, äntligen skulle jag få tindra som bara mormor kunde få mig att göra. Hennes pepparkakshus med färggranna non-stop på taket rasade inte förrän på annandagen när mostrarna demolerade det, och hon hade en bordkrans med karameller inslagna i blanka papper. Precis en sådan krans hittade jag i shoppingcentret The Grove. I parkeringshuset lös kristallkronor varmt och välkomnande medan man gick från bilen på röd matta till doften av vita liljor i jättelika vaser.

Parkering i The Grove

Och i området Candy Lane tävlade husen i utsmyckning. Men även om min mormor var en kitchdrottning och jag hennes osvurna arvtagare finns det inget så omodernt som julprydnader efter nyår. Nu vill jag ha tulpaner och små söta primula med löfte om vår.

Stilla solnedgång med siluetter

Jag har mått bra av att vara här med er. Tack alla fina rara läsare och god fortsättning på världens bästa 2011. Må bäst, ok?!

Kramar från LinaPinaBallerina

Kommentera

Lisa för själen

Av Lina Forss den 2011-01-08 12:10

Finns det bevis för att vi mår bättre av sköna ting?

Ro vid Oceanen

Flygplatsen O´Hare i Chicago är så fin! Hemresa, trots att vi inte gjort massor. Inte åkt in till stan och tittat på Michael Jordanstatyn, inte tagit kustvägen från LA till San Fransisco för barnen ville inte sitta i bilen och spela dataspel i två dagar. Inte åkt till fängelseön Alcatraz för att hajar simmar runt båten i bukten och alla i familjen har sett Hajen. Inte varit på bio varje kväll. Inte ätit sushi för att vi missade avfarten. Inte åkt till New York för att snöstorm stängde flygplatsen. Men det är det enda jag kan komma på, allt det andra har vi gjort. Packat bilen full med sju barn och en hund och letat huset med mest juldekorationer i Cottage Grove, beställt alla variationer på hamburgarna på Wendys, målat naglarna på en vietnamesiskt salong och trippat hem i flipflops första mellandagen (årets tråkigaste dag), rest tidsmaskin tillbaks till Pompeij före vulkanutbrottet på Getty Villa, shoppat nästan lika obsent mycket som Julia Roberts i Pretty Woman, sett The Fighter som borde få en Oscar för bästa film, varit vid Kodak Theatre där Oscarsstatyetterna delas ut, ätit Caesarsallad. Varit lyckliga. Lycka=Hälsa=Sant.

Flygplatsen O'Hare, Chicago

Michael Jackson på väg hem

Kommentera

Vitamininjektion

Av Lina Forss den 2011-01-07 19:15

Red ingen Belgian men ett gäng andra hästar. Är hjärtklappning bra för välbefinnandet om det medför suverän självkänsla? Ibland undrar jag om det finns en given ekvation för hälsa. Om jag kastar in någon timme inte alltför hård träning minst fyra dagar i veckan, äter kikärtor så fort jag kommer ihåg och godis med färgämnen mindre ofta än jag önskar, bara dricker vin när jag är glad och skrattar mycket åt allt oväntat som sker – kommer jag leva längre då? Jag skulle verkligen vilja veta det. Snart har jag hunnit ikapp min mamma som dog alldeles för ung och jag vill gärna ha facit på vad som spelar roll.

Cisco

Kommentera

Villigt villebråd

Av Lina Forss den 2011-01-06 10:01

Firade julafton i Venice, LA. Precis just där, på stranden där ett gäng gubbar och unga killar spelade basket kom jag på att julen inte är på riktigt. Om man kan åka ifrån den lika lätt som vi gjorde måste det vara bevis nog. Med lätta steg studsade jag vidare på mina nya gympaskor med rund sula som har utlovat snyggare rumpa. Fnissade, det var jag och Forest Gump som gick oss runt världen.

Venus i Venice

Jag går överallt. Förbi pyttesmå Hans & Gretahus på Washington Boulevard, jättelika italienska palats längs de anlagda kanalerna, rakt ut på piren i den stilla oceanen. Såg inga hajar, är barnsligt förtjust i läskiga djur. Människor skejtade, cyklade, rullade, dansade och bara en tre-fyra stycken försökte övertala mig att köpa marijuana av medicinska skäl. Led inte av värre än skavsår och av att vara något vilse.

Action på Venice Beach


Kommentera

Visa 3 äldre blogginlägg »

Lina Forss

Lina Forss
Namn: Lina Forss
Gör: Författare i jakt på det nya normala.
Intresse: Försöka se livet från den ljusa sidan.
Hjärtefråga: Vad, vem, var, när, varför - men framförallt: Hur gör vi istället?
Tänk om våren 2020 helt bakvänt givit oss chansen att göra om och göra rätt. Då är det nu det gäller!


Fotograf: Orlando G. Boström

Bloggarkivet

Blogg: Alexandra Charles

Alexandra Charles

Låt oss hjälpa till....: Kära medlemmar! Alla känner vi väl att vi önskar göra något för att hjälpa till i dessa Coronatider! Att tillsammans med andra kunna ge de mest utsatta lite glädje och hopp. Ett initiativ... Läs mer »

Blogg: Lina Forss

Lina Forss

Låt dem få leva, de är ju så sköna: Max tio minuter tills jag drabbades av total sinnesrörelse. Doften av jasmin som letade sig genom hettan, färgdjupet i mättad grönska, ljudet av rofyllt fågelkvitter när den värsta... Läs mer »

Insamling för kvinnors hälsa

Insamlingsstiftelsen Kvinnor & Hälsa

Det ska inte vara orättvist att vara kvinna! Forskning på kvinnohälsa släpar efter. Med din hjälp kan vi ändra på det.
Skänk en gåva på:
www.kvinnorochhalsa.com