Mari Jungstedt

Mamafest på Fars Dag

Av Mari Jungstedt den 2010-11-14 20:51

I dag skulle papporna firas. Häromveckan berättade min man Cenneth för oss om den tårta hans mamma brukade baka till de åtta barnen när han växte upp.

Dottern Bella tog till sig informationen, såg i hemlighet till att få receptet av farmor och var uppe i morse och bakade favorittårtan som en överraskning till sin pappa. Receptet är enkelt   - chokladkräm gjord på kakao och smör, vaniljkräm och grädde. Bananskivor ovanpå. Jag kan intyga att den blir väldigt söt och innehåller säkerligen en miljard kalorier!

Gissa om Cenneth blev nöjd!

Efter firandet av pappa i familjen ägnade jag större delen av dagen åt att korrekturläsa de första 150 sidorna av nästa bok. Har lovat min förläggare att lämna in en tredjedel av manuset i morgon och det känns. Som jag har sagt tidigare, man blir blind för sin text och det är lika spännande varje gång att se hur den kommer att tas emot.

 

En tredjedel av "Det fjärde offret"

På kvällen var det dags för ”Årets mama”-fest på Berns. Jag gick dit med min dotter Bella och min kompis Elizabeth och hennes dotter Emelie.

Vi på väg in till festen

Det var en härlig tillställning så här att fira alla mammor på Fars Dag. Undrar om det var en tillfällighet eller en tanke. Hur som helst – grattis till alla mammor och pappor!!! Att vara förälder är ett privilegium.

Med detta tackar jag för mig. Det har varit jättekul att blogga den här veckan och jag hoppas att ni har fått ut något av läsningen. Tack för mig och ha det så bra!!!

Kommentarer

Anna Ackermand skrev 2010-11-14 20:58:

Fars dag är viktig - och alla möjligheter att fira ska man ta till vara! Kommersiellt jippo? Det beror väl på vad man gör det till. En tårta till exempel, kan det bli bättre?

Lilian skrev 2010-11-14 21:04:

Gulliga Bella! Hälsa henne att tårtan ser ursmarrig ut!

Karin skrev 2010-11-14 21:08:

Åh så fina ni ser ut med era döttrar!!!

Söderbo skrev 2010-11-14 21:09:

Grattis till att du är så fin Mama på fars dag! Tack för bloggen! Jag har läst varje dag!

Sofia skrev 2010-11-14 22:48:

Mari – har läst alla bloggdagar nu, inspirerande och bra påminnelser för småbarnsföräldrar om vikten av att ta hand om sitt förhållande!
Nu ska orange bli rosagult ... :)

Sofia skrev 2010-11-14 22:49:

Mari – har läst alla bloggdagar nu, inspirerande och bra påminnelser för småbarnsföräldrar om vikten av att ta hand om sitt förhållande!
Nu ska orange bli rosagult ...

Lena Allerstam skrev 2010-11-15 12:38:

Om det inte vore för att du har så många andra ord att ta hand om vore det lovely om du fortsatte blogga.

Kerstin skrev 2010-11-15 16:21:

Tack för en inspirerande blogg. Lycka till med nästa bok.

Kommentera

Från bokmässa till Burma

Av Mari Jungstedt den 2010-11-13 21:52

Att mina böcker kommer ut på olika språk är närmast surrealistiskt. De dyker upp som diskussionsämne på en blogg i Frankrike, har recenserats i the Times och China Morning Post och filmatiserats för tysk TV. Böckerna kommer ut i uppemot tjugo länder och jag kan fortfarande inte riktigt fatta det. Men i dag blev det verkligt. Tidigt i morse klev jag upp för att flyga till Köpenhamn och bokmässan. Så här ser mina böcker ut på danska:

 

Så här fint var mina böcker presenterade på mässan

Många hade kommit för att lyssna när jag intervjuades på scen av en dansk journalist och det gick över förväntan. Jag förstod – nästan – allt han sa:

Jag intervjuas på scenen

Efteråt var det dags för signering. Det är så roligt att få närkontakt med läsarna och att signera är en riktig "love-bombing". Alla varma ord inspirerar mig att fortsätta skriva! 

Alltid lika kul att träffa läsare

Köpenhamnsbesöket avslutades med strosande på Ströget med min vän och författarkollega Maria Ernestam, vi tog ett glas vin på mysiga haket ”Living Room” ett stenkast från Ströget.

Jag och Maria myser i Köpenhamn

På planet hem på kvällen reflekterade jag över hur lika vi människor är i grund och botten. Att vi kan uppskatta samma böcker till exempel, trots att vi kommer från olika kulturer, klimat och levnadssätt. Det är en skön tanke. Och att vi kan känna medmänsklighet och solidaritet med människor i andra länder. Som med demokratikämpen och fredspristagaren Aung San Suu Kyi som äntligen frigavs i dag efter att ha suttit i husarrest i närmare tjugo år. Hon har fört en envis kamp mot Burmas militärdiktatur och det har kostat henne friheten under så många år. I dag är en stor dag och det är bara att hoppas att hon får fortsätta att leva i frihet och fortsätta kämpa för demokrati i Burma.

Demokratihjältinnan Aung San Suu Kyi - äntligen frigiven

Hurra för Aung San Suu Kyi!

Kommentarer

Åsa skrev 2010-11-14 12:20:

Vad kul att läsa dina blogginlägg den senaste veckan. Du är så klok och jag känner igen mig i så mycket. Själv är jag för lat och tyvärr för lite fåfäng, så min grå hårutväxt hinner bli alltför framträdande innan jag släpar mig iväg till närmaste drop-in frisör. Men det gjorde jag igår och nog är man lite lyckligare efter det :-).
Jag ser fram emot vinterns löpbandträning då jag samtidigt kan kolla in någon av alla TV-serier jag aldrig ser. Formen ska toppas till Tjejmilen 2011!
Åsa

Helene skrev 2010-11-14 12:23:

Imponerande att du förstår danska! Jag som ändå kommer från södra delarna av vårt land går mer än gärna över till engelska när det ska konverseras.
Föresten på ta om Danmark så måste jag tipsa alla om Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk. SÅÅÅ bra. Finns i pocket. Högaktuell dessutom.

Josefine skrev 2010-11-14 15:48:

Mari, vad roligt att läsa din blogg. Det enda som stör mig är att jag hittade den först idag! Jag hoppas jag hittar DIG också snart - nu bor vi ju ännu närmare. Stor KRAM

Christina skrev 2010-11-14 18:30:

Så snygga omslag du fått i Danmark (också)! Riktigt läckra :)

Emma Svensson skrev 2010-11-14 20:38:

Jag undrar om det är väldigt annorlunda att möta läsarna i andra länder än i Sverige?

Anna Ackermand skrev 2010-11-14 20:51:

Håller med dig om att det är fantastiskt att de mänskliga "basbehoven" är så lika världen över. Kärlek och vänskap, förhållandet till föräldrarna, hur vi uppfostrar våra barn, hur vi ställs inför olika val i livet när det gäller arbete, boende, sätt att leva och mycket mer. Inte konstigt att bra böcker kan läsas överallt.

Tone skrev 2010-11-15 19:22:

Var också i Köpenhamn i helgen..synd vi inte råkade på varann och synd att du inte fortsätter att blogga : )

Linda Newnham skrev 2010-11-18 17:30:

Aung San Suu Kyi - MOD i feminin förpackning! Så stärkande och inspirerande.

Kommentera

Vänta inte på lusten

Av Mari Jungstedt den 2010-11-12 22:51

Började dagen med en härlig powerwalkrunda tillsammans med min vän och författarkollega Elizabeth Gummesson. Raska promenader tycker jag är ett ypperligt sätt att motionera; det är lätt – bara att snöra på sig gympaskorna och gå utanför dörren, man får frisk luft och kommer ut, man kan prata och umgås samtidigt och det är gratis!

Raska promenader - ett härligt sätt att umgås

För några år sedan blev jag tillfrågad om jag ville bli ambassadör för tjejmilen. Jag gapskrattade. Vilket skämt. Jag som aldrig sprungit i hela mitt liv, det var ungefär lika sannolikt som att jag skulle dra på mig en folkdräkt. Men jag bestämde mig för att anta utmaningen, kliva ur min trygghetszon och pröva något nytt.  Sedan dess har jag upptäckt att det också är skönt att springa. Känns det motigt i början kan man varva joggandet med att gå. Och tänk på att det är ingen idé att vänta på att lusten infinner sig. Vi är alla latmaskar inombords. Det är precis som med skrivandet – det är bara att börja och så kommer lusten med tiden! I år samlade jag ihop ett gäng glada författare och vi sprang tjejmilen tillsammans.

Författare med spring i benen

 Alla gör det i sin takt och man behöver inte springa på tid. Vissa går hela sträckan och andra drar barnvagn. Det är bara kul att göra något ihop! Häng med 3:e september 2011!!!

Senare var det dags för lite researcharbete inför nästa kriminalroman och det skedde på thaiboxningsklubben ”Slagskeppet” på Nybrogatan i Stockholm. Jättekul att se på träningen och jag blev riktigt inspirerad – både inför boken och att testa själv!

Tuff träning

Dagen avslutades med galapremiären av filmatiseringen av Susanna Alakoskis fantastiska roman ”Svinalängorna”.

Jag och min kompis Lilian på galapremiär

Filmen var oerhört stark och gripande och eftersom jag kunde känna igen en hel del grät jag mig igenom större delen av filmen. Efteråt stod hela publiken upp och applåderade under jubel och regissören Pernilla August tackade tillsammans med de fantastiska skådespelarna.

En magisk regidebut!

Pernilla August tackar tillsammans med Ola och Noomi Rapace

 Tidigt i morgon bitti bär det av till Köpenhamn för bokmässa. Hur det går för mig att bli intervjuad på scen på danska berättar jag i morgon! God natt!

 Och  för er som har undrat  - de fina klickglasögonen hittar ni på www.clicsweden.se

Kommentarer

Kerstin skrev 2010-11-13 20:35:

Folkdräkt...hade du ju faktiskt på din möhippa. Du var hur snygg som helst när du i min folkdräkt från Långserud i Värmland guideade på en SL-buss i Stockholm ;-).

Lilian skrev 2010-11-14 13:18:

TACK för en mysig kväll. Filmen var fantastisk! Ser fram emot en powerwalk snart :)

Vera Lindell skrev 2010-11-14 20:36:

Vad härligt att starta dagen med powerwalk!

Emma Svensson skrev 2010-11-14 20:37:

Vilken friskus du är Mari! Det verkar klokt eftersom det är väl mycket stillasittande som författare?

Ulrika skrev 2010-11-14 20:37:

Ja det är verkligen viktigt att hålla igång, ser fram emot vår powerwalk imorgonbitti! Att ha en morot med träningen är ju inte dumt, som exempelvis tjejmilen 2011 :-)

Anna Ackermand skrev 2010-11-14 21:01:

Håller med om att lust är något som man ibland eller kanske till och med oftast måste arbeta lite för att få igång! Själv har jag joggat i hela mitt liv utan klocka eller krav på förbättring. Det har man på så många andra områden i livet. Krav, menar jag.

Kommentera

Åldrandets charm

Av Mari Jungstedt den 2010-11-11 21:29

Jag har just fyllt fyrtioåtta år och fick den obligatoriska frågan – Hur känns det? Har du drabbats av femtioårskris än? Visst kan jag fundera över att tiden är utmätt, livet är tyvärr inte oändligt. Det är klart att det skulle vara härligt om jag kunde stanna klockan just nu. Att få njuta av den självkänsla och självkännedom jag har uppnått vid denna aktningsvärda ålder och samtidigt få vara frisk, vital och känna att jag fortfarande besitter något av den kvinnliga attraktionskraften. Fast på det stora hela har jag inget emot att åldras. Kroppen och själen får sina ärr, men det är också min historia.

Det är bara två saker jag har svårt att stå ut med – de gråa stråna och läsglasögonen. Jag erkänner villigt att jag är fåfäng, men de grå tinningarnas charm är inget för mig och så fort utväxten börjar komma känner jag mig genast tio år äldre. Jag är lika glad varje gång jag går till frissan och får håret färgat. I dag var det dags igen och visst syns det att jag är nöjd.

Min frisör Temo Koivisto trollar bort stråna

Sedan läsglasögonen – detta gissel. När jag för några år sedan började hålla pocketboken längre och längre ifrån mig och till sist tvingades inse att det var dags. Tiden var inne, stunden var kommen. Det fanns ingen återvändo. Inte hade jag kunnat ana att detta med läsglasögon skulle vålla mig så stora problem. Ständigt glömmer jag dem, förlägger dem och undrar var de är. Och detta beroende – när jag går och handlar utan läsglasögon och försöker urskilja vad som står på den nedskrivna matlappen eller sista förbrukningsdatum på mjölken. I tvättstugan när jag ska försöka läsa hur många grader ett plagg kan tvättas i. Jag vet att jag borde ha det som kallas ”senilsnöre” men det funkar inte heller, jag tycker att det blir så trassligt.

Var är mina läsglasögon?

Men jag har fått ett strålande tips av min underbara författarkollega Elsie Johansson som i sig är en fantastisk förebild på alla sätt och vid 79 års ålder lever livet fullt ut. De här klickar man bara fast – ska genast beställa ett par – det kan inte misslyckas!  

Den ultimata lösningen?

Apropå ålder bjuder jag på följande anekdot ur vardagslivet. En söndag nyligen tittade jag och min man in på det café där min son jobbar extra för att hälsa på. Tjejen i kassan och jag har setts förut så hon vet vem jag är, men min man hade aldrig träffat henne. Vid middagen på kvällen berättade sonen: Vet ni vad Elin frågade mig när ni hade gått? Vi skakade unisont på huvudet.

- Vad var det för ung kille din mamma kom in med?

 Ha ha ha. Humor. Eller?

Elsie Johansson - en glasklar förebild

Vi avslutar med Elsie - utan glasögon! God natt så hörs vi i morgon!

Kommentarer

Helene skrev 2010-11-11 22:06:

Man ska inte förringa de grå tinningarnas charm!

Christina skrev 2010-11-11 22:36:

Hahahaha! Åh! Alltså. Du har exakt samma problem som jag. Jag kan köpa ALLT som har med åldrandet att göra och jag njuter. Men jag har svårt för de gråa strån som dyker upp och jag hatar läsglasögon. Inte minst för att det finns så få ställen som säljer snygga läsglasögon! Varför liksom? Varför har inte verkligen satsat på snygga läsglasögon?? Om jag går in till en optiker så har man de tunna guldfärgade bågarna som får mig att se ännu äldre ut ... jag vill ha snygga läsglasögon ... i massor av olika färger och i olika former. Ett tips bara ... till varenda optiker. Helt gratis dessutom.
Men anyway ... det är värdsliga saker. Stor kram :)

Susanne skrev 2010-11-11 23:05:

Nä, jag har lagt ner paniken. Läsglasögon har jag haft sedan åttan och numer sitter de på konstant. Sen tycker jag att det är lite, men bara lite, coolt med grått hår. Det är liksom lite pondus, även på kvinnor. Men jag blandar upp mina grå med slingor. Känns rätt ok att bli lite ljusare på äldre dar. Blev kallad för blond häromdagen men det var nog till att ta i. Jag blir 44 om två månader och det är inte mycket man kan göra åt den saken. Mer än att njuta av livet!

Chrissan - sockerblomman skrev 2010-11-11 23:09:

:) härligt med de grå tinningarnas charm, på andra. Dock aldrig på mig själv. Leendet hos frisören, du ser så nöjd ut. Jag har åldersnoja, fyller 40 nästa år.... Förstår egentligen inte varför. De dära snygga glasögonen är supersnygga, vill ha jag med. Var beställer man såna?

Christina skrev 2010-11-11 23:26:

Fattar inte men min kommentar som jag skrev kom tydligen bort ... ja ja ... Mari - du kanske hittar den? Och mina fina twitter- och bloggvänner! Chrissan - Mari ler ALLTID. Hon har ett skratt som smittar av sig :) Susanne - Du är mer rutinerad än vad vi verkar vara haha!

Kerstin skrev 2010-11-12 12:42:

Jag njuter av att vara fåfäng och kommer fortsätta våga vägra gråa hårstrån. :-)

Lotta skrev 2010-11-12 13:44:

Sådana där läsglasögon som man knäpper ihop fram verkar vara en fiffig uppfinning. Min egen sviktande syn sammanfaller typiskt nog med ett ökat intresse för vad som står i matvarornas innehållsförteckningar. Två motsatta trender, liksom.

Gilda Romero skrev 2010-11-12 15:58:

Hmm, lätt att tycka åldrandet är ok när man ser ut som du Mari...

carina öjefors skrev 2010-11-14 14:14:

hej känner klart igen mej, ligger några år före. Men de grå i håret känner jag inte igen.

Kommentera

Konsten att klara kärleken

Av Mari Jungstedt den 2010-11-10 22:30

När jag och min man går på fest där vi inte känner så många får vi ofta frågan - Hur länge har ni varit ett par? Det är äktenskap nummer två, va? De flesta tror att vi träffades nyligen. Efter tjugo år ihop pirrar det fortfarande i magen och jag tycker det är kul bara han frågar om vi ska ta en fika tillsammans. Hur är det möjligt?

Nyduschad Cenneth innan han gick till jobbet i morse

Jag tror det handlar mycket om prioriteringar. När barnen var små, vi byggde hus och jobbade heltid var det viktigt att hitta de där stunderna ihop, bara han och jag. Att öppna en flaska vin trots att byggdammet låg i tjocka lager, byggmaterial skräpade överallt och ungar som nattades  i det som skulle bli tvättstuga. Att slappna av i kaoset.  Och att ibland strunta i vardagsarbetet. Vi kan vika tvätt tills vi ligger med näsan i vädret, det finns alltid något nyttigt som kan göras. Man kan vänta en dag eller två med städningen och göra något mysigt ihop i stället.

 

Romantik viktigare än skurhink

Jag minns när barnen var så stora att de kunde lämnas på barnkalasen i några timmar. Många passade på att åka till Ikea eller byggvaruhus. Jag och Cenneth gick hem och kramades istället.

En annan sak som har betytt mycket är ”de heliga fredagarna”. En fredag i månaden när barnen var små lämnade vi dem hos några kompisar och hämtade dem först vid lunch dagen därpå och kompisarna gjorde samma sak nästa fredag. Barnen tyckte att det var kul och vi fick en hel kväll, natt och morgon ensamma i huset. Ibland hade vi varken råd eller ork med bio och restaurang utan köpte hämtmat och hyrde hem en film. Men att få denna tid, att ha en kväll en gång i månaden bara vi, sova hela natten och vakna med frukost själva i lugn och ro var underbart.  Dessa fredagar var heliga och byttes aldrig ut även om andra fester eller bjudningar inträffade då vi behövde barnvakt. Detta var bara vår tid. Arrangemanget pågick under flera år och det kan jag varmt rekommendera!

Kvällens fikastund

Tro nu inte att det bara har varit en dans på rosor. De första åren bråkade vi mycket, vi har haft våra kriser och visst har jag haft stunder när jag bara velat att han ska springa till skogs. Och vi grälar fortfarande och blir sura på varandra ibland.

 I dag när barnen är sjutton och arton år får vi alltmer tid för oss själva. Det känns roligt och spännande.  Mycket tror jag att det beror på att vi alltid har prioriterat varandra. Ta vara på kärleken!  God natt!

Kommentarer

Sofie skrev 2010-11-11 09:22:

Härligt att läsa :-)
Kram Sofie

Kristina Kumbrant skrev 2010-11-11 09:47:

Mari
det är mycket tänkvärt det du skriver, speciellt om Konsten att klara kärleken.
Känner igen en hel del i det du skriver.
Att leva i ett kaos - det tilltalade mig väldigt mycket!!!!
Kram Kristina

Gilda Romero skrev 2010-11-11 11:53:

Otroligt fin bild på dig och Cenneth!

Lena Allerstam skrev 2010-11-11 13:38:

Tror du har helt rätt i att det är superviktigt att tänka på från början. Då håller det även när barnen blir äldre. Till skillnad från små barn somnar ju tonåringar aldrig (men däremot trötta mammor) Har man bestämt sig och har för vana att prioritera tid tillsammans så tappar man inte bort varandra. Kloka inspirerande Mari!

Emma Öjefors skrev 2010-11-11 14:02:

Mari, du och Cenneth har alltid varit mina idoler i kärlek!!! <3

Karin skrev 2010-11-11 15:27:

Åh, vad fint du skrev om kärleken till din man och vikten av att ta hand om varandra. Något att tänka på för oss alla!
Kram Karin

Tone skrev 2010-11-11 17:15:

Hej på dig : ))) Long time, ser ut som allt är bra!! *stor kram*

Ewa skrev 2010-11-11 21:07:

Äntligen hittade jag hit!!! Roligt att det gick bra i Vingåker och smart att du tog tåget!!! För mig var det inte så mycket nytt att läsa, förutom skylten - vad söt den är!
Kram från Ewa

Anna Ackermand skrev 2010-11-14 21:05:

Vi brukade ta en kväll i veckan när barnen var små. Då hade vi ordnat barnvakt. Om vi så bara orkade gå runt hörnet och ta en fika så avbokade vi nästan alltid. Och vi har varit ihop i 25 år...

Anna Ackermand skrev 2010-11-14 21:08:

Vi avbokade nästan ALDRIG menade jag förstås ...

Kommentera

Manuset är min älskare

Av Mari Jungstedt den 2010-11-09 23:15

Författaryrket är märkligt. Just nu befinner jag mig i en skrivarperiod och då är världen lite upp- och nervänd. Vaknade klockan fyra denna morgon och drogs till datorn som en magnet. Gjorde ett halvhjärtat försök att somna om, men nej, det var bara att gå upp och koka det obligatoriska kaffet. Manuset suger sig till mig som om det vore den bästa älskaren i världen.

Jag i mitt arbetsrum

Den riktiga skrivarperioden brukar vara i omkring sex månader, från bokmässan i september till slutet av mars. Då har den föregåtts av en sommar med idébearbetning, researcharbete och funderingar på den historia jag vill berätta. Jag börjar alltid med att skriva en synopsis, som utgör ramen i berättelsen och som jag bollar med min förläggare innan skrivarperioden sätter igång.

De första fyra månaderna är ganska ”normala”. Då jobbar jag från åtta på morgonen till fem på kvällen med korta avbrott för lunch och promenad. Ibland blir det också föreläsningar och någon resa utomlands eftersom böckerna kommer ut i närmare tjugo länder.

 Därefter inträder vad jag kallar ”Den hysteriska perioden”, de två sista månaderna innan boken ska vara klar. Då kan jag skriva från fyra på morgonen till tolv på natten med kortare avbrott för matintag och prat med man och barn. Under den här perioden sköter min man på eget initiativ allt hushållsarbete, matlagning, tvätt och städning. Trots att jag faktiskt erbjuder mig att hjälpa till! Han har till och med gjort en skylt till barnen som han hänger upp på handtaget till mitt arbetsrum när denna period inleds. Så här ser den ut: 

Den berömda skylten

I kväll var det dags att hålla föreläsning i Vingåkers bibliotek. Jag tog tåget dit. På vägen blev jag intervjuad per telefon av Mix Megapol som ville ha författartips till sin programledare Pär Lernström som kommer ut med sin debutbok  i morgon. Det var kul att kunna coacha Pär inför hans boksläpp! I Vingåker möttes jag av en massa intresserade besökare som hade trotsat ruskvädret för att komma och lyssna på mig.

Jag föreläser för intresserad publik

 Det är fantastiskt roligt att komma ut och träffa läsare, då blir jag påmind om att detta faktiskt är på riktigt och att böckerna betyder mycket för många människor. En underbar känsla!

Signeringsdags

En nöjd författare går till sängs. God natt allihopa så hörs vi i morgon!

Kommentarer

Ann-Sofie skrev 2010-11-10 18:55:

Tack för en bra föreläsning i Vingåker. Hälsningar från Ann-Sofie, Studiefrämjandet

Helene skrev 2010-11-11 21:58:

Skylten är obetalbar!

Caroline Engvall skrev 2010-11-12 05:03:

Vilken fantastisk skylt - och vad roligt att du bloggar. Heja dig.

Kicki Salenstedt Linder skrev 2010-11-13 17:53:

Mari, inspirerande för mig att få ta del av hur du jobbar med skrivandet. Jag ha det in minnet när jag själv ska skriva i vår. Magisteruppsatts, inte fullt så spännande för läsaren som dina böcker. Kram Kicki

Kommentera

Veckan började med blodstänk och frallor

Av Mari Jungstedt den 2010-11-09 04:50

Den här veckan bloggar jag, Mari Jungstedt, och jag tänkte att ni skulle få en inblick i min författarvardag varvat med mina reflektioner och tankar om livet. Just nu befinner jag mig mitt i skrivarperioden av min nionde kriminalroman ”Det fjärde offret” som ska komma till sommaren.

Vaknade redan klockan sex med en ny idé i huvudet, kokade kaffe, tassade sedan in i arbetsrummet och parkerade mig framför datorn i bara morgonrocken. Med hjärtat i halsgropen avslutade jag kapitlet när första offret möter sin baneman på ett ruggigt sätt i nattmörkret, långt ute på den gotländska landsbygden. Ofta blir jag rädd för min egen text när jag skriver och på slutet vågade jag knappt titta på orden som växte fram på skärmen…

 Då var det skönt att göra ett avbrott för den månatliga författarfrukosten med färska frallor på mysigt fik här på Södermalm där jag bor. Då samlas ett gäng författare på frukostfika och samtal. Vi brukar vara omkring tjugo stycken så visst märks det att behovet av att träffas är starkt.

Jag och författarkollegan Katerina Janouch njuter av morgonkaffet

Att vara författare är ett ganska utsatt jobb på flera sätt, vi arbetar mycket i ensamhet och har inga jobbarkompisar som vi träffar varje dag. Samtalen under dessa frukostar handlar om allt ifrån agenter, royaltynivåer, vad man kan kräva i form av marknadsföringsplan från förlaget, titeln på nästa bok, erfarenheter från föreläsningar eller också bara allmänt snack om kärlek, livet, barn, vardagsproblem och glädjeämnen.

Maria Sveland, Mian Lodalen och jag på författarfrukosten

Många tror att vi författare är bittra konkurrenter. Mellan åtminstone oss kvinnliga kolleger är det precis tvärtom. Genom att lyfta fram varandra, stötta och hjälpa, lyssna och finnas till hands kan vi bära varandra genom svårigheter och glädjas åt varandras framgångar. 

Det finns många aspekter av författandet som man kanske inte tänker på. Skrivandet varvas med intervjuer, föreläsningar, utlandsresor och marknadsföring. En sak är pressbilder – senare under eftermiddagen hade jag möte med min fotograf Anna-Lena Ahlström om hur bilderna på mig inför nästa kriminalroman ska tas.

Jag och fotografen Anna-Lena Ahlström diskuterar bildvinklar

Efter att ha diskuterat olika miljöer kom vi fram till att det bästa förslaget var att ta dem hemma i min trappa! Sedan ska det bara väljas klänning också…
 

Nu när middagen med familjen är avslutad sitter jag åter vid datorn och skriver på boken. Det är svårt att låta bli. I morgon berättar jag mer om själva skrivprocessen.  Ha det så bra till dess!

Kommentarer

Anna Ackermand skrev 2010-11-14 21:07:

Härligt att höra om kvinnor som hjälper varandra och stöttar i stället för att vara avundsjuka och konkurrera :-)

Kommentera

Mari Jungstedt

Mari Jungstedt
Gör: Skriver kriminalromaner som utspelar sig på Gotland. Just nu arbetar jag med min nionde bok "Det fjärde offret" som kommer ut på Albert Bonniers Förlag i slutet av maj.

Intresse: Resa, läsa, promenera och springa i skogen, film, möta människor.

Hjärtefråga: Utsattheten under barn- och ungdomen, hur uppväxten präglar oss på olika sätt. Detta är min största drivkraft bakom skrivandet och temat går som en röd tråd genom alla mina böcker.

Våra aktuella bloggar

Bloggarkivet

Blogg: Alexandra Charles

Alexandra Charles

Tack för i år Almedalen!: Så var ännu en Almedalsvecka över. Alltid lika spännande med så otroligt många spännande människor, aktiviteter och kunskap. Vi avslutade med vårt seminarie med det om kvinnohjärtat, som ju var ... Läs mer »

Insamling för kvinnors hälsa

Insamlingsstiftelsen Kvinnor & Hälsa

Det ska inte vara orättvist att vara kvinna! Forskning på kvinnohälsa släpar efter. Med din hjälp kan vi ändra på det.
Skänk en gåva på:
www.kvinnorochhalsa.com