Allt är okeeeeeeeeeeeeeeeej

Denna bloggvecka blev kanske lite i snålaste laget från min sida. INTE för att jag inte vill skriva, det är bara det att jag har mina två små gulliga barn som inte är särskilt gamla och det har varit FUUUUUULT upp med aktiviteter den här veckan kan jag lugnt säga. Men som mina systrar säger, så kommer det vara nu, så det är bara att åka med och gilla läget. Rätt, rätt, rätt. Eller som min gammelfarmor alltid sa, "Blir det inte som man vill så blir det som det ska" . Det brukar jag tänka på när ambitionsnivån inte alltid går ihop den faktiska tiden. Jag hinner kanske inte med allting denna gång och det är OKEEEEEEEEEEEEEJ!!!

Hoppas ni alla får en riktigt skön sommar!!!

Vi hörs/ Lise

Jag är helt inne i barnens värld som ni märker för tillfället. Idag är det min sons sista dag på dagis före sommarlovet. Det är också dags att säga hejdå till hans bästis Lisa som flyttar från Stockholm. Jag får kämpa med gråten till och från för jag tycker det är så sorgligt. De har bara känt varandra i knappt ett år, men så fort de möter varandra på dagis så rusar de fram till varandra, ropar varandras namn och fattar sina händer i varandras. Sen springer de. Fort och fram och tillbaka. Det är så gulligt och rart så jag svämmar över av känslor. Och idag är det deras sista gemensamma dag ihop.

Buh.

Ni som har barn vet hur det är det där med barnen som finner varandra. Så flyttar nån och nya familjer möts. Nu kommer en lång sommar och i höst är treåringarna nån annanstans i livet.

Tack för barnen, som åtminstone skänker mig, mening med - och ger perspektiv - på livet.

Ha en bra dag/ Lise

Tack för en fantastisk dag med alla barn som jag fått varit med idag! Jag fick vara med på vårt dagis och bara skrota med. Underbart att få vara på besök bland alla dessa ljuvliga små människor. Delta och lyssna på deras konversationer! Oj vad mycket som pågår i barnens värld.

Sedan har jag hunnit med och träffat en gammal barndomsvän som var inbokat i planeringskalendern sen långt tillbaka. Det har varit en himla bra men lååååååååång dag och jag orkar inte dela mer just nu utan önskar er alla en riktigt god nattsömn.

/Lise

Innan fotografering med Gertrud Stenung och Tina Axelsson

Nu är plåtningen klar och jag tackar återigen vädergudarna och faktiskt också åter våra fantastiska medarbetare = Tina och Stefan!!! Tack för en härlig eftermiddag.

Nu ser jag fram emot morgondagen.

Jag ska vara med min son Markus hela dagen på hans dagis. I långsam takt kommer vi imorgon efter frukost att promenixa uppför backen och möta hela "gänget" i parken någongång vid klockan nio. Sen kommer jag att få vara med på hans "arbetsplats" hela dagen. Jag är faktiskt lite spänd och känner mig en aning pirrig inför morgondagen, Det ska bli urmysigt att få hänga med alla små sötnosar imorgon.

Ser fram emot detta äventyr, sov så gott, hoppas ni har bra ventilation var ni än bor.

Ikväll är det vaaaaaaaaaaaaaaaaaarmt

/Lise

Sitter och tänker på hur glad vår fotograf är just nu. Nya porträttbilder ska tas på mig och min kollega i eftermiddag. När datumet bokades för länge länge sedan sa Tina Axelsson att vi hoppas att vädergudarna är med oss. Det är de definitivt idag!!! Hurra!! Ljuset kommer att vara underbart. Skönt det, för det där med att fotograferas har aldrig riktigt varit min favoritsyssla..... som tur är jobbar vi med världens bästa fotograf. Hon är lika mycket inspiratör som fotograf för mig och Gertrud. I över tio år har vi jobbat tätt tillsammans. Tack för det Tina. I det snabba tempot som råder idag och snabba förändringar hit och dit så tänker jag ofta på vad skööööööööönt det är att ha några människor bredvid sig, som alltid funnits där, vid min sida. Både i jobb och privat. Det ger mig trygghet i en ibland gungig tillvaro tycker jag. Ska kasta mig i en bil och träffa Gertrud, Tina och Stefan (som gör oss lite snyggare..) Ha en fantastisk skön dag i solens varma strålar

Mamma som alltid funnits och finns vid min sida. Fotograf Tina Axelsson

Visst var det väl ändå igår jag skulle göra mig påmind igen och starta min bloggvecka??

Nåväl, idag är det fortfararande tisdag så det var bara en dag som försvann så där. Idag när jag satt i den varma varma solen och åt lunch så tänkte jag; visst är det något som jag glömt ändå? Kan ni känna igen det där fenomenet? Man vet att det är något som ska göras någonstans långt där bak i medvetandet. Men vaaaaad??????? Nu när jag skulle slå igen  min dator så låg ett litet mail i boxen med mina inloggningsuppgifter. Det var det det var! Så med detta lillainlägg säger jag hej till er alla och väl mött denna vecka minus en dag.

Soliga hälsningar från Lise

Jag vet inte hur det är för er, men jag har en förmåga att på lediga dagar sätta igång alldeles för många projekt, samtidigt.

Idag är det söndag och vår lilla familj har (som vanligt) varit uppe med tuppen. I morse stack vi iväg till  Haga och tittade på de vackra fjärilarna i fjärilsparken. Det har varit en fantastisk novemberdag och solen har lyst på oss hela dagen. Ljuvligt, mysigt och härligt att vara tillsammans.

Sen när vi såsmåningom kommit hem så har jag redan i tanken dragit igång tankar kring olika saker som vi kan tänkas hinna med hemma innan kvällen. Så fort vi kommit innanför dörren påbörjar jag de olika projekten lite pö om pö och min man försöker hänga med så gott det går. En liten röst inom mig viskar "Ta´t lugnt Lise, du behöver inte göra allt i dag" Men den där rösten är lite svag så jag älgar på i mitt högt tempo.

Nu sitter jag och dricker en kopp te. Vinden hann vi fixa, den nya barnsängen kom upp, sängkläderna rena och fräscha, tvätten hängd, ja lite sånt där pyssel......

Visserligen väldigt skönt när det är klart men det kommer ju alltid nya och nya och nya projekt. Jag behöver öva mig på att bara göra ingenting. Ingenting alls.

Nu är jag så trött så att ögonen går i kors och jag hade tänkt skriva mycket mycket mer men det får bli nästa gång. Nu ska jag hoppa i säng, i mina rena sängkläder, ha ha ha.

Allt gott till er alla

Sovgott

/Lise

Så här minns jag mina barndomsvintrar

Nu kanske det råder lite delade meningar om vad som är lyx....

Naturkompaniet låter inte särskilt glamoröst.

Ok, håller med, men OERHÖRT PRAKTISKT! Det kan också var lyx. Dessutom är deras kläder riktigt snygga (och dyra tyvärr...). När försäljaren kom med olika förslag för att tillfredställa mina önskemål märker jag (ve och fasa) att jag liksom nickar väldigt förstående när vi botaniserar ingående kring tusentals märken och prisklasser. Som om jag har en aning, som om jag har full koll på de olika märkena, som om jag gärna åker vasaloppet, som om jag kommer löpa extra mycket nu i vinter, som om jag näst intill lever som en total frilufts/idrotts-människa. Vad är det där för jobbiga pinsamheter jag håller på med? Någon som känner igen sig? Till slut skrattar jag tack och lov och vi hamnar på rätt nivå.

Sanningen. 

Jag är ute efter praktiska (och lite snygga)  kläder som jag kan slänga på mig sist i "påklädningskedjan". De ska sitta på mig när jag ska flåsa uppför backen till dagis med två små ungar som redan varit uppe i fyra timmar och plötsligt inte alls längre vill ut. Såna sorts kläder pratar vi om.

Jag gick ut från butiken lite fattigare men väldigt nöjd!

Nu hoppas jag på en vinter, dock utan ett vasalopp tror jag, men med mycket lek och stoj.

Rustad för snö, slask och kyla, lyx helt enkelt!

/Lise

Pappa har åkt Vasaloppet åtskilliga år så jag känner pressen...

Efter min promenad igår satte jag mig på en parkbänk och tittade ut över vattnet. Bredvid mig satt en dam. Efter ett tag sa hon: Ser du, mina fötter når inte ner till marken, men de är starka och det är huvud saken.

Så skrattade hon. Sen satt vi där och pratade i nästan en timme

Hon berättade att på fredag skulle hon fylla nittio år. Hon såg att jag nästan tappade hakan.Då sa hon: Du vet, har man turen att få vara frisk så gäller det att inte bli slö. Vare sig i kropp eller knopp. Jag har släppt min underbara våning där jag bott i tjugo år för att det inte finns hiss. Nu bor jag i ett hus där det finns hiss. Fast jag använder inte den ändå. Jag går i mina trappor. Det är bra för benen. Sen väljer jag mitt umgänge idag, jag är bara med de som vill prata, prata om viktiga saker.De som fortfarande är nyfikan på livet. De som fortfarande läser, de som vill diskutera om vad som händer i världen.

Sen frågade hon mig om jag tjänade egna pengar:

I min generation var det vanligt att mannen försörjde kvinnan. Jag har sett till att alltid tjäna egna pengar. Och vet du, just därför har jag kunna köpa mig vissa saker som bara har varit till mig.

 När jag var tvungen att gå hem (fast jag hade velat sitta och lyssna på henne hela dagen) bad hon mig komma förbi och sätta mig här på bänken igen någon dag när det passar.

-Jag tittar ner från mitt fönster lite till och från och ser jag dig så springer jag ner för trapporna så pratar vi mer.

Visst grannen sa jag, för det visade sig att hon bodde i huset bredvid mitt.

Så där vill jag också vara dagarna innan min nittioårsdag.

Ha en bra dag

/Lise

Ett möte vid Norr Mälarstrand

November månad

Måste ju passa på o säga att nu i november pryder jag , min kollega Gertrud med våra respektive mammor månaden.

Fotografen är underbara Tina Axelsson som jag och Gertrud jobbat med i över tio år. Gå in och kika på hennes hemsida och låt dig inspireras av hennes bilder. Tina Axelsson

Vi hörs igen, håll i hatten för nu blåser det snålt ute.

Jag och mamma under kalenderfotograferingen

/Lise