Neuropsykologi, neurojuridik, neuroekonomi, neuropedagogik .....Kunskapen om hjärnan kan appliceras inom alla områden som har med mänskligt beteende att göra. Det är en tvåvägskommunikation och precis som att hjärnans signalsubstanser påverkar vårt beteende påverkar vårt beteende våra signalsubstanser. På det sättet kan vi laborera med vår inre kemi både genom att äta piller, tänka konstruktivt, lyssna på musik eller träna.

Jag läser idag i nya numret av Holone om modern lyckoforskning. Bland annat är det spännande att läsa om Kent Berridges jakt på lyckans "hot-spots": nucleus accumbens, främre striatum och pons. Hans forskning visar att alla tre "hot-spots" behöver vara igång samtidigt för att utsöndra kroppens egna cannabinoider och opioider som skapar njutning. Berridge gör en uppdelning mellan att njuta och att "vilja ha njutning" och modern forskning visar att exempelvis dopamin inte alls ger njutning som man trott, utan  genererar "viljan att ha". Experiment har visat att dopaminblockerade råttor inte gjort någon ansträngning till att vilja ha godsaker, men blivit lika sugna igen då dopaminutsöndringen slagits på igen. Detta är viktigt att ha i åtanke inte minst med tanke på att viss psykofarmaka är dopaminblockerande.

Vidare lyfts debatten om kognitiv effektivisering.  Människor äter piller för att öka effektiviteten och koncentrationen och Professor Martha J. Farah arbetar tillsammans med American Academy of Neurology  med att utveckla guidelines för den växande efterfrågan.

Ungefär 7 % av amerikanska studenter har tagit amfetamin-preparat i syfte att förbättra sina studieresultat. På vissa campus sägs det vara 50% som puffat upp kognitionen och uppmärksamheten inför tentorna. Preparat för att bli pigg börjar bli "vardagsmat" och används  enligt Martha Farah inte minst av skiftarbetare och militärer. Minnesförstärkande preparat håller på att utvecklas och lyckopiller skrivs ut som aldrig förr.

Arbetsminne, matematisk förmåga, logiskt tänkande, beslutsfattande, är bara en del av alla processer som kan tränas upp. Skolor betalar miljoner för datorprogram och annan teknik som sägs förstärka barnens intelligens och inlärningsförmåga. Och sist men inte minst. Har du relationsproblem ta lite nässpray med oxytocin. Nypublicerad forskning visar att "lugn och ro"-hormonet oxytocin påverkar relationer och prövas för att rädda äktenskap.

/Gabriella

Den 24-30 Juni 2013 samlas människor från världens alla hörn i Tällberg. Mindfulnessveckan är ett nytt svenskt och internationellt initiativ för att integrera mindfulness i samhället. Framstående forskare och praktiker kommer för att utbyta senaste rön och erfarenheter. Veckan innehåller föredrag och workshops med olika inriktningar. Några områden som kommer att lyftas fram är mindfulness vid ledarutveckling, vid smärta, inom äldrevård, vid stressproblematik, vid ADHD samt mindfulness i skolan. Amishi Jha, PhD vid University of Florida, USA kommer också att tala om vad som händer i hjärnan vid mindfulnessträning.

Varför är mindfulness så hett? personligen ser jag det som det mest effektiva verktyg för ökat välmående i vårt 24 timmars samhälle. Tänk bara på vad som hänt de senaste åren med vårt dygn. Det var inte länge sedan det mesta var stängt på söndagar, affärerna stängde 20.00, TVprogrammen på kanal 1 och 2 slutade sändas kl 22.00 och ville man kontakta sina vänner så gällde det att ringa på den fasta telefonen före kl 21.00. Kan ni minnas hur det kändes att gå från jobbet och inte vara nåbar varken via telefon eller mail. Återhämtning var inbyggt i tillvaron. Precis som att gym inte behövdes då vi alla jobbade på gården, behövdes inte mindfulness på samma vis då hjärnan fick automatisk vila. Idag då hjärnan KAN vara på dygnet runt behöver vi aktivt lyfta in ANDRUM och strategier för att bryta vår autopilot. Mindfulness handlar primärt inte om avslappning som många tror. Det är en fokusträning och det handlar om att avsiktligt välja var man vill ha sitt fokus, utan att döma eller värdera. Det handlar om att bryta autopiloten och köra manuellt ibland. Att stanna upp och välja vad man ska zooma in på. Tid är heligt idag och kanske är det inte så konstigt att mindfulness slår, då det handlar om att göra det mest effektiva av den stund man har.

Vill du läsa mer om denna intressanta mötesplats i Tällberg så gå in på

www.mindhousepark.org och har du möjlighet så åk dit!

Jag tror att det blir en fantastisk vecka!

/Gabriella

Försökspersoner fick lyssna på musik samtidigt som de fick sina hjärnor avbildade genom en magnetkamera.  De fick efteråt möjlighet att köpa den musik de tyckte mest om. Det kanadensiska forskarteamet ville undersöka om man genom avbildning av hjärnan kunde se vilken musik försökspersonerna tyckte om?

Ju mer en person uppskattade en låt, ju mer aktivitet syntes i accumbenskärnan. Forskarteamet fick baserat på hjärnscanningen förutspå vilken låt varje försöksperson skulle köpa.  Enligt forskarteamets resultat gissade de rätt!

Accumbenskärnan utgör en del av det limbiska systemet och är involverat vid drogberoende. Det har en koppling till belöningssystemet som också aktiveras vid mat och sex. Vill du veta mer om studien gå in på: BBC World Service programme Science in Action. Tänk om vi faktiskt kan förutspå människors beteende baserat på hjärnröntgen. Det är bara fantasin som kan stoppa alla möjliga områden detta kan användas inom.

Framtiden är spännande!/Gabriella

I samarbete med Statens institutionsstyrelse  pågår nu en pilotstudie för att mäta effekten av ACT, Acceptance and Commitment Therapy inom LVM, missbruksbehandling.

ACT är en form av Kognitiv beteendeterapi (KBT) och kan beskrivas som en mindfulnessbaserad KBT. Metoden grundar sig på Relational frame theory (RFT) och målet är snarare att öka livskvalitet än att få bort smärtsamma upplevelser. Man arbetar mycket med acceptans och att skapa ett konstruktivt förhållningssätt till tankar och känslor som kommer och går.

Jag begav mig till New York för att träffa författaren och en av grundarna till ACT. Professor Kelly Wilson,  onelifellc.com.

Metoden har ett starkt forskningsstöd inom bland annat stresshantering, PTSD, smärtproblematik och psykosvård och nya vetenskapliga artiklar publiceras i snabb takt. I denna pilotstudie inom LVM kommer vi att studera effekten av bland annat exekutiv funktion, som är vår förmåga att planera, strukturera och ta medvetna beslut. Detta är intressant då våra frontala delar av hjärnan ofta skadas av långvarigt missbruk, vilket påverkar inte minst exekutiv funktion.

Vill du läsa mer om på metoden kika på följande länkar:

The third wave of Therapy

www.livskompass.se

Intervju med Russell Harris

ACBS

/Gabriella

http://brainsciencepodcast.com/

Hjärnforskningen är hetare än någonsin och nya vetenskapliga artiklar och böcker produceras för fullt. Mitt senaste fynd var denna fantastiska podcast där Dr Ginger Campell intervjuar neurospecialister från världens alla hörn.

Önskar er många sköna stunder med sol, kaffe och podcast!

/Gabriella

Om du någon gång suttit under tidspress på ett prov, med bultande hjärta och en känsla av att du ej kommer ihåg något, så vet du vad jag menar. Svetten pärlar sig i pannan och ju mer du anstränger dig för att komma på, ju mer växer frustrationen.

Samma reaktion sker när vi febrilt försöker komma på koden till vårt kort och stressen blockerar oss eller när vi letar efter bilnycklarna i handväskan i samband med panik över att vi råkat tappa dem.

Akut stress är vår räddare i nöden, men vår förmåga att plocka fram information ur långtidsminnet försämras tillfälligt. Å ena sidan kan detta tyckas vara helt irrelevant, men om vi tänker på att akut stress slår på vår överlevnadsinstinkt så blir det hela logiskt. Står vi mitt på en gata och en bil kommer med full fart, så är det samma instinkt som räddar oss. På en millisekund slussas blodet till musklerna för att göra oss starka, adrenalin och kortisol utsöndras och vi förbereds för "kamp eller flykt".

Vi blir inställda på fight för att kunna försvara oss och får ett tunnelseende för att inte tänka på något annat än att överleva. Psykologerna John Leach och Rebecca Griffith, vid Lancaster University ville testa hur stress påverkar oss från en minut till en annan och resultaten var anmärkningsvärda. Man lät fallskärmshoppare göra psykologiska tester precis innan de skulle hoppa samt direkt efter. Varje person testades också i en kontrollsituation utan stress. Det visade sig att stressen inför uthoppet  försämrade arbetsminnet radikalt. Vana fallskärmshoppare presterade 30% sämre vid stress och nybörjare 45% sämre! Slutsatsen blev att akut stress nästan halverar en individs kapacitet!

Nu till den positiva delen av detta blogginlägg! Varken fallskärmshopp eller prov fyller vår vardag. Mestadels av vår stress är skapad av oss själva och går att jobba på. Det är vår känsla av otillräcklighet som stressar oss och vi kan jobba med våra inre krav för att känna oss tillräckliga.

Det är lika bra att vi inser att vi inte kan vara på topp inom alla områden samtidigt! Det är lika bra att vi finner en acceptans i att vi gör så gott vi kan. Inte för att "ge upp" eller bara vara snälla mot oss själva, utan för att tänka klart helt enkelt!

Allt gott! /Gabriella

Planera med hjärnan, spela med hjärtat

Mental träning handlar om fokus och attityd. Om konsten att vara i "zonen",  rikta  sin energi på det som är konstruktivt, effektivt.  Jag fascineras av likheterna mellan fokus på golfbanan och fokus i livet.

Tack vare hjärnforskning vet vi idag att våra tankar kommer och går i ett fritt flöde. Vi kan inte kontrollera våra tankar, men vi kan hitta ett förhållningssätt som hjälper oss.  Vi kan lära oss att medvetet agera istället för att automatiskt reagera. Precis som att solen alltid finns där även en molnig dag, finns vårt självförtroende där någonstans, även om det ofta kommer saker i vägen.

Vi glömmer inte hur man gör en golfsving från en till en annan. Vi låter saker omedvetet påverka oss. Dr. Joseph Parent, PGA Tour coach tips för att få ett jämt resultat : "ändra inte din sving, ändra ditt sinne. Lär dig att lita på din sving utan att låta dig hindras av tankar och rädslor för dåligt resultat"

Acceptans är nyckeln.  Vi ska förbereda oss på bästa sätt, fokusera all energi på vald strategi och sen jobba på att våga släppa. Ungefär som stunden då vi hoppar från en klippa, släpper det där manuset vi tränat in, eller släpper stegen från tangokursen och vågar gå på känsla.  Först när vi kan acceptera vad än utfallet blir, slutar rädslan att hindra oss och förstöra för oss. Acceptansen avgör om det blir ett spel med självförtroende eller ett spel med tvivel.

I boken Zen Golf, mastering the mental game finns många konkreta tips om hur man kan vässa varje steg av det nya PAR (Preparation, Action, Response). Hjärnan delas förenklat in i tre delar den tänkande hjärnan, känslohjärnan och den intuitiva delen med muskelminne. Dr. Joseph Parent beskriver vikten av synkning mellan tänkandet och känslan. Med kunskap om hur hjärnan fungerar skapas strategier och exempelvis berättar han om hur vi kan utnyttja tunnelseendet vi får vid stress. En av hans spelare var mycket kritisk till sina slag och blev mer och mer frustrerad. Hon blev tipsad om att rikta sitt tunnelseeende till ljudet av varje slag istället för fokus på resultat. Humöret luckrades upp och så även spelet.

Jag skrev ovan att vi inte kan kontrollera våra tankar. Har ni försökt att tvinga er att inte tänka på en sak så vet ni vad jag menar. Konsten och paradoxen handlar om att låta tankarna komma och och låta sig hindras så lite som möjligt. En fin beskrivning är historien om vildhästen

"The master said, "The mind is like a high-spirited wild horse. If you try to control it by locking it up, it will be agitated and restless. If you try to force it to be still, it will kick and fight even more. 

"Take a bigger view of control. Within the big meadow of awareness, let the wild horse of your mind run here and there. With nothing to struggle against, it will eventually settle down on its own. When it has settled, you can tame it; when it is tame, you can train it. Then you can ride the horse of your mind, and it will swiftly take you wherever you want to go."

Lycka till! /Gabriella

Artikelserier om medkänsla avlöser varandra. Agneta Lagercrantz på Svenska Dagbladet skrev förra veckan att de aldrig haft så många delningar på facebook. Det är hett att prata om medkänsla och forskningsområdet växer. På Stanford school of medicine har man till och med startat ett center för forskning på medkänsla: The centre for Compassion & Altruism research and education

Medkänsla består inte av en enda känsla. Vi behöver empati, uppmärksamhet, medvetenhet om egna känslor samt medkänsla för oss själva (self-compassion). Emiliana Simon-Thomas som forskar inom området på Berkeley förklarar att  medkänsla överlappar emotionella och kognitiva processer i hjärnan, och att alla hjärnans nätverk arbetar parallellt.

Dalai Lama talar om vikten av att utbilda barnens hjärtan. Detta går i linje med Joachim Bauers intressanta bok om spegelneuroner. Joachim beskriver att ett barn som inte har erfarenhet av att andra visat empati, själv kan ha svårt att utveckla emotionell resonans. Han förklarar vidare att ett barn normalt utvecklar empatiska området mellan andra och tredje levnadsåret och han jämför lekens betydelse för inlärning av mellanmänskliga handlingsstilar som motion och idrott för barnets fysiska utveckling.

En myt jag gärna slår hål på är att personer med Aspergers syndrom skulle vara oempatiska. Tvärtom visar studier och erfarenhet att de kan känna lika mycket eller mer, men däremot ha svårt att visa att de bryr sig eller ibland svårt att förstå att någon blir ledsen. Det handlar således om en brist på det sociala spelet vad gäller kroppsspråk, hur ärlig man får vara och inte. Som en kvinna uttryckte det " det känns som att alla spelar ett spel och kan reglerna förutom jag"

Vetskapen om att uppmärksamhet, medveten närvaro och medkänsla  kan tränas, öppnar nya dörrar. Hos psykologer skräddarsys paket och program erbjudes både för grupper och individer. Vi tränar idag inte bara muskler utan även våra hjärnor.

Vill du själv träna på din medkänsla har exempelvis läkare Ola Schenström givit ut en CDskiva med övningar (mindfulnesscenter )och vill du läsa mer om spännande forskning inom området så kika gärna på Swedish Association for Contemplation in Education and Research som stressforskaren Walter Osika startat.

"Don´t allow your wounds to transform you into something you are not"

Allt gott! /Gabriella

Om du söker efter vetenskapliga artiklar om lärande och hjärna kommer du att hitta 80000 artiklar som publicerats sedan 1945. 80% av dessa har kommit ut efter 1990 och 50% sedan år 2000. Hjärnforskningen exploderar och jag tänkte idag dela med mig av lite spännande forskning!

I en ettårings hjärna bildas cirka en miljon nya synapser i sekunden. Under de kommande åren försvinner de som inte tas i bruk och hjärnan skräddarsys till sin unika miljlö. Somliga beskriver det som att man först har ett bibliotek med böcker och de man ej läser försvinner. Exempelvis har små japanska barn inga problem att skilja mellan r och l, men när man ej behöver ljudet i språket så försvinner förmågan.

Kan tonåringars beteende förklaras av en omogen hjärna?

Vi vet idag att hjärnan utvecklas fram till 25 års ålder. Sist mognar det som kallas prefrontalcortex som sitter längst fram vid pannloben. Prefrontalcortex är den del som hjälper oss att vara förnuftiga, planera och tänka långsiktigt. Den kan beskrivas som hjärnans dirigent som samordnar och anpassar. Den fråga många ställt sig är hur tonåringar värderar risker och belöningar och en teori framförd av B.J. Casey, vid Sackler Institute i New York, är att belöningssystem och Prefrontalcortex mognar i otakt. Tonåringar skulle då kunna ha ett moget belöningssystem men omogen pannlob. I ett experiment där försökspersoner fick spela på ett spel liknande en "enarmad bandit", kunde mätas att 14 och 15  åringar hade en starkare respons i belöningssystemen än både yngre och äldre deltagare. William Killgore och Deborah-Yurgelun Todd, från Harvard har också framfört teorin att tonåringars hjärna är starkare driven av emotioner, och mindre av prefrontalcortex.

Det är intressant att att fundera kring detta då också personer med skador i pannloben får svårigheter i att värdera risker och vinster. Kanske kan detta också förklara somliga missbrukares beteende då ett långvarigt missbruk just påverkar prefrontalcortex.

Miljön gjorde mer skillnad än arvet för bekymrade råttungar

I mitten av 1990-talet upptäckte Meaney att en del råttor hade fler glukokortidreceptorer i hjärnan än andra, och därför var mer stresståliga. Hans tes var att detta berodde på att deras mammor hade putsat dem och överöst dem med omsorg. Ungar vars mammor har slickat och pysslat om dem växte upp till råttor som mötte oroväckande händelser med tillförsikt. Råttor vars mödrar sällan slickade och putsade dem blev ängsliga och stressade och fick en tendens att stelna till av rädsla. Då bekymmerslösa råtthonor födde bekymmerslösa råttungar antog man att detta var genetiskt. Men Meaney som var skeptisk öppnade en slags adoptionsbyrå för råttor och lät överspända mammor uppfostra ungar som fötts av bekymmerslösa mammor. Han påvisade ett visst biologiskt arv, men konstaterade i sin studie att miljön gjorde mer skillnad än arvet.

Vi har mer aktivitet i vänster frontallob när vi är optimistiska, på gott humör, glada och hoppfulla om framtiden. När den högra frontalloben är mer aktiv än den vänstra svänger sinnesstämningen nedåt. Flera studier visar att vi tycks födas med olika balans mellan loberna men att även detta kan tränas. Bland annat kan vi öka vår vänstersidiga aktivitet genom regelbunden mindfulnessträning under ett par månader. Studier visar att det sker en förskjutning av aktiviteten från den högra till den vänstra sidan, från irritation och stress till lugn och glädje. En av de ledande forskarna Richard Davidson uttrycker "Happiness is a skill" och menar att lycka är en färdighet som vi gradvis kan lära oss med hjälp av regelbunden mindfulnessmeditationsträning.

Jag tycker att man skall ha en kritisk hållning till nya vetenskapliga rön, men visst är det spännande!

I

Det blev lite av varje idag och innan jag säger hejdå vill jag gärna dela ett intressant radioprogram jag lyssnade på under dagen i Vetandets värld. Det handlar om diagnoser med frågeställningen om de hjälper eller stjälper. Jag kommer att prata mer om detta.

Ta hand om er!

/Gabriella