Lyckobloggen

Historiska kvinnor

Av Leone Milton den 2015-01-21 09:29

Förra veckan släppte Dagens Nyheter en granskning de gjort av svenska skolors historieböcker, en granskning som visar att kvinnor i snitt bara utgör 13 procent av alla personer som nämns. Och antalet namngivna kvinnor minskar i kapitlen om 1900-talet. I läroboken Prio Historia (som elever som går i årskurs 8 läser) finns fler namngivna nazister än kvinnor. 31 nazister och 21 kvinnor.

bild 1

DN kommer egentligen inte med någon nyhet. Att kvinnor saknas i våra historieböcker har vi ju alltid kunnat se och 2010 gjorde även Ann-Sofie Ohlander, professor emerita, en liknande granskning med ungefär samma resultat som DN.

Det som dock är nytt är att vi inte längre ser på kvinnors frånvaro i historiebeskrivningen som något vi ska acceptera. Argument som ”Alla kungar var ju män” och ”Makten har ju historiskt legat i männens händer” och ”Män bestämde förr, men det var då! Nu har ni kvinnor chansen” håller helt enkelt inte.

Det många har börjat tycka är att historiebeskrivningen är vinklad och subjektiv. Kungar och deras krig har fått överdrivet mycket uppmärksamhet i böckerna. Varför ska ens så mycket fokus ligga på dem som har haft makt och kapital? Och inte på andra aspekter av samhällsutvecklingen? Vi vet i dag att samhället inte bara förändras av personer som Bill Gates och Putin. Så varför förstår man inte det om vår dåtid?

bild 2

Jag tror att en annan anledning till att många inte längre accepterar att böckerna är så manligt präglade är för att vi i dag värderar kvinnliga egenskaper och kvinnliga gärningar på kvinnliga arenor, högre.

 

Ibland dyker det upp en länk på min Facebook om en kvinna som gjort något förr i tiden och då känner jag alltid ”Varför lärde jag mig inte mer om henne i skolan?! Hon är ju hur cool som helst” och det har nog att göra med att de som skrivit historieböckerna inte tyckt att hennes gärning är lika viktig som exempelvis ett krig. Så det handlar alltså inte bara om att lyfta kvinnor som tagit sig in på manliga arenor (som första kvinnliga piloten, kvinnor som krigat osv) utan det handlar också om att vi börjar värdera vad som hänt på kvinnliga arenor och förstår att det också har haft en betydelse. Även om kvinnor inte haft rösträtt eller inte fått komma ut på arbetsmarknaden, har det ändå hänt grejer där!

kvinnoteknik_600

Så det är kanske inte helt fel att begära att gamla historieböcker kastas och nya skrivs, och att det i dessa nya måste vara 50/50. Men det kan ju ta ett tag så medan vi väntar kan vi köpa den nya tidningen Historiskan som precis lanserats. Och på tidningen Driv Egets hemsida kan vi läsa om 31 kvinnliga entreprenörer. Och på tidningen ny Tekniks hemsida kan vi läsa om kvinnor som haft betydelse för mänsklighetens tekniska framsteg.


Kommentera

Muslimsk kvinna i Sverige

Av Leone Milton den 2015-01-15 07:21

I torsdagens avsnitt av Lyckopodden tog vi upp ett ämne som just nu är både infekterat, laddat och ovisst - islam. Med tanke på attackerna i Frankrike förväntas islamofobin i västvärlden öka, och som med allt förtryck så drabbar det ju kvinnor hårdare än männen. Det är min övertygelse i alla fall. Att kvinnor straffas av sina egna och av de andra. Så hur är det att vara en muslimsk kvinna i Sverige i dag? Bianca och jag bjöd in Bilan Osman som är krönikör på Expressen och utbildare på Expo. Förutom all kunskap hon sitter på, är hon själv muslim och bär slöja. Hon berättade om hatet som är så stort att det till och med tar sitt uttryck fysiskt. Människor som puttar och drar, ropar och viskar.

petterssonsblogg.se

Men vad får jag som vit kvinna tycka och tänka om islam utan att bli kallad för islamofob? Det går ju inte att blunda för könsstympning, hedersvåld och heltäckande kläder. Och visst, det är inte religionen utan det är kulturen. Det argumentet har jag hört förr, men gör det mig klokare? Gör det situationen för kvinnr bättre? Det känns som att vi är så rädda för att tycka, kritisera och ifrågasätta andra kulturer och strävar efter att framstå så toleranta att de som de facto skadas i slutändan är förtryckta kvinnor. Men jag kanske har fel? Det här är så svårt!

Så, vad kan vi göra för att hjälpa muslimska kvinnor här i Sverige? Lyssna på Bilan och hennes smarta svar i programmet.

 

Här kommer ett gäng länkar om du vill förkovra dig ytterligare i ämnet:

Bilan om uppropet hon var en del av.

Här hävar debattörer att hatet blivit värre

Islamofobi eller befogad kritik? Sveriges radio-program

Artikel i svenskan om att tolerans dödar kvinnor

Filmtips på netflix

Kommentera

Okej att skoja om sexuella Övergrepp?

Av Leone Milton den 2015-01-14 06:06

”Får man skämta om allt?” måste vara den vanligaste frågan en komiker får efter ”säg nåt kul!”. Nu är jag visserligen ingen komiker, men jag har många vänner som sysslar med humor och jag kollar en del på stand up. I måndags såg jag Golden Globe där Tina Fey och Amy Poehler skämtade om Bill Cosby. Många i publiken gaspade efter luft medan andra skrattade. I sociala medier och i medier tycks det dock framför allt ha varit uppskattat. Men är det okej?

Här ser ni klippet från Golden Globe.

 

Jag tycker det är okej. De som tycker motsatsen säger bland annat att skämt om sexuella övergrepp spär på våldtäkskulturen. Och att det liksom ytterligare sprider acceptansen att förtrycka kvinnan samt objektifiera hennes kropp.  Men här tycker jag de har fel. Det är inte skämten i sig som är problemet utan avsändaren och avsändarens syfte. Det är alltså – i min mening – stor skillnad mellan ett skämt om ett övergrepp i ett humorsammanhang än låt säga när en ”tuff kille” drar ett kvinnoförnedrande skämt på skolgården om en tjej som går förbi. De har olika syften och de skämtar från olika positioner (den ena bjuder på sig medan den andra sätter sig över). Jag tycker därför att riktigt grova skämt kan vara jätteroliga, så länge de är har rätt avsändare med rätt syfte. Men hur vet man det? Jag tycker jag man känner. Men det kan nog mycket väl hända att vi tycker olika här. Så är det ju med humor, vi har olika humor.

Okej att skoja om sexuella övergrepp?

”Får man skämta om allt?” måste vara den vanligaste frågan en komiker får efter ”säg nåt kul!”. Nu är jag visserligen ingen komiker, men jag har många vänner som sysslar med humor och jag kollar en del på stand up. I går såg jag Golden Globe där Tina Fey och Amy Poehler skämtade om Bill Cosby. Många i publiken gaspade efter luft medan andra skrattade. I sociala medier och i medier tycks det dock framför allt ha varit uppskattat. Men är det okej?

Jag tycker det är okej. De som tycker motsatsen säger bland annat att skämt om sexuella övergrepp spär på våldtäkskulturen. Och att det liksom ytterligare sprider acceptansen att förtrycka kvinnan samt objektifiera hennes kropp.  Men här tycker jag de har fel. Det är inte skämten i sig som är problemet utan avsändaren och avsändarens syfte. Det är alltså – i min mening – stor skillnad mellan ett skämt om ett övergrepp i ett humorsammanhang än låt säga när en ”tuff kille” drar ett kvinnoförnedrande skämt på skolgården om en tjej som går förbi. De har olika syften och de skämtar från olika positioner (den ena bjuder på sig medan den andra sätter sig över). Jag tycker därför att riktigt grova skämt kan vara jätteroliga, så länge de är har rätt avsändare med rätt syfte. Men hur vet man det? Jag tycker jag man känner. Men det kan nog mycket väl hända att vi tycker olika här. Så är det ju med humor, vi har olika humor. Som det här klippet – jag tycker det är roligt men det är ju grovt så många kan tycka att det är fel att skämta om sånt här. Vad tycker du?

Här har ni ett annat roligt klipp.

Ett argumentet som jag inte kan sätta mig emot är om enskilda människor som varit med om övergrepp tar illa upp. Men å andra sidan tror jag också att skämt om något hemskt man varit med om kan kännas som en befrielse (beroende på kanske när i tiden det ligger i förhållande till chock- och sorgarbete). Här är vi ju olika såklart, men det är min personliga erfarenhet. Jag tycker det är kul när komiker skämtar om saker jag har kämpat eller fortfarande kämpar med.

tshirt24n-1-web

Att gå runt med en sån här t-shirt känns däremot inte okej. Men återigen; avsändarens syfte väger tyngre än orden. Den här t-shirten skulle ju också kunna vara ett feministiskt statement om den bärs av någon som identifierar sig som raka motsatsen till en ”sexistisk snubbe som vill skoja med polarna”. Dock skulle jag inte rekommendera någon att bära den. Precis som jag inte skulle rekommendera den som inte känner sig hemma på humor att dra de grova skämten i klippen.

 


Kommentera

Hur är det att leva med en dödlig sjukdom?

Av Leone Milton den 2015-01-08 07:00

I årets första avsnitt av Lyckopodden prata vi med journalisterna Pamela Andersson och Lotta Gray om hur det är att få det där tunga beskedet rakt i ansiktet; ”Du har cancer”.

IMG_54551-600x600-1

Ingen av oss vet ju om vi ens kommer att leva om nästa dag. Det räcker med att inte titta sig om ordentligt när man går över ett övergångsställe. Men just det kan vi inte veta, och det är kanske därför vi inte går runt och oroar oss hela tiden om vi kanske kommer att dö. Så att veta – att få ett utlåtande av en läkare – att det finns en stor risk att man inte klarar sig, är något helt annat. Speciellt när man är mitt i livet och lever det fullt ut. Älskar det.

Pamela Andersson och Lotta Gray är ju två kvinnor som gör just det; lever fullt ut. Karriärer, barn, kärlek, vänskap, rikt socialt liv. Ja, och dessutom ser de ju förbaskat fräscha ut. Att de kunde drabbas av tjocktermscancer (lotta) och en hjärntumör (Pamela) känns så främmande. Men ändå så nära – för sjuka kan vi alla bli.

I dag är Lotta friskförklarad och Pamela kämpar fortfarande med sin cancer. Både har berättat öppenhjärtligt om kampen i bok och bloggar/bloggar.

Bianca berättar också om hur det var att förlora sin pappa i cancer när hon var tonåring – hur bra det kändes när någon bara kom och kramade henne. Många är vi ju som inte vågar närma oss dem som bär på stor sorg. För vi är rädda för att säga något fel. Men det ska vi inte vara, det menar både Lotta, Pamela och Bianca.

Biancas perspektiv, som anhörig och just barn, är viktigt tycker jag och måste få all uppmärksamhet som går att få. För det är ju minst lika jobbigt att vara anhörig till någon som är dödlig sjuk. Cancerdiagnos kan väcka enormt mycket ångest hos nära och kära. Det finns flera studier som visar att anhöriga till cancersjuka har en högre sjuklighet i till exempel depression. För barn kan det bli extra tufft då de får möta just blickar i skolan, och kanske en lärare som (i alla välmening) frågar ”hur är det med din mamma?” men som kanske inte har tid att samtala vidare. Eller så vet barnet kanske inte ens hur hen ska svara ”Ja, hur är det med min mamma?”.

För Pamela har motion varit livsavgörande, menar hon. Så fort hon fick diagnosen så började hon träna så tusan. Flera timmar om dagen. Forskning visar att hon gjort helt rätt. Förutom att träning gör dig starkare, att du orkar mer, får bättre balans och minskar risken för blodpropp så visar alltså nya studier att fysisk aktivitet kan öka chansen att bli frisk. Dessutom kan fysisk aktivitet bota det som kallas för ”cancerrelaterad fatique” som är en form av trötthet som en del upplever på grund av sin cancersjukdom, men som varken sömn eller piller kan råda bot på.

Till sist jag själv då, jag som då är hypokondriker. Att tala om det här ämnet fick mig knappast att bli friskare från min oro över att drabbas av fysiska sjukdomar. Och grejen är den att jag inte vill eller vågar försöka bli mindre orolig över det här, för då tänker jag att slappnar jag av och slutar leta kommer jag inte upptäcka sjukdomarna i tid (ja, du märker ju…). Men det jag har lärt mig är att jag ska fortsätta träna och hålla mig i så bra fysisk god forms som det bara går. Och äta nyttigt så jag inte får i mig gifter och sånt, så när jag drabbas (jag känner på mig att jag absolut kommer det) så är jag beredd att fajtas tillbaka!

Tips på länkar:

Anhörig - cancerfonden,  Ung Cancer, NäraCancer

Hypokondri – Sjukvårdsupplysningen 

Kommentera

Förbjud sjukt smala modeller

Av Leone Milton den 2015-01-07 08:58

Nu vid årskiftet blev Israel världens första land att lagstifta bort anorektiskt smala modeller. Lagen förbjuder företag och andra aktörer från att använda modeller med ett BMI under 18,5. Den nya lagen kräver också att annonsörer tydligt skriver ut om fotografier manipulerats för att visa modellen smalare än hon egentligen är – därför har lagen fått smeknamnet ”The Photoshop law”. Är det här ett nödvändigt steg? Ja. Bör Sverige göra Israel sällskap? Ja, absolut.

bild från prettyblog

För de senaste åren har flera tunga rapporter, bland annat från BRIS och Skandia, visat att unga tjejer mår allt sämre. Många, många tjejer går igenom tonåren med ett missnöje över sina egna kroppar och bantar för att de tror att det blir bättre då. Missnöjet har också krupit ner i åldrarna. Enligt föreningen Frisk & Fri vill var femte sjuåring bli smalare.

”Det är inte ovanligt att anhöriga till nioåringar hör av sig”, säger Hanna Kihlander som är pressansvarig på föreningen till svt.se

Den största boven i dramat är modeindustrin med klädjättar som H&M, Victoria’s Secret och Gina Tricot i spetsen. På grund av deras fixering vid sjuka ideal och romantisering av extremt smala kroppar så skapar de en felaktig kroppsuppfattning hos unga tjejer. Så konsekvensen av modeföretagens vårdslösa agerande är alltså att fenomenet bantning har krupit långt ner i åldrarna. Bantning i sin tur är den främsta orsaken till att utveckla ätstörningar, i princip alla som har en ätstörning fick den i samband med att de började banta. I dag beräknar man att 130 000 svenskar lider av en ätstörning. Bantning i så ung ålder kan också skapa en dålig uppfattning om kroppens egna hungersignaler som senare i livet orsakar ”jojo-bantning” och övervikt.

Därför behöver vi en lagstiftning likt den som nu från och med den 1 januari införs i Israel. En lagstiftning är nödvändig för att det helt enkelt inte kan vara lagligt för aktörer att uppmuntra minderåriga till bantning. En lagstiftning är nödvändig för att vi sägs leva i ett land som värderar kvinnor och män lika högt, ett land som sägs vilja skydda och värna om barn och verka för mångfald.

En lagstiftning likt Israels skulle innebära att vi kan närma oss en modeindustri som visar alla slags vackra kvinnor – kurviga, slanka, små rumpor, stora rumpor, små bröst, mellanstora bröst. Och tack vare detta skulle vi då kunna få en framtid där kvinnor varken behöver dö i anorexi eller ställa sig i kö för en bypass-operation. Det är hög tid att vi slutar se det här som ett ”tonårsproblem” som tjejerna själva får hantera, och i stället tar ett vuxenansvar.

 

FAKTA:

Israel är det första landet att förbjuda sjukligt smala modeller, BMI under 18,5. Men redan har Milano Fashion Week, Vouge och The Council of fashion Designers of America tagit steget.

Kommentera

2014 - ett roligt år att vara kvinna!

Av Leone Milton den 2015-01-01 10:40

Här är min lilla lista över saker som jag tycker har påverkat oss kvinnor extra mycket under 2014. Som du kommer att märka är listan himla positiv – och det är den för att jag tycker det har varit ett roligt år för oss kvinnor. Att vara för jämställdhet och för kvinnors lika värde har nog aldrig (under min livsstid) varit så roligt som i år.

 

2014 var året då… inspirerande tal hölls i USA. Mellan januari och mars, under den amerikanska ”award-säsongen” trillade det ena inspirerande talet in efter det andra. Och vilka håller tal bättre än amerikanerna? Lupida Nyong som bland annat talade om att vara en förebild för ung och svarta kvinnor i underhållningsbranschen, Ellen Page kom ut som lesbisk, Cate Blanchett talade om “those in the industry still foolishly clinging to the idea that female films with women at the centre are niche experiences”. Och i ett tal inför the National Board of Review i New York hyllade Meryl Streep sin kollega Emma Thompson som ”a man-eating feminist, like I am”. Men även här i Norden hölls ett inspirerande tal av Malala när hon tog emot sitt fredspris i Oslo. Och vi får givetvis inte heller glömma engelska Emma Watson som i egenskap av UN Woman Goodwill ambassadör gav ett tal där hon bjöd in män att ”take up the mantle” och vara med i att få ett slut på ojämställdheten mellan män och kvinnor. Rusell Crowe, Benedict Cumberbatch (har han världens coolaste namn?!) och Ian McKellen var snabba med att säga att de stödjer Emma.

 

På tal om män. 2014 var året då… vi slutade att bara sitta på våra rumpor och klaga på ”vita kränkta män” (Har du någonsin träffat en vit kränkt man, eller har du bara träffat dem i andras texter?) och i stället började problematisera mansrollen. Visst, mycket svårare än att bara skrika ”kränkt man” så fort en man öppnar sin mun, men ack så mycket mer effektivt! För det är ju inte bara kvinnan som missgynnas när vi inte lever i en jämställd värld. Även de allra flesta män trivs inte med förväntningarna som ställs på dem. Och framför allt är det många män som upplever att de aldrig duger, oavsett hur de gör. För vi kvinnor ger dem dubbla budskap. Drömkillen ska vara manlig och macho, men samtidigt mjuk, han ska tjäna pengar men ska också ge en del av sin lön till kvinnor. Han ska gilla att laga mat, men inte stanna för länge vid spisen - det är viktigt med driv! Puh. Jag hoppas att 2015 blir ett år då vi ytterligare fortsätter att titta på kvinnorollen och mansrollen och vad vi lägger för värderingar i dem. Med bland annat organisationer som Fatta man. Mer normkritik åt folket!

På tal om män – igen! 2014 var året då… Vi tröttnade på män som beter sig som svin. Raggningsgurun från helvetet och Bill Cosby var två män som äntligen besegrades. Även instagramkungen Dan fick sig en känga - av moi.

På tal om normkritik. 2014 var året då… ord som rasifierad, normer och hen gick från att vara något ”en” bläddrar fram i kurslitteraturen på genusvetenskapen, till att bli något vi blandar in i snacket vid middagsbordet. Till och med sommarens hit Vara din soldat innehåller en fras om normer – på ett helt naturligt sätt har även kidzen börjat tugga normkritik.

På tal om sång. 2014 var året då… jämställdhet, feminism och kvinnokamp också blev roligt! I Sverige skrattade vi åt sketcherna i Full Patte, vem kan glömma frasen ”Vill du känna hur det är att vara en tampong för en natt?”. Vi fick också njuta av en säsong till av Girls och även Lenas bok om vad hon lärt sig i livet – så här långt. Andra bra böcker jag läst i är Johanne Hildebrandts bok om den starka vikingen Sigrid, Amy Pohlers debutbok, Liv Strömqvist och Sätt Straffen, Charlotte! Om fotbollsstjärnan Charlotte Rohlin skriven av Jennifer Wegerup (första fotbollsboken som skildrar en tjej!).

2014 var också året då... Frozen (en film som inte ställer upp på gamla stereotyper och som dessutom har en kvinnlig producent) blev den mest framgångsrika Disneyfilmen - någonsin.

På tal om att problematisera mansrollen. 2014 var året då... även feminismen fick en revision i form av Belinda Olssons serie som gick på svt. Vi var nog många som trodde, när vi satte oss ner i soffan och knäppte upp byxorna och tryckte ner handen i chipsskålen, att vi skulle få se en hyllning till den svenska feminismen. Belinda som inspirerat så många med sin bok Fittstim kan väl inte ha något kritiskt att säga? Men tji fick vi. Och oj va mycket skäll hon fick, och oj vilken debatt det satte igång. Modigt Belinda! Jag själv, om jag får väva in mig själv lite, har också kritiserat den svenska feminismen i år. Efter valet skrev jag den här texten. 

 

På tal om val. 2014 var året då… Fi kom in i Europaparlamentet och nästan kom in i Riksdagen. Vem hade trott att det skulle hända för knappt två år sedan när Gudrun stod och brände 100 000 kronor på Donners plats i Visby? I år har vi också fått en kvinnlig moderat ledare i Anna Kindberg Batra vilket betyder att vi kanske får Sveriges första kvinnliga statsminister 2018. Och när vi ändå är inne på moderaterna, så var moderaterna det enda partiet i riksdagen tillsammans med KD och SD som envist höll fast vid att vi inte ska lägga till en samtyckesreglering. Alla andra partier (och de flesta av väljarna känns det som) kändes i år positiva till samtycke eftersom det förhoppningsvis skulle leda till att fler fälls för sexuella övergrepp. Det skulle vara svårare att skylla på att man inte ”fattat” för fokus skulle hamnar på förövaren (har du försäkrat dig om att offret inte ville?) istället för offret (varför skrek du inte tillräckligt högt/varför sprang du inte därifrån/du brukade ju gilla hårt sex). Professor Madeleine Leijonhufvud har jobbat med den här frågan länge, men det var i år vi vanligt folk också började fatta vad samtycke betyder.

 

På tal om kvinnor med makt. 2014 var året då… Svenska Akademiens ständige sekreteraren Peter Englund lämnade över stafettpinnen till litteraturprofessorn Sara Danius. Äntligen! En annan maktposition som en kvinna fick ta 2014 var rollen som rabbin i Stockholms stora Synagoga. Från och med årsskiftet kommer Ute Steyer bära titeln ”Sveriges första kvinnliga rabbin”.

 

På tal om kvinnor med makt 2. 2014 var året då… Även yngre kvinnor fick ta makt. Vanligtvis brukar det ju vara så att unga kvinnor, som är snygga, får synas. Och så om de också råkar ha lite att säga så är det ju en bonus. Men i år fick unga kvinnor som Annie Lööf visa att hjärnan ska vara i fokus. Hon var den partiledaren som gjorde absolut bäst ifrån sig (tycker jag) och de som tidigare klagat på att ”en ung tjej som Annie” inte kan leda ett parti – fick se sig övertalade. Vi fick också Sveriges yngsta minister i Aida Hadzialic. Och återigen Malala som med sina 17 år är den yngsta fredspristagaren någonsin.

 

2014 var året då… Sjukdomar och bekymmer som kvinnor bara ”ska leva med” började problematiseras. Endometrios till exempel. Något som så många kvinnor lever med, men i det tysta, för de fått höra av experter att det bara är sånt kvinnor måste leva med. Hade lika många män lidit av något lika smärtsamt i sina pillesnoppar, tror ni inte att mer forskning om pillesnoppåkomman gjorts då?  Även många började i år att problematisera alla hormoner som vi kvinnor får genom p-piller och p-stavar och allt vad som finns på marknaden. Vad gör det med vårt välbefinnande att få så mycket hormoner i kroppen, speciellt under tonårstiden när kroppen redan är proppad med egna hormoner som studsar fram och tillbaka, upp och ned. 2014 fick också menskoppen sig ett uppsving, för vilka kemikalier innehåller egentligen tamponger? Jag är glad över att vara ambassadör för 2,6 miljonerklubben som kämpar med att förändra just detta. Alltså, göra den medicinska forskningen och vården jämställd. För endometrios, p-piller och menskoppar är tyvärr bara toppen av ett isberg.

 

Till sist var 2014 året då... vi tog upp kampen i sociala medier och på nätet. Varför kan inte en tjejs bröstvårtor få synas på instagram? De ser ju exakt likadana ut som mäns bröstvårtor! Free the nipple! Tyckte bland andra Chelsea Handler, Miley Cyrus och Lola Kirke. Ja, Lola Kirke medverkade i en film som handlade bara om detta. Men det har inte bara bråkats om just bröstvårtan, utan om hela kvinnokroppen. När Jennifer Lawrence och anda kända kvinnors nakenbilder blev hackade tog Jennifer upp fajten, och precis som hon gör i The Hunger krossade hon sitt motstånd.244851F000000578-2888122-image-a-23_1419654521645

 

Kommentera

Företag som skapar BDD

Av Leone Milton den 2014-12-26 15:49

Den australienske forskaren Steve Biddulph pekar på att unga tjejer i dag har förlorat så mycket om fyra år av sin barndom. Det som vi konfronterades med som 14-åringar, möter de redan i 10-årsåldern. Steve är aktuell med en ny bok, Raising Girls, som kritiserar de kommersiella och sexuella budskapen som flickor ständigt utsätts för. Han har mött de här företagen och för SvD berättar han:

–  Jag har själv pratat med marknadsförare som berättat att man riktat in sig på 9-åriga flickor eftersom man i den åldern är extra mån om att passa in och ännu mer osäker på sin identitet än tonåringar. Genom att utnyttja den här naturliga sårbarheten kan man sälja en rad produkter som barn verkligen inte behöver: smink, trendiga kläder, lightprodukter…

Ett märke som har precis den här strategin är Victoria’s Secret. Varje år har de en stor och påkostad modevisning där modellerna för det första har kroppar som barn, och för det andra klär sig väldigt barnsligt – alltså i färgen och former som attraherar barns ögon. Det  är givetvis ingen tillfällighet att de ser ut som levande Barbiedockor – det är en utstuderad (och genomrutten) strategi.

Den här modevisningen syns överallt i media –på tv3 på julafton. Det är alltså väldigt lätt för barnen att se den. Victoria’s Secret strategi är  att fånga in barnen tidigt, flera år innan de ens behöver köpa bh:ar genom att sälja ”oskyldiga” produkter som hudkrämer och annat smått och gott. Så när de sedan behöver bh:ar dras de undermedvetet mot dem. Flera föräldrar som jag har pratat med berättar hur besatta deras unga flickor är av de här hudkrämerna. Det är skrivna högst upp på önskelistan.

Victoria Secret har dessutom öppnat butiker på flera ställen i Sverige, och planerar att öppna så många som 10 butiker till inom de närmsta åren. Butikerna säljer inte BH:ar, utan fokuserar framför allt på lotions och annat smått som ska locka den yngre målgruppen. Stora bilder på de här levande Barbiedockorna pryder butikernas ingångar och gör det oundvikligt för att förbipasserande att se åt andra hållet. Det går alltså inte att INTE jämföra sig med dem. Vi är inte mer än människor, våra hjärnor är stenåldershjärnor. DET GÅR HELT ENKELT INTE ATT UNDVIKA KROPPARNA SOM SKAPAR HJÄRNSPÖKEN.541a7af8b995c

Det talas allt mer om något som heter BDD – och det är bra. Senast på Aktuellt den 23.e december var det ett långt inslag om sjukdomen. Men som vanligt är fokus helt missriktad. Sjukdomen beskrivs som någon som drabbar enskilda individer (ofta tjejer). Tjejerna framställs som svaga och självupptagna och märkliga. För hur kan man annars sitta och stirra på sin egen spegelbild i timmar? Och hur kan man annars tycka att man är så ful fast man ser normal ut? När experter talar om metoder att bli frisk från BDD, är det alltid KBT som föreslås. Tjejerna ska själva hantera det här problemet. Det är ju deras fel och deras beskymmer… Jag tycker det är så märkligt att inte analysen aldrig sträcker sig längre. Det sägs att 200 000 svenskar lider av BDD i olika grader, 200 000 (!).

När ska fokus hamna rätt? När små flickor som borde inbilla sig att det finns monster under sängen eller enhörningar utanför fönstret, inbillar sig att de är fula, feta och inte duger som de är, är något i samhället väldigt fel. Kroppsfixeringen och det snedvridna skönhetsidealet kryper allt längre ner i åldrarna och det finns flera orsaker till den sorgliga utvecklingen. Men en solklar bov i dramat är företagen. Deras strategier och kampanjer för att locka unga tjejer till att köpa deras produkter har bidragit till att skapa en hel generation unga tjejer som är BDD:are. Den kollektiva BDD:n suger ut och dödar tankar som barn borde ha och ersätter dem med kroppsnojjor och vanföreställningar. I stället för att tänka att Pippi har roliga strumpor eller stora skor, tänker barn att Pippi har snygga och smala ben. Pippi har nämligen ben som coola tjejerna i H&M-reklamen har.

 

Är det inte dags att vi flyttar fokus från individerna och börjar fundera ut hur vi kan stoppa företagen från att orsaka unga tjejers lidande? Ska pengar få bestämma allt? Eller ska vi sätta människors välmående före? Varför ska unga tjejerna få bära ansvaret, skulden och alla dessa timmar i kbt-behandling när det är aktörer som Victoria Secret som är dem som skapat problemet? Det är väl företagen om ska behandlas? Inte tjejerna.

Kommentarer

Man, 70kg, Vit, Svensk skrev 2014-12-28 03:26:

Jag är man. Jag är en vit man. Jag är en vit man som gillar VS underkläder. Jag är en vit man som gillar när VS underkläder pryder kvinnor jag tycker om. Jag är en vit man som gillar när VS underkläder pryder kvinnor som jag tycker om och jag gillar hur de, helt vanliga kvinnor, ser ut i dessa. Men som sagt, jag är en vit man. Här är He-Man. http://img3.wikia.nocookie.net/__cb20090716170021/heman/images/5/53/He-man02.jpg

Kommentera

Sociala medier och självkänsla

Av Leone Milton den 2014-12-18 06:22

"Vet du vad som skadar din hjärna? Att googla dig själv? Vet du var som skadar din hjärna? Instagram. Vet du vad som skadar din hjärna? Att läsa kommentarer på Facebook," sade Miley Cyrus till Sunday Night, och menade att sociala medier är värre än att röka Marijuana. Det var ett järvt uttalande som upprörde många tidigare i höstas. Jag tycker Miley har en poäng här, hon visar hur farligt sociala medier faktiskt kan vara för välmåendet.

miley_cyrus_sociala_medier_ar_skadligare_an_att_roka_hasch

Så i säsongens andra avsnitt av Bianca och Leones Lyckopodd snackar vi om sociala medier. Inte så mycket om utbudet, utan om hur vi tror att det påverkar oss. Till vår hjälp har vi Ellen Bergström, skådespelerskan som verkligen vet hur det är att bli beroende av det. Redan när hon var tonåring (och varken facebook eller instagram fanns) fick hon gå på en detox från Lunarstorm. Att bli beroende av facebook och sånt, kan låta märkligt men faktum är att vi nog är fler än vi tror som känner en abstinens om vi inte plocka upp mobilen och "småkollar".

Bianca och jag kan båda känna igen oss i det här. Själv har jag börjat tänka på hur mycket jag loggar in på facebook och scrollar i flödet på instagram och det är.... Ja, många gånger om dagen. Därför har jag försökt att några gånger om dagen helt och hållet lägga ifrån mig mobilen. Om jag missa något samtal, så är det inte hela världen. Jag kan ringa upp! Dessutom – när jag sitter och skriver – har jag börjat ta på mobilen på flight mode så inte ens pling från sms och pling från facebook kan komma igenom. Det kan låta konstigt att inte kunna svara på några timmar, men jag tänker att vad kan vara så akut? Och vad kan inte vänta? Förr i tiden, när vi hade fast telefon var det ju så här det gick till och världen gick inte under. "Spela in något efter pipet så ringer jag upp" funkade utmärkt att använda.

Varför måste vi vara tillgängliga hela tiden!? Jag får ibland sms från personer jag intervjuat/som vill att jag skriver om dem osv sent på kvällen och de förväntar sig att jag ska ta och svara där och då, jag som är frilans och "kan bestämma själv över mina tider" ska väl kunna svara på ett snabbt sms... Måste jag det? Måste jag svara när det är helg?

Att inte ha min mobil med mig hela tiden i min vardag känns jättabra, jag känner mig inte alls lika stressad och jag känner att jag får mer jobb gjort på kortare tid eftersom jag inte blir avbruten. Ett plus i kanten när mobilen varit av ett tag är att det plingar till mycket mer när jag väl sätter igång den! Oj, va populär jag var da, är känslan – och den är ju alltid härlig att känna. I programmet så bjöd vi också in Brit Stakston, en av Sveriges främsta experter på sociala medier. Med henne pratade vi om hur vi kan bli bättre på att använda sociala medier och hur vi kan bli mer "populära" där. På tal om det, gå gärna in på Lyckopoddens facebook-sida och like:a oss!

150721_1524922304430148_6934566634831337340_n

Något som jag har reagerat på ibland är hur föräldrar sitter med sina mobiler och scrollar i stället för att prata med sina barn. Barnen sitter och tittar ut genom fönstret eller sitter fastklistrad vid en ipad medan föräldern sitter med näsan i instagramflödet. Jag kanske låter gammalmodig och bakåtsträvande nu, men lägg ner mobilen och prata med ditt barn! Titta barnet i ögonen och snacka!

Förra året skrev Svd en artikel baserat på en undersökning, så här står det:

"Vart tredje barn i Stockholm har klagat på sina föräldrar för att de använder mobilen på semestrar och fritid, visar en undersökning som Yougov gjort åt SvD. En av fem Stockholmsföräldrar har dessutom tappat uppsikten över sitt barn på simhallar och i lekparker när de hållit på med mobilen."

Kommentera

Fastighetsbolag – välj bort sexistisk skyltning

Av Leone Milton den 2014-12-16 22:05

Snart är det jul och det betyder att det är hög tid att slänga sig ut i krigszonen – jag talar om julhandeln – och trängas med alla andra som också stressar för att få ihop rätt antal klappar. När jag gick på Hamngatan i Stockholm i går, stannade jag till vid en butik som jag i flera månader irriterat mig på: Victoria’s Secret.

Foto-isabelle-improve-me1

För även om butiken är liten, har den ett gigantiskt skyltfönster. Och även om butiken knappt säljer några underkläder utan mest parfymer och necessärer, är det en kvinna i underkläder vi ser. Konstigt, det är lite som om McDonalds skulle skylta med pizza. Eller nej, det är inte alls konstigt. Butiken har stenkoll på sin målgrupp.

 

Så det är ingen slump att det ser ut som det gör på Hamngatan. Eller på Arlanda och Landvettern heller. Där har underklädeskedjan också öppnat butik.Foto-Sara-Strandlund-expressen

Varje gång jag besöker Arlanda eller går förbi Hamngatan, och möter de här gigantiska affischerna som är omöjliga att blunda för blir jag arg, ledsen och kränkt. Men framför allt så blir jag mycket förvånad. Förvånad att det fortfarande är okej att de här företagen använder våra gemensamma utrymmen  för att trycka ut sina bilder på returscherade size 0-modeller bara för att de själva ska tjäna mer pengar. Inget fel att tjäna pengar! Om det inte vore så att det faktiskt finns forskning som visar att deras bilder är skadliga! I sånna här lägen tycker jag att människans välmående måste gå före.

 

Den 9-10 december samlades ett 30-tal framstående forskare från hela världen i lilla Kristianstad för att samtala om utseendehetsen i det västerländska samhället – de enades om att det är en epidemi. Mellan 50 till 70 procent av alla unga pojkar och flickor i västerländska samhällen är missnöjda med någon del av sitt utseende. De kunde också enas kring konsekvenserna; depression, ångest, ätstörningar, rökning, steoider har ökat och det går att se direkt koppling till bilder vi ser omkring oss. Även Sveriges kvinnolobby (som står bakom Reklamera) har sagt detta. För när de frågade 1 000 killar och tjejer mellan 13-30 år om de påverkats av reklamen de har omkring sig på stan, så svarade 9 av 10 att de någon gång eller flera gånger velat förändra sin kropp och sitt utseende på grund av reklamen på stan. 9 av 10!

tv4

Paow (som är jäkligt skarp i den här intervjun) ställer en mycket bra fråga, hon frågar ”hur vi ska göra då?”. Martin Persson, doktor i medicinsk vetenskap, svarar precis som andra brukar, att media måste ta sitt ansvar och att vi måste jobba för att förändra attityderna och att vi måste lära föräldrar hur de ska snacka med sina barn om alla kroppar de ser runtomkring sig. Men vad både han och många med honom missar är FASTIGHETSBOLAGEN. Alltså företagen som ÄGER byggnaderna som företag som Victoria Secret hyr in sig i. Just Victoria Secret hyr sina lokaler på Arlanda och Landvettern av Swedavia – på deras hemsida skryter de om hur de tar ansvar för miljön men jag ser ingenstans att de vill ta ansvar för sina besökare genom att inte visa sexistisk reklam.

 

Victoria’s Secrets butik på Hamngatan ligger i en fastighet som ägs av Vasakronan. Det här är rätt kul tycker jag, för så här skriver Vasakronan på sin hemsida: ”Vasakronan är Sveriges största fastighetsbolag med 2,6 miljoner kvadratmeter kontors­ och butiksfastig­heter. Verksamheten drivs med visionen om den goda staden med hus där människor trivs och verksamheterutvecklas. Verksamheten bedrivs med hög etik och hänsyn till människor…”.

 

Andra stora fastighetsbolag som äger köpcentrum där också sexistisk reklam förekommer fritt är Folksam och Skandia. Och det är ju lustigt, för det är ju försäkringsbolag – de om några ska ju värna om sina kunders välmående. Skandia har dessutom en stor stiftelse som heter Idéer för Livet där de kämpar för att ungdomars psykiska ohälsa ska minska. Varken på Folksams hemsida eller Skandias hemsida ser jag att det tar upp det här med objektifierande, sexistisk reklam. Om ni ser det, maila mig gärna! Har suttit ett tag och letat nu men jag kan ju ha missat något.

 

Victoria’s Secret planerar att öppna 10-15 fler butiker inom kort i Sverige. Fastighetsbolagen har en möjlighet här. Precis som de säger nej till att använda material som är skadliga för miljön, kan de välja bort material som är skadliga för människan. Framför allt nu när vi vet att det är minderåriga som skadas mest. Precis som Martin Persson säger i TV4-intervjun med Paow: ”Ta ett etiskt ställningstagande”.

Kommentera

Kvinnor i krig som försvarare, hjältar och krigsoffer

Av Leone Milton den 2014-12-10 23:05

I säsongspremiären av Bianca & Leones lyckopodd pratar vi om kvinnors extrema utsatthet i krig. I de länder där krig uppstår, är ofta kvinnor redan i en mycket utsatt situation och när krig bryter ut försämras deras villkor ytterligare. Sexuella övergrepp som en militär strategi är ett av många exempel - våldtäkt används som vapen i krig i många länder i dag, från Kongo till Syrien.

Varför jag och Bianca villa ha det här som ett ämne, var för att vi fick upp ögonen för läkaren Denis Mukweges otroliga arbete, han var ju här i Sverige för några månader sedan (bland annat på 1,6 miljonerklubbens fredsgala där han fick klubbens pris) och när vi lyssnade på hans berättelse blev vi förtvivlade. Hur är det ens möjlgt att människor kan vara så grymma att de  skär sönder kvinnors underliv med knivar? Och sedan häller smält plast där. Det är vidrig att bara skriva den här meningen. Men samtidigt blev vi också hoppfulla. Denis och andra viktiga aktörer gör verkligen skillnad.

Så vi ringde upp Johanne Hildebrandt som är en av Sveriges främsta krigskorrespondenter (men numera är hon författare) och frågade om hon ville komma och berätta hur hon upplevde kvinnors situation i de krigsdrabbade områdena hon, under sina 20 år som krigskorre, besökte. Vi ville också prata med Johanne hur hon själv fann modet att åka till de här länderna, och riskera sitt liv. Johanne berättade att när hon började som korre så var hon för det mesta ensam kvinna och många tyckte att en kvinna inte borde ha ett sådant jobb. Men ganska så snart skulle de omvärdera den tanken, för Johanne fick möjlighet att träffa kvinnor och höra deras berättelser, medan hennes manliga kollegor inte hade lika lätt att träffa kvinnorna som ofta var hårt hållna av sina män och alltså inte fick gå ut eller sitta ensamma i ett rum med en man.

Vi ringde också upp organisationen Kvinna till kvinna och frågade om biträdande generalsekreterare Petra Tötterman Andorff ville komma till studion och berätta hur organisationen jobbar med att stötta så kallade Kvinnorättskämpar. Samma dag som inspelningen hölls hade Kvinna till Kvinna dessutom släppt en rapport om situationen för kvinnorättskämpar och Petra gav oss en beskrivning hur otroligt utsatta människor som kämpar för kvinnors rättigheter i dessa länder är. Det räcker inte bara med att de blir mordhotade, de blir de facto utsätta för mordförsök – och mördade. Men ändå fortsätter de kampen. Det är helt otroligt.

kongo

Bild från reportage från Läkartidningen - länk längst ner i det här blogginlägget.

Eftersom det var ett tag sedan vi spelade in, säsong ett alltså, snackade vi lite om hur jag och Bianca har mått sedan sist. Jag nämnde att mina ätstörningar (som jag brukar vara rätt öppen med i säsong 1) har blivit lite sämre. Att jag varit i en svacka och fått en del återfall. Ätstörningar är ju något vi ofta förknippar med ungdomar. Att det är något som en tjej i tonåren insjuknar i och att det då syns väldigt mycket på henne – att hon blir supersmal. Men ätstörningar har väldigt många ansikten. Och så väl gamla som unga, kvinnor som män drabbas. Många drabbas av ätstörning när de är i tonåren, men blir aldrig helt friska. För bara för att du fyller 20 betyder det inte automatiskt att allt förknippat med din tonår försvinner...

Jag tycker det finns en stor okunskap här. Framför hos vården. Då jag har upplevt att om du inte är en tonåring med anorexi, så behöver du inte vård. Jag själv har ju framför allt haft problem med bulimi och hetsätning och det är ofta när jag mår som sämst, som jag är som ”störst”. Så det ser inte ut som att jag har problem på utsidan då jag bara sett lite ”mjuk och kurvig” ut, men på insidan… Men nu börjar jag komma tillbaka till en bättre balans igen med maten.Ooch det är skönt. För mig är nyckeln träning. Tränar jag regelbundet mår jag mycket bättre.

Bär du på en historia som min? Hade varit kul att höra från dig i sånt fall.

Jag hoppas ni gillar första programmet!

 

Här kommer lite länkar också, kopplade till programmet!

 

Info om ätstörningar

Info om Johannes bok

Info om Kvinna till Kvinna

Gripande reportage om kvinnors situation i Kongo

Kommentera

Visa 10 äldre blogginlägg »

Leone Milton

Leone Milton
Gör: Journalist, debattör och moderator.

Intresse: Umgås med mina hundar, fotbollslaget HIF, mitt jobb, inreda nya lägenheten, resa, skoja och skratta.

Hjärtefråga: Skapa bättre förutsättningar för unga tjejer att växa upp till starka och lyckliga individer. Bland annat genom att jobba mot sjuka skönhetsideal och kämpa för jämställdhet.

www.leonemilton.se

Övriga aktuella bloggar

Bloggarkivet

Blogg: Alexandra Charles

Alexandra Charles

Välbesökt 1,6-möte i Köpenhamn : Den fina Folke Bernadottesalen fylldes med ett 90-tal gäster när 1.6 i Danmark hade seminarium. Ordföranden Anne Marie Munther hälsade välkommen och därefter berättade  jag om föreningens histori... Läs mer »

Forskningsstipendier

Dags att söka Insamlingsstiftelsen Kvinnor & Hälsas stipendier

Annonser

EM i konståkning