Lyckobloggen

Därför missade Fi riksdagsplats

Av Leone Milton den 2014-09-17 14:05

fiI söndags hade Sverige chansen att skriva världshistoria genom att vara det första landet någonsin som röstade in ett feministiskt parti i ett nationellt parlament.

Förutom att det hade varit en sådan där slå sig för bröstet-grej, hade det också sänt ut en viktig signal till våra vänner i världen att Sverige lägger in en högre växel i sitt jämställdhetsarbete – kanske till och med tar tillbaka förstaplatsen som världens mest jämställda land från Island.

Men som vi alla vet, blev det inte så.

Jag tror mycket beror på att Fi, som så många andra glömmer bort kvinnor över 40 år. Det är roligare/lättare att rikta sig mot unga personer.

Dessutom är det synd att vi kvinnor inte håller ihop utan att valrörelsen handlade om att man antingen får välja socialistisk feminism eller liberal feminism. Feministiska framsteg de senaste 150 åren har ju gjorts av såväl röda som blåa. Fokus behöver således inte ligga på vad som skiljer olika feminister åt, utan vad som förenar. Som kvotering, jämställd föräldraförsäkring och samtyckesreglering till exempel.

Här utvecklar jag dom tankarna: Läs mer här

Kommentera

När ska kvinnas superkropp sluta tämjas?

Av Leone Milton den 2014-09-13 14:54

Vi kvinnor kan göra fantastiska saker med våra kroppar.  Vi kan baka ihop ett barn i våra magar, föda ut dem och sedan hålla dem vid liv genom att mata dem med vätska som kommer ur våra tuttar. Det är helt otroligt när man tänker efter. Terminator – släng dig i väggen. Det är vi kvinnor som är de verkliga supermaskinerna!

Så därför är det så sorgligt att se hur kvinnans kropp om och om igen, genom olika metoder, ska tämjas. Ja, kroppsidealen fungerar  som kryptonit.

 

Ett av det mest välkända sätten hittar vi i Kina. Där kvinnorna skulle binda ihop sina fötter till små som lotusblommor, för att på så sätt betraktas som mer attraktiva och på så sätt klättra på den sociala stegen. Processen att modellera fram ett par ”lotusfötter” tog många år av hängivet arbete. Tårna skulle brytas så de fick att trycka in under fotsulan, sedan skulle foten regelbundet bindas - hårdare och hårdare. Och det skulle börjas i tid, gärna när flickorna bara var några år gamla. Kvinnorna i Kina fick således aldrig uppleva hur det känns att gå med vanliga fötter, hur det känns att springa med vanliga fötter, hur det känns att leka med vanliga fötter. I stället fick de vackla runt med käpp. Men helst skulle de givetvis bara sitta stilla, för det var det som var tanken att flickor skulle göra – sitta och agera vackra prydnader som männen kunde beskåda. sko1 sko2 sko

Foto: Viralwoman

 

Här i Sverige har vi haft traditionen att binda ihop midjan på kvinnor. En kvinna kan få en fantastisk stor ballongmage där ett helt nytt liv bor, men det har tyvärr inte resulterat i att vi har fått ett ballongideal utan i stället har idealet varit det motsatta; en getingmidja. Något som uppnåtts av att kvinnan bar en hårt åtsittande korsett, på 1700-talet drogs den ofta åt så hård att kvinnorna svimmade, fick ruttna organ och förlorade möjligheten att röra sig. Men precis som de kinesiska kvinnorna, var tanken inte att de skulle få nyttja sina superkroppar utan de skulle sitta stilla.

 

Binda fötterna på barn, tränga ihop organen för en smalare midja… Det är galet hur idealen genom tiderna sett ut. Men det sorgligaste måste väl ändå vara att det ju fortfarande i alla högsta grad förekommer.

För några veckor sedan kunde vi läsa hur matbutiken Coop sålde gympaskor med inbyggd klack för små, små flickor. Så små som typ tre år gamla. Återigen, synen på tjejer som några som ska sitta stilla och inte röra sig! Och för några dagar sedan kunde vi läsa hur den amerikanska kändisen Kim Kardashian använder en korsett för att tränga ihop organen så pass mycket att det blir svårare att äta – på detta sätt går hon alltså ner i vikt vilket är hennes mål. Kim är tyvärr en förebild för många unga kvinnor världen över och jag kan garantera att korsettförsäljare, i samma sekund som bilden nedan postades,  började gnida sina händer mot varandra. Och så fort de slutat gnida händerna, använde de dem till att plocka upp telefonen och ringa till lagret för att försäkra sig om att det var välfyllt med korsetter - för här ska det säljas!

coop

Foto: Joakim lamott

kor1

Foto: Kim Kardashian

 

Så, man kan ju undra vilken medeltida metod som blir nästa stora grej? Kanske den där kvinnor trär massor med ringar runt halsen för att få den jättelång? Ja, det blir vi snart varse om.

super

Kommentera

Det här är "cyberrape"

Av Leone Milton den 2014-09-03 20:51

I söndags stals 100-tals bilder och filmer från amerikanska kvinnors mobiler och datorer. Kvinnorna är kända och därför har medierna i USA, men givetvis också i andra delar av världen, rapporterat om händelsen. Snabbt efter att nyheten om hackningen kom ut, var det många som använde sina sociala medier-konton till att skälla ut kvinnorna som drabbats.  "They had it coming", "Don't take naked pictures with your phone if you don't want them online", "What exapmple are female celebrities setting for young woman by taking nude photos?" är bara tre av många, många kommentarer som dök upp på Twitter. Även Aftonbladets kommentarsfält fylldes till bredden med dessa typer av åsikter.

 

asdasdadasda

 

 

Jag undrar hur konsekventa Mattias, Joachim och co är i sina åsikter? Hade de lagt en liknande kommentar om de kända kvinnorna fått sina kortuppgifter stulna för att de handlat över nätet, eller gjort sina bankärenden online? "Shoppar du på nätet, så får du skylla dig själv! Jävla korkat", "Ge fan i att göra bankärenden!".

Nej, det hade antagligen inte hänt.

Tur att vi har Lena Dunham, skaparen bakom serien Girls, som balanserar upp genom att ge oss en insiktsfull kommentar på sitt twitter-konto.

"The way in which you share your body must be a CHOICE. Support these women and do not look at these pictures."

Lena har rätt. Vad du vill göra med din kropp är upp till dig. Det är upp till dig vem du har sex med, hur ofta du har det eller om du inte har det alls. Det är upp till dig om du vill ta bilder på din kropp. Å har du köpt en egen dator, är det också upp till dig vad du vill göra med den! Vill du spara ner texter där, bilder, vill du spela dataspel på den - det är din dator. Det är inte svårare än så, kroppen är din, datorn är din. Besluten är dina.

Å förresten, är det väl inte ens särskilt märkligt att ha lite nakenbilder på sig själv sparade? Precis som med andra typer av bilder – semesterbilder kanske – så är det kul att kolla tillbaka på och tänka: "oj, jag såg ut sådär!". Och personligen skulle jag hellre ha dem lagrade på datorn, än framkallade. För det känns liksom som fysiska bilder är lättare för obehöriga att hitta än dem som är sparade i en mapp döpt "räkningar".

Tillbaka till kändiskvinnorna. Det som de får genomlida nu är alltså inget annat än ett sexuellt övergrepp. Författaren Charlotte Laws kallar det för "cyberrape" och jag tycker det är ett mycket passande ord som förklarar vad det handlar om. Och alla som tittar på bilderna och sprider bilderna gör sig också skyldiga till sexuella övergrepp på dessa kvinnor. Lena Dunham twittrar återigen klokt: "Seriously, do not forget that the person who stole these pictures and leaked them is not a hacker: they're a sex offender."

1396903778_lena-dunham-560

Men tyvärr är det nog så att när övergreppet sker över nätet, så blir det svårt för förövaren att ta till sig hur offret upplever övergreppet. En dataskärm gör det omöjligt för förövaren att se sitt offer i ögonen, se hur illa hen mår. Det här avståndet får antagligen övergreppet att kännas mindre verkligt och allvarligt - för den som begår det vill säga. För offret är det som händer i allra högsta grad verkligt, och kanske till och med värre än om det skett ett fysiskt övergrepp mot henne. För till skillnad från ett fysiskt övergrepp som oftast sker utan att andra ser på och också har ett slut, fortsätter ett online-övergrepp i dagar, veckor, månader och år - inför miljontals ögon. 

 

Inget ont som inte för något gott med sig, som det heter. Det som inträffade i söndags har i alla fall startat en debatt om hur kvinnors kroppar exploateras på nätet, och om hur många unga män ser på kvinnors kroppar som allmän egendom som de kan använda till eget nöje utan att be om lov. Och ur debatten får vi hoppas att det kommer ut några  konkreta förslag på hur vi stoppar detta!

För det måste vi göra. Det är ju inte bara kändisar som drabbas, det är allt vanligare att även svenska ungdomars bilder sprids, men att plocka bort bilderna från nätet och straffa den skyldiga är, med den rådande lagstiftningen, mycket svårt. Brottet det skulle kunna handla om är förtal (ett milt brott som bara ger böter), och dessutom kan åklagaren bara väcka åtal "i särskilda fall" och om det är ”påkallat ur allmän synpunkt”. Ska man översätta det här juridiska babbalet till normal svenska så betyder det typ "äsch, det är bara lite bilder, inget att starta en utredning på, vi har annat att göra". Nej, Lagstiftningen som finns i dag är tandlös och kommer inte åt problemet ordentligt, men framför allt så SER den inte brottet för vad det faktiskt är; cybervåldtäkt. 

 

 

 

Kommentera

Den blomstertid nu kommer

Av Leone Milton den 2014-06-19 09:14

Brunbrända ben i högt gräs, myggbett som kliar och smält glass som rinner längst med armen. Det är vad jag tänker på, när jag tänker på barns sommarlov. Bilden som Astrid Lindgren har målat upp för mig genom böckerna, och bilderna jag ser varje dag i mitt instagram-flöde, har fått mig att tro att det är så här det ser ut för varje barn i Sverige. Så fort de sjungit färdigt Den blomstertid nu kommer och kramat sina vänner hejdå, springer de väl ut till en färdigpackad bil som står och väntar på parkeringen och beger sig ut på ett soligt äventyr som varar ända fram till mitten av augusti?

blomstertid

Men nej, så är det ju såklart inte. Det vet jag ju. Men det är lätt att tänka att sommaren är så fantastisk, bara för att det är sol och värme omkring oss. Men faktum är ju att den kan skapa mer ångest och nedstämdhet än den mörkaste januaridagen. Jag läste till exempel en artikel i Metro om en ung tjej, Katja, som bodde tillsammans med sin mamma på en kvinnojour. För henne var ju skolan det bästa som fanns, där fick hon umgås med sina vänner på lika villkor – där var hon som dom. Men på sommarlovet blev det aldrig mer tydligt att hon levde ett helt annat liv. När alla andra barn snackade om utflykter och resor, var hon tyst för hon skämdes. Och i augusti, när barnen samlades igen och en och en berättade för alla vad de gjort under sommaren, vad kunde hon säga då?

Jag tänker också på lite äldre barn, typ tonåringar, som känner en sådan enorm press på grund av utseendefixeringen som råder i samhället. Vuxna börjar tjata om beach 2014 redan efter juldagarna, och det ena bantningsrådet efter det andra dyker upp i alla möjliga medier. För dom, blir sommaren jobbig för de känner att de inte lever upp till vuxenvärldens ideal. Att ligga på stranden i en bikini eller i badbrallor, känns så jobbigt.

Ja, för vissa kommer blomstertiden, men för många andra känns juni, juli och augusti som rätt vissna månader.

Kommentera

Nordens största feministiska möte på 20 år!

Av Leone Milton den 2014-06-11 18:20

safe_image

I helgen samlas tusentals kvinnor – och män förhoppningsvis – i Malmö, på Nordisk Forum. Jag kommer själv vara där på lördag, samtidigt som 1,6 & 2,6 miljonerklubben, och längtar!

Med ungefär 300 programpunkter finns det mycket att grotta ner sig i. Som hur vi ska motverka sexistisk reklam - reklamombudsmannen är på plats för att tala om objektifiering och andra nedvärderande schabloner. 

Och eftersom det är ett nordisk möte, kommer vi ju även få se hur det ligger till med jämställdheten i våra grannländer. Jag vill veta mer om danskars syn på prostitution, för enligt Jyllands-Posten vill bara 25 procent förbjuda prostitution. Sveriges Kvinnolobby och Roks ordnar samtalet Corporate Sexual Responsibility.

Något annat som är ständigt aktuellt att diskutera är den svenska arbetsmarknaden - och den systematiska diskrimineringen som sker där.

Nordisk forum själva lovar att "knocka alla sinnen, tänja intellektuella gränser, bygga konstruktiva allianser, riva fördomarnas murar, sprida kärlek och kräva respekt" - det ser jag fram emot. 

Kommentera

"Blir livet inte bättre än så här?"

Av Leone Milton den 2014-05-14 22:45

Det har väl inte undgått någon att den hyllade regissören Malik Bendjelloul tog sitt liv i natt. Så sorgligt och oväntat, precis som alla andra gånger man får höra att personer själva valt att avsluta sina liv. Men ovanligt är det däremot inte. För en av den vanligaste dödsorsaken är självmord. Det är mycket vanligare än att dö i trafiken, ändå snackar vi  mer om bilbältet, att ta körkort och inte köra full, än vad vi gör om att repa sig från depressioner och låta bli att försöka ta sitt liv. För det här med psykisk ohälsa är ju så tabubelagt. Det är liksom inget konstigt att säga att man var nära att bli träffad av en bil när man cyklade över ett övergångsställe  -  det är ju inte ens eget fel. Men det är udda att säga att man är nära att ta livet av sig -  det är ens eget fel.

Varför kan vi inte se på psykisk ohälsa på samma sätt som vi ser på andra sjukdomar? Som något som drabbar en - det är inte ens eget fel.

 

Årligen begår 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär 3 om dagen.

2007 var skådespelerskan Johanna Sällström en av dessa, och i Aftonbladet berättar nu hennes pappa om sorgen och saknaden.

"Det spelar ingen roll vilka framgångar man har om ens själ är i oordning. Många gånger lever skapande personer under höga prestationskrav och stora framgångar kan göra att man inte kan leva upp till förväntningarna och tidvis känna sig som en stor bluff", säger Roy Sällström.

Och det här tycker jag är så viktigt att förstå - att depression har så många ansikten. Det är "lyckade" människor som tar sitt liv, också. Jag minns så väl en bekants sista ord, innan hon hoppade. En ung tjej som utåt såg ut att ha allt, och leva ett liv som många andra hade velat leva: "Jag har allt. Så jag borde vara lycklig, men det är jag inte. Jag antar att livet inte kan bli bättre än så här och det duger inte för mig".

Hade det varit OK för henne att tala om hur pissigt hon tyckte livet var, och hade hon sedan fått bra vård, hade hon säkert levt i dag. Två viktiga saker att jobba för.

Kommentera

"Sexet var samtycke"

Av Leone Milton den 2014-04-23 21:01

Spoilervarning, för er som tittar på Game of Thrones och inte har hunnit till avsnitt 3 av nya säsongen.

I det senaste avsnittet av Game of Thrones, som visades i söndags, fick vi se en scen där Cersei och Jamie har sex. Det har vi sett förut i serien, men den här gången skedde det mot Cerseis vilja. Det var uppenbart en våldtäkt. Den här scenen var självklart obehaglig att se, men det riktigt obehaliga stod inte skådespelarna för, utan regissören Alex Graves. Han menar nämligen att samlaget skedde i samtycke.

”Sexet sker i samtycke i slutet av scenen eftersom de tänder på maktspelet” säger Graves i en intervju.

Se klippet här

Och Graves är långt ifrån ensam om synen på sex och samtycke. Jag har läst domslut i Sverige som visar att jurister och domare i Sverige skulle hålla med Graves – att en sådan händelse inte alls är våldtäkt. Till exempel läste jag en dom där den våldtagna kvinnan fick höra ”Om du nu blev våldtagen, varför bjöd du honom på kaffe efter?”.  Jag har också läst hur domare och försvarsadvokater haft som argument mot offret att hon ju ”har haft sex med honom innan”.

Sådana här uppenbara missar som både Alex Graves och rättsväsendet i Sverige gör skrämmer mig verkligen. Har de ingen som helst aning om elementär psykologi? Att någon som blir utsatt för ett övergrepp ofta inte gör motstånd, för kroppen och hjärnan hamnar utanför kroppen, eller så fryser man till is. Och att man – kanske med kaffe – försöker lugna förövaren för att man är rädd och i chock! Liknande beteenden hittar vi till och med hos rädda djur ju. Så basic är det. Varför är det då så svårt att förstå?

Så det är inte skrämmande i sig att vi får se våldtäktsscener i Game of Thrones, utan det som är skrämmande är att många unga killar ser scenen och lär sig – av vuxna – att sex kan gå till så här.

Kommentera

Jag vill ha tjejhumor!

Av Leone Milton den 2014-04-16 21:53

I dag när jag vaknade och slog på tv:n möttes jag av en härlig nyhet. Komikerna Josefin Johansson och Emma Knyckare har tagit det fantastiska initiativet att starta ett humorkollo för tjejer. I sommar kan unga tjejer lära sig tekniker, metoder och inspireras av varandra. Men framför allt kan de få den där extra knuffen som tjejer faktiskt ofta behöver för att våga ta steget ut i humorvärlden. För det är en otroligt manlig bransch. Manligare än både snickarverkstaden och hos bilmecken.

http://www.svtplay.se/klipp/1975518/de-driver-humorkollo-for-roliga-tjejer

Och det har väl att göra med rollerna som vi får tilldelade oss. Killar ska vara roliga, det är sexigt. Men om tjejer är roliga, ja då är de konstiga. Klassens clown är sällan en tjej, liksom.

Vi tjejer lär oss i en tidig ålder att vi ska skratta åt killars skämt, inte själv leverera dem. Förutom när vi hänger med bara våra tjejkompisar, då tillåts vi vara hur galna som helst. Men så fort det kommer in en eller några killar i rummet, slutar roligheterna.

Att det är så här det funkar, att tjejer inte får bejaka den humoristiska sidan av sig själva – gör i sin tur att nöjesindustrin mest bara består av Filip och Fredrik som sänder ännu en säsong av sin ”humor”, eller Erik och Mackan, eller Luuk och Lindström eller Glans eller Batra eller…Ja, män som skojar med varandra på bästa sändningstid.

Nä! Jag vill ha in fler roliga tjejer. På stand up-scenen och i tv-rutan. Jag har inte lust att se Batra och Glans glida runt i Indien. Jag vill inte se Filip och Fredrik ägna en timma åt att leka med en apa, samtidigt som de stoppar upp en kamera i rumpan. Jag vill ha något annat! Jag vill ha svenska motsvarigheten till Tina Fey! Till Lena Durham!

Så tjejer, anmäl er nu till det här kollot så jag kan få det.

Kommentera

När gamla och nya världen kolliderar

Av Leone Milton den 2014-04-09 15:46

Det är svårt att analysera nutiden. För givetvis är det lättare att se på saker och ting när det har hunnit gå några år och man har fått både sunt perspektiv och ett större sammanhang. Men även om det är så, törs jag ändå försöka ge mig på en liten nutidsanalys. Och den handlar om synen på män och kvinnor – på jämställdhet.

För några år sedan, när man talade om våldtäkt, så handlade samtalet om att tjejen bar fel kläder, eller befann sig på fel plats vid fel tillfälle. Ja, det handlade hela tiden om att tjejer som kollektiv skulle skydda sig. Men inte mot männen som kollektiv. Nej, våldtäktsmännen hade inget att göra med andra män utan ansågs bara vara ensamma galningar som inte kunde kontrollera sin sexualitet. Att säga något annat vore att svära i kyrkan.

Men nu tycker jag alltså mig se en attitydförändring. Fler och fler börjar inse att det här sättet att se på saken, inte håller. Det går inte att göra halva jordens befolkning till potentiella offer, och samtidigt komma undan med att peka ut individer som förövare.

Fler och fler börjar i stället att titta på mansrollen och förväntningarna som finns på männen. Ja, förväntan på mannen som macho och stark och familjeförsörjare och ständigt kåt… Kanske är det det här som ligger bakom att vissa blir ”galna individer som ger sig på tjejer” eller som slåss på fotbollsläktaren?

I går visade Kalla Fakta ett avsnitt om partyfärjorna på Östersjön. Programmet visade att det sker rekordmånga våldtäkter ombord på Tallik Silja-båtarna. Vad ska Tallik Silja göra åt det här? Jo, tydligen uppmana tjejer att inte dricka. Personaldirektör Vahur Ausmees  sade så här: ”Tjejer måste tänka på hur mycket de dricker. De vet vart det kan leda”.

vahur-ausmees-tallink-silja

Se inslaget på TV4.se

Jag hoppas att vi ser tillbaka på det här om tio år och slår oss själva för pannan, och undrar hur det över huvud taget var möjligt att människor kunde ha en sådan här åsikt? En åsikt som ju innebär att halva befolkningen inte ska dricka sig berusade för att de måste vara på sin vakt. Ensamma rovdjur kan attackera – mitt på dansgolvet på Östersjön.

Jag hoppas verkligen att vi är inne i ett skifte just nu och det här bara är en kollision mellan dem gamla och den nya världen som vi såg i går på Kalla Fakta. För åsikter som Vahurs kan vi väl inte ta med oss in i framtiden?

Kommentera

Det borde vara 1 april varje dag

Av Leone Milton den 2014-04-02 11:00

I går morse hade jag ett tidigt och viktigt möte och eftersom jag inte direkt är en morgonmänniska, passade jag på att snooza så länge det bara gick (och en kvart till). Med andan i halsen sprang jag till mötet, hade mötet och gick sen tillbaka hem. Då, vid elva på förmiddagen, var den första gången under den dagen som jag kopplande in mig mot omvärlden. Men det första jag gjorde, var inte att kolla DN, Svenskan eller Aftonbladet, utan Facebook. Facebook-wallen.

Det första som möter mig är en bekants statusuppdatering som säger att han och hans pojkvän ska bli pappor, och mamman råkar av en händelse också vara en bekant till mig. Wow, vad oväntat och roligt, tänker jag för mig själv samtidigt som jag svänger in på Götgatan och går upp mot Götgataspuckeln. Inlägget under får mig också att hajja till. Där skriver en kompis att hon ska flytta till New York och börja jobba för ett coolt företag – och att hon dessutom ska få en chefsposition där. Wow! Va kul att hon satsar och bara kör, tänker ja igen. Nu har jag hunnit in i mataffären och grabbar tag i en kundvagn med ena handen, samtidigt som jag givetvis fortsätter att hålla mobilen i den andra. Så här mycket adrenalin och spänning har jag nog aldrig känt av att bara scrolla på facebook. Vad kan nästa statusuppdatering handla om!? En månresa!?

Men när jag har kommit ända fram till mejerihyllan, längst in i butiken, slår det mig plötsligt: Det är 1 april. Och i samma sekund som jag får den insikten, släcks något i mig. Inte något jättedramatiskt som skickar in mig i en depression. Men något släcks ändå. Jag tror det var en känsla av hur tråkigt det är att inte varje dag kan vara som 1 april. Alltså, jag vill inte att vi ska gå runt och lura varandra. Det är inte det jag menar med att jag vill ha 1 april varje dag. Utan snarare att människors inställning till livet var att ”ingenting är för konstigt för att göra det”. Att våga tänka stort och tänka annorlunda! Vill jag ha barn med min bästa kompis – då kör jag. Vill jag som ung chef vara bossa på ett stort bolag i USA – ja, då ska jag dit och söka tjänsten. Att inte låta tanken att ”nä, inte kan väl lilla jag?” eller ”vad kommer andra att tycka om jag gör det här?” stoppa oss.

Framför allt önskar jag att fler unga tjejer kunde bära med sig 1 april-tänket året om. Till exempel när de väljer inriktning på gymnasiet (varför inte välja bygg framför frisör eller omvårdnad?) eller väljer utbildning på universitetet (varför inte satsa på ingenjörsutbildningar) eller väljer sport, eller väljer hur deras karriär ska se ut, eller vilka kläder de ska ha på sig eller…. Ja, du fattar. Vi tjejer är tyvärr så bundna av normerna och det sätter stopp för att vi ska klättra i karriären – och i livet. Så, min lilla uppmaning i dag är att skita i andra människors åsikter och samhällets förväntningar – och i stället satsa på att leva livet som om det vore lite av ett galet skämt. Om inte det ger dig en högre lön i framtiden, kommer det åtminstone att göra livet roligare.

Kommentera

Visa 10 äldre blogginlägg »

Leone Milton

Leone Milton
Gör: Journalist, debattör och moderator.

Intresse: Umgås med mina hundar, fotbollslaget HIF, mitt jobb, inreda nya lägenheten, resa, skoja och skratta.

Hjärtefråga: Skapa bättre förutsättningar för unga tjejer att växa upp till starka och lyckliga individer. Bland annat genom att jobba mot sjuka skönhetsideal och kämpa för jämställdhet.

www.leonemilton.se

Övriga aktuella bloggar

Bloggarkivet

Blogg: Alexandra Charles

Alexandra Charles

Lyckad inspirationskväll: 140 talet kvinnor samlades igår på Berghs School of Communication här i Stockholm. Det var en inspirationskväll kring kommunikation, entreprenörskap, hur man blir en bättre talare och löser konfl... Läs mer »

Insamling för kvinnors hälsa

Insamlingsstiftelsen Kvinnor & Hälsa

Det ska inte vara orättvist att vara kvinna! Forskning på kvinnohälsa släpar efter. Med din hjälp kan vi ändra på det.
Skänk en gåva på:
www.kvinnorochhalsa.com