Jag tycker att det är ett glädjande besked att Sverige fattat beslut om att utlämna den Rwandier som står anklagad för att ha deltagit i folkmordet 1994. Sverige som annars ogärna går i täten när det gäller obekväma beslut visar härmed för omvärlden att vi inte blundar för att skipa rättvisa. Folkmordet i Rwanda var när det pågick ingenting världen brydde sig om. Slakten kunde pågå utan ingripande från FN.
Därför är det av stor betydelse att förövarna som lever i andra länder utvisas till Rwanda för att kunna dömas på hemmaplan. Både för att landet ska kunna gå vidare trots det makabra människorna där fått uppleva men också för att visa befolkningen där att vi som inte gjorde något då ändå förmår att ta vårt ansvar nu.
Arkiv för juli, 2009
Folkmord & ansvar
torsdag, 9 juli, 2009Vad blir du bjuden på hemma?
torsdag, 9 juli, 2009Det pågick en flirt mellan två som egentligen inte var menade att bli. Inget allvarligt mer ett sätt att fördriva tiden. Något att se fram emot under långa dagar.
Tiden gick, vinter blev vår som blev till sommar. En sommarkväll var de bjudna till samma fest. Stämningen steg, vin dracks och blickar utbyttes.
De kom lite för nära varandra, men det var så svårt att undvika. Han var upptagen och hon var fri.
Viljan att något mer skulle ske låg i luften, han viskade att det inte fick hända, hon bad att det kunde hända bara lite grann. Han såg henne i ögonen och sa att hon var så fin, hon frågade varför han inte gjorde sig fri från den därhemma.
- Det är inte så lätt, sa han
- Du vill inte det, sa hon
- Du förstår inte, sa han
- Berätta, sa hon
- Det är inte det att jag inte tycker om henne, sa han, men hon är lite som falukorv och makaroner.
De sågs aldrig mer, har inte pratat sedan dess. Men hon undrar fortfarande om hon var en oxfilé i falukorvland.
Våldsam rättvisa?
torsdag, 9 juli, 2009Den ena extrema gruppen är inte bättre än den andra. Vare sig man är ute till höger eller vänster verkar man tappa bort den demokratiska andan. Att slå ner varandra tror inte jag bygger ett bättre samhälle eller att världen blir en bättre plats. Vad annat vill man åstadkomma än att skapa någon form av kaos? Att ta avstånd från våld handlar inte om att man väljer politisk sida, det är istället ett uttryck för hur patetiskt det blir när extremgrupper försöker få slagsmål att framstå som en form av konkret politik.
Våld är en sista desperat utväg i länder där det råder ett massivt politiskt förtryck, när svenska politiska extremgrupper ägnar sig åt våld blir det bara löjligt. Vill man verkligen åstadkomma en förändring eller skapa en opinion behöver man ha något att komma med som sträcker sig längre än att säga – vi gillar inte dem så gilla oss -
Jag tror inte på att tiga ihjäl dessa grupper jag tror mer på att låta dem komma till tals så kan vi njuta av deras undergång när vi hör deras brist på argument.
SVAR FRÅN EMMA
torsdag, 9 juli, 2009Hur kommer jag över min låsning när det gäller att kommunicera med den jag har känslor för? Med andra har jag inga problem med att uttrycka mig bara när det gäller honom.
Anonym
Skräck över att kommunicera kommer ofta av en rädsla för vad som skulle kunna hända, missuppfattas eller misstolkas. Katastroftänkande! För att komma ifrån skrämmande argument som gör att vi håller känslor och tyckanden inom oss har vi hjälp av att fundera i det bästa av världar tänket istället för katastroftänkandet. Vad händer i den bästa av världar om jag väljer att säga vad jag tycker, känner och vill? Med de inbillade konsekvenserna är det enklare att motivera sig att kommunicera. Det finns också en rädsla i att bli avvisad när det handlar om känslomässiga relationer. En bra tanke för att våga uttrycka känslorna är att jag vill att denna människa ska känna och tycka om mig som jag är och därför behöver jag vara öppen och ärlig med mina känslor för att verkligen bli trygg i att vara respekterad och älskad. Att se det som något positivt att uttrycka sina känslor och att utmana sig med små delmål om vad du vill få sagt vid olika tillfällen när du känner något är också till stor hjälp för att gå vidare. Att fundera över vad det är som gör att en person skulle kunna reagera eller agera på ett oväntat sätt som inte handlar om att du eller känslorna är fel kan också vara till hjälp för att förstå reaktioner som kan dyka upp.
inspiration,”>Emma Pihl
VÄRNA VÅRDEN
onsdag, 8 juli, 2009Överfulla korridorer, höjd smittorisk, vikarier som inte har den erfarenhet som krävs. Det låter tungjobbat och inte speciellt professionellt. Sommaren och dess semestertider kan ju inte komma som en överraskning år efter år, det måste väl finnas någon form av planering. Det är lät att tycka synd om den personal som blir lämnad kvar på avdelningarna, de får ta kritiken och försöka lösa situationen bäst de kan. Samtidigt som de blir utsatta för medial granskning och får höra hur dåliga de är. Det är ju inte de som är det. Det är ju de som sitter högre upp i hierarkin och som nu får man gissa har tagit semester som sitter med ansvaret.
Det är väl förvisso ett problem som inte bara hör till sommaren utan som handlar om en sjukvårdens helhet som inte går ihop. Patienterna i Sverige har en oerhört låg patientsäkerhet om vi jämför med övriga EU. Det behövs ett större tryck från patientföreningar och gärna ett gemensamt engagemang från dem som rör patienternas rättigheter.
Socialstyrelsen lovar en granskning, arbetsmiljöverket likaså. Men det behövs att allmänheten bildar opinion också, så att politikerna tar upp frågan på allvar.
Ett friskare samhälle med större ansvar för både anställda inom vården samt de som söker vård borde vara en självklar del av ett välfärdssamhälle.
Vem skyddas & vem lämnas ensam?
onsdag, 8 juli, 2009En gravid kvinna blir mördad i en rättssal i Dresden, Tyskland, framför ögonen på sin man och sitt barn. Hennes man blir dessutom skjuten i benet av vakterna som säger sig ha missuppfattat vem som var gärningsmannen. Det är så dråpligt att det skulle kunna tas för ett påhitt.
Kvinnan var i rätten för,att en för henne okänd man, kastat ut henne ur en park och kallat henne för terrorist. Anledningen till att mannen agerade som han gjorde var att kvinnan bar hijab (en huvudduk). Mannen stod nu åtalad. Men istället för rättvisa skedde ett mord.
Istället för att fråga sig vad som gick fel kan man fråga sig om det överhuvudtaget var något som blev rätt.
Kvinnan som ursprungligen var från Egypten har nu begravts där och blir ihågkommen som martyr. Den fobi som råder mot muslimer och deras symboler skapar bara en starkare känsla av utanförskap hos den muslimska befolkningen (vart i världen de än befinner sig). Och om slöjan ses som ett direkt hot mot den västerländska traditionen och som en form av förtryck mot kvinnor, är det inte mer utanförskap vi behöver.
Integration betyder inte att alla ska bli likadana, det handlar mer om respekt för olikhet. Åt alla håll och från alla grupper.
Men att dö i den rättegång som var menad att skipa rättvisa för den rasism man mött och det för den åtalades kniv – det är nog så långt från rättssäkerhet man kan komma.
NÄR KVINNOR KRÄNKS
onsdag, 8 juli, 2009Det är inte med stor förvåning jag läser att kvinnliga bloggare ofta möts av nedsättande kommentarer som står i direkt relation till deras kön. Det är så enkelt att möta kvinnors argument med en sexistisk kommentar. Särskilt när man kan vara anonym och inte behöver delta i en saklig debatt där ens uttalanden kan bli ifrågasatta.
Kvinnor blir måltavlor inte bara för det de säger och tycker, utan även för hur de ser ut.
Det är oerhört tröttsamt när den kvinnliga kroppen ska stå i vägen för det mänskliga innehållet. Från att vi föds tilldelas vi först och främst ett kön, pojke eller flicka inte ens sjuk eller frisk går före. Och detta följer oss genom livet, flicka/pojke, aldrig bara människa. Andra människors fördomar styr oss, tjejer får till exempel lära sig att de inte kan leka tre, att de snackar skit och att killar som slår dem i skolan egentligen tycker om dem. Det är sjukt tycker jag, ska tjejer redan då lära sig att kärlek egentligen gör ont och är förenat med att bli utsatt för trakasserier? Likadant detta med att inte kunna leka tre, varför skulle just det kvinnliga könet ha problem med det? Och kan vi inte bara slå fast att alla människor oavsett kön ibland snackar skit?
Nej att sexisterna har hittat sitt dröm forum ute på nätet lär inte förvåna någon, däremot önskar man att det inte innebar att kvinnor slutar blogga. Anonyma puckon borde inte få vinna.
INSPIRATION
tisdag, 7 juli, 2009
Ni har väl inte glömt bort Emma Pihl 2,6 egen inspiratör och livscoach? Här är hennes egna presentaion om sig själv. Följ gärna länkarna för att få en kik på tidigare frågor & svar men också för att kunna ta en titt på hennes böcker.
Emma Pihl är professionell coach, mental tränare, inspirationsföreläsare och författare till flera böcker inom personlig utveckling. (Vinnare i din egen tävling & Se mig! Om självkänsla och jakten på bekräftelse’. Emma arbetar med förändringsprocesser på företag samt med individer och grupper som vill utvecklas bortom dagens gränser. Hon har erfarenhet av arbete inom företagshälso‐ och ätstörningsvården samt hivprevention i södra Afrika. Emma är efterfrågad föreläsare och kursledare på teman som personlig utveckling, coachande förhållningssätt, motivation, entreprenörsskap och konsten att leda dig själv. Visionen med hennes arbete är att göra människor till förebilder för sig själva, sina nätverk och nästa generation. Att ge människor inspiration, övning och möjligheter att styras av fördelaktiga tankar, skapa en vinnande självbild och leda sig själva mot sina egna mål är hennes vardag som även du kan inspireras av på 2.6 miljonerklubben.
Skicka era frågor till mig josefina@1.6miljonerklubben.com
DET GÅR FORT NÄR MAN HAR ROLIGT
tisdag, 7 juli, 2009Idag kommer Joyce Carol Oates till Stockholms internationella författarscen. Det har jag vetat sedan i februari. Men det har legat så långt fram i tiden att jag, när tiden äntligen var inne, glömde bort att boka biljetter. Så nu har jag ingen. Problemet med att vara ute i för god tid är att jag tror att jag har all tid i världen. Det är för mycket tid som ligger emellan upptäckten och uppträdandet helt enkelt. Min ultimata tidslinje är en vecka. Då är det aktuellt på en gång och hinner inte hamna i hjärnans anrahands sortering. När det bara är en vecka är det dessutom bara roligt. Jag hinner inte bli frustrerad över att behöva vänta för länge, inte stressa upp mig över att glömma bort det och framförallt kan jag omedelbart se till att ordna upp det som behöver ordnas, som till exempel biljetter.
Ikväll får jag däremot trängas bland alla dem som liksom mig själv glömde att det redan var den 7 juli. Vi får följa samtalet på en TV skärm. Det är inte samma sak. Att se ett samtal som pågår bara ett par meter ifrån en på en skärm är som att titta på reprisen, man missar energin från den som pratar och dessutom tror jag inte att jag kan få min senaste bok från henne signerad. Jag är egentligen ingen autograf jägare men hennes böcker är så fantastiska och jag har läst henne under så många år. Hennes fokus på kvinnor och deras upplevelser av sin samtid, både politiskt och själsligt är väl berättade och jag hade gärna fått en signatur i en av dem.
Men jag har bara mig själv att skylla. Och om tio år kan jag iallafall säga att jag var där. För till skillnad från alla rockgubbar som säger att de aldrig mer ska turnera, bara för att året senare vara ute på vägarna igen, betvivlar jag att Joyce Carol Oates kommer kunna ses i Sverige igen.
Vart ligger E4-an?
måndag, 6 juli, 2009Det är natt och jag och mitt sällskap ser fram emot bilkörningen ner till Malmö. Tomma vägar, bara vi och långtradarna. Min vän som bott i Malmö många år har övertygat mig om att kartor är onödigt – hon har ju åkt här hur många gånger som helst.
- Det är bara att åka E4-an rakt fram söderut.
Klockan ett ger vi oss av, jag ska ha möte elva, tidsmässigt ska det ge mig fyra timmars marginal. Inget kan gå fel.
Men det gör det, skylten mot E4-an är försvunnen, helt plötsligt och utan logisk förklaring, befinner vi oss på väg 73 mot Nynäshamn. Det är lungt tycker jag.
- Så länge vi kör söderut går det väl bra, E4-an måste ju dyka upp här någonstans.
Eller så gör den inte det. Vi hamnar i Nynäshamn. Det finns ingen väg ut, vi åker runt och hamnar på samma ställe tre gånger. Paniken kommer krypande, hur i h-e tar vi oss härifrån?
Vi får åka tillbaka ett par mil och åka ytterliggare ett par mil till Södertälje. Klockan är tre på natten när vi äntligen hittar till E4-an.
Det börjar bli gryning och Sverige är trollskt vackert med dimslöjor över åkrarna och hästarna som står i hagarna och sover.
Jag tittar till höger och frågar – är det havet som ligger där?
-Ja, det är det, svarar hon.
En halv minut senare står det Vättern på en skylt. Vi konstaterar att vi är rejält dåliga på svensk geografi.
Min vän med det fantastiska lokalsinnet måste ändå ges en eloge, för ett ställe hittade hon till som om hon var radiostyrd – det var Mc Donalds i Värnamo.